Anonym (Me too) skrev 2014-09-19 21:36:20 följande:
Är lite i samma situation fast har det jobbigt då vi båda redan är i en relation. Jag vet inte heller hur han känner men har ruskigt svårt att släppa tankarna på honom...
Märker du att han gärna tittar dig i ögonen, vänder sig till dig fast ni är flera, tar möjligheten att vara nära dig, röra dig. Kommer han ihåg saker du berättat innan så är det oxå ett tecken.
Haha, har läst att attraktion funkar så. Är du nära kolla om pupillerna är stora. Ögonen är själens spegel och det går inte behärska. Är man intresserad öppnar sig pupillerna som sagt upp. Fan va jobbigt det kan vara. Iaf i mitt fall. Går omkring med fjärilar i magen och längtar bara efter att slänga mig i famnen på honom. Ändå älskar jag min man :/ va fan håller ja på med?
Du är inte ensam! Jag har också en kille jag älskar men man skriver inte under på sina känslor på något sätt. Hade aldrig förutsett det här så var inte hård mot dig själv utan jag tror man måste göra en helhetsbedömning. Allt handlar om hur du väljer att göra sen. Känslor och attraktion är en del av oss och det kan vi inte styra över men våra handlingar styr vi över.
Han tittar mig i ögonen, han frågar hur jag mår, han säger att jag är den vassaste personen på jobbet, han tycker min målmedvetenhet är något att vara avundsjuk på samtidigt som det är något han blir riktigt imponerad på, vi har gemensamma intressen, vi delar många åsikter, han stod och pratade med mig och en annan kollega i 30 min efter vi slutat jobbet, jag hade ordnat en fest han sa att han aldrig sett någon göra så fint och så mycke då sa jag att han har något att vänja sig vid (förstod han att jag flörta?), på festen satt vi jämte varandra, han tog tag hårt i mina armar när vi i lag lyckades med något vi skulle lyckas med, när han ser mig i ögonen så får jag panik för att det känns som han pratar med sina ögon men då undrar jag ju om jag bara inbillar mig för att jag så gärna vill, han har gillat någon bild och någon status på fb och han är inte generös med att gilla som vissa är, när han står vid sitt skrivbord har han kroppen vänd mot mej, han kollar på mina fingrar när jag skriver i min anteckningblock, sist sa han till mig och den andra kollegan ja men vi kanske kan höras eller ses på stan under helgen, absolut sa jag hör av dej, då log han stort och sen åkte vi alla hem, han frågade hur jag mådde en dag då jag var nere och om jag ville ha vatten eller te, jag sa att han var riktigt gullig han svar var självklart för du gör ju det för mig (vänskapligt eller mer?), sen la han sin hand över min axel och jag hade min arm runt hans midja. Bad han vänta en gång då jag ville på toa och bad han hålla min väska och jacka, kommer ut och ser att de ligger på golvet tillsammans med hans, tänkte vafan har han lämnat mina grejer här, så när ja kommer ut från toan är han där och då sa han trodde du jag hade lämnat dina saker på golvet och gått? Det hade jag aldrig gjort.
Men jag har svårt för att veta om han bara är trevlig eller om det föreligger ett genuint intresse för mej? Han är inte sån mot de andra kvinnliga kollegorna men å andra sidan har jag varit med öppen och varmt mot han och mina andra kollegor än vad de andra kvinnliga kollegorna har varit.
Rent objektivt, hur tolkar du hans beteende?