Skolsköterskan vill sätta in akuta åtgärder för att hejda min sons vikt

Har en son som fyller 8 nästa vecka. Han har alltid varit lång och som bebis (prematur) vägde han strax under 3500 gram när han föddes. Med andra ord hade han säkert vägt över 4 om han fötts när han skulle.

Han var lite bebisrund som lite men inte alls fetma (har bett utomstående säga ärliga sanningen och de uppfattade honom inte som mer än "normalt" hull.)

Nu är han som sagt i princip 8 år och det var dags för hälsosamtal i åk 2. Jag följde med och fick minst sagt en chock! Hon bad mig uppskatta hur lång och tung sonen var. Eftersom det inte var länge sen jag mätte och vägde (vi gör det då och då hemma) så tippade jag på 129 cm och 30 kilo. Han visade sig vara 131 lång och väga 30 kilo. Skolsköterskan undrade då varför jag inte höll bättre koll på hans kurva. Först trodde jag hon skojade eftersom jag gissade nära, men nej. Hon var allvarlig och sa "jag anser att du som mamma måste ta på ditt ansvar att hjälpa din son till ett hälosamt liv." Jag blev förvirrad och fattade ingenting.

Hon hävdar nu att min son måste gå ner i vikt. Han har hela tiden följt sin egen kurva vilket hon också påpekade, men hon säger "han är både för lång och för tung" och "jämfört med andra i åk 2 är han både tyngre och längre, jag vet inte riktigt varför det har blivit såhär". Jag tycker hon är dum i huvudet då jag redan visste att min son är normalviktig. Kollade för säkerthets skull på BMI för barn och enligt det är han normalviktig.

Skolsköterskan frågade också om hur han åt och jag sa att han äter gärna mycket mat, helst husmanskost. Han är dålig på att äta grönsaker men vissa saker går ner. Lördagsgodis och kanske lite för mycket kakor i veckan. Han går på innebandy, simning och gymnastik (varannan vecka). I övrigt är han väldigt aktiv men sitter också still i långa stunder, läser gärna mycket. Lite halvfabrikat blir det lika ofta som grundlagat, Jag tycker att vi har "inte ideala, men godtagbara" kostvanor hemma. Jag är själv överviktig, alla andra i min sons släkt är normalviktiga.

Skolsköterskan vill nu följande;

- kostschema hemma som fylls i vad pojken ätit och vilken mängd. Sockerstopp tills vidare. Vegetariskt 2 gånger i veckan, mycket fisk.

- att han sitter nära en vuxen i matsalen som kan hejda honom från att ta mer än en portion (han har alltid älskat mat och sätter lätt i sig 2-3 barnportioner med tex fiskgratäng, köttfärssås eller kotletter). Han dricker alltid vatten.

- att jag som mamma "tar tag i dina egna viktproblem för att vara en bra förebild". Jag vet att jag är tjock men blev rentav kränkt.

- att jag uppsöker läkare för att diskutera hormoner som stoppar att han växer så på längden. Jag anser att visst är han lång, men inte sååå lång! Alla i släkten är långa, många män nära 2 meter så det är inte konstigt att han är lång. Skolsköterskan sa rakt ut att hon är bekymrad över att han "egentligen borde vara lite kortare." Kapa av huvudet (?) Hon vill att vi överväger medicinsk bromsning av växten. 

- uppföljning om en månad för att väga honom och se om han minskat och kolla att han inte växt något på längden.

Enligt skolsköterskan så är hon tvungen att orosanmäla om pojken fortsätter rasa upp i vikt. Har han inte minskat i vikt till jul (hon vill att han går ner 5 kilo, till 25 kilo) så måste hon kontakta elevvårdsteamet och skicka ärendet vidare för utredning. Som om inte det räcker är jag arg på sättet hon framför budskapet inför min son. Hon talar i termer som att han "inte får vara så FET" och "det är viktigt att man försöker väga ungefär som alla andra" och liknande. Jag försöker dölja min irritation för jag ser att min pojke tog åt sig. Vi har aldrig tidigare pratat om hans vikt på något sätt.

Vad ska jag göra?? Jag vägrar banta min son av den enkla anledning att han inte är överviktig!! Men givetvis har jag klump i magen över att kanske bli socanmäld... Råd någon?