• BjörkW

    septemberbarn 2014

    En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!

  • Svar på tråden septemberbarn 2014
  • Emma90

    Jag vill också hänga med här om det är okej. Hängde i oktober tråden då mitt första bf va den 7okt men sen blev flyttad till den 30 sep på rul. Men vår lilla pojke bestämde sig för att komma reda den 2 september :)

  • BjörkW

    Kul att några vill skriva här :) Kan ni inte berätta lite om förlossningen och första tiden? Min unge envisas med att vara kvar i magen så har inte fått uppleva det själv än :P

  • Brewilma

    Jag hade en toppenförlossning. Vi åkte in på söndag kväll för att vattnet hade börjat gå. När vi kom in hade jag lite sammandragningar så vi blev inlagda på bb. Runt halv två på natten började det göra riktigt ont och när dom kände var jag öppen 3 cm. Vi fick gå ner till förlossningen igen vid halv tre tiden och där hängde jag i badkaret fram till kvart i sex ungefär.

    Vid sex fick jag antibiotika eftersom vattnet hade gått och då började värkarna komma i ett. Jag fick lustgas och när jag la mig i sängen någon halvtimme senare var jag fullt öppen. Krystvärkarna varade rätt länge och Matilda kom ut 09.23. Jag behövde inte något och kände mig faktiskt relativt ok och pigg efter en dusch.

    Även om det gjorde fruktansvärt ont var det en riktigt häftig upplevelse och klart värt all smärta. Redan några timmar efter hade jag glömt hur ont det gjorde och tur är väll det :)

  • Brewilma

    Håller tummarna för att din unge vill komma ut snart BjörkW.

    Första tiden har varit bra men amningen gjorde rätt ont första veckan och när mjölken väl började rinna till efter fyra fem dagar var det inte så kul. Mjölken rann och Matilda fick ingen bra grepp eftersom brösten var så spända. Höll på att få halvt panik innan jag insåg att det hjälpte att pumpa ut lite mjölk innan jag ammade henne. Nu är hon 13 dagar och amningen funkar bra. Vill man amma är det helt klart värt att kämpa lite för att få det att funka

  • Emma90

    Mitt vatten började sippra på kvällen den 28/8. Min sambo va ute och drack med några vänner då dom skulle säga hejdå till min sambos kusin som skulle tillbaka till England. Skickade iväg ett sms om att jag trodde det va bäst han kom hem för något va på gång, men självklart trodde han inte mig plus att vår gemensamma vän som är läkare sa till sambon att det inte va vattnet för då skulle det ha kommit mycket mer så han sa att ta det lugnt det är bara rejäla flyttningar, men kl 3 när

    Sambon kom hem och han förstod att det inte kunde va flyttningar bad han mig ringa förlossningen. Fick tid kl 09.00 på morgonen och där konstaterade dom att det va vattnet som sipprade i omgångar. Blev inlagd utan värkar och man upptäckte att jag hade börjat få havenskapsförgiftning.

    Den 30/8 bestämde dom att börja sätta igång mig då jag fortfarande inte hade några värkar, dock misslyckades detta försöket.

    Den 31/8 så fick jag prova en annan igångsättnings metod, detta misslyckades också. Den 1/9 så konstaterade dom att jag måste få mycket högre dos medel då min lever inte släppte förbi tillräckligt mycket ut i blodet. Så kl 12 började man med igångsättningsförsök nr 3, denna gång genom en tablett jag skulle få tre gånger under dagen. Dagen gick och kl 20.00 fick jag den sista tabletten utan att ha börjat få några känningar. Vid den tidpunkten va jag så less på allt och ville bara dom skulle plocka ut den förbaskade ungen så jag kunde slippa sjukhuset, slippa få en massa medicin för att få ner mitt blodtryck och så ville jag slippa få antibiotika flera gånger om dagen. Men helt plötsligt kl 22 så började jag få ont, och inte lite heller, ctg kopplades och det visade att jag gick från inga känningar till starka värkar med 1,5 min emellan. Kl 22.30 hade min tapp mognat och jag hade öppnat mig till 3-4 cm. BM hämtade en rolstol och körde mig till förlossningen. Där visade det sig att jag va öppen 5 cm och dom gav mig lustgas, värkarna tilltog och dom han inte gå ner förrän dom gick upp igen. Det gick inte att andas så dom gav mig en morfin och så ringde dom efter läkaren så jag kunde få Eda, det visade sig att han va i rummet bredvid och då va jag öppen 7 cm. Ca 30-45 min senare så kontrollerade dom mig igen och då va jag öppen 9,5 cm och läkaren fick vända i dörren. Efter 45 min krystande kom världens finaste pojke till värden. Dock va han så medtagen av morfinet så han va slö och hade problem med andningen. BM tillkallade läkare som konstaterade att han mådde bra, då fick han komma upp till bröstet och där slutade han andas i någon sekund, läkaren fick springa iväg med han och han lades in på neo.

    Där fick vi va i två dagar då han va så liten. Efter två veckor fick vi komma hem och vi mår perfekt idag.

    Vår lilla Jayden kom 28 dagar förtidigt och han var 45 cm lång och vägde 2240g.

    I morgon blir vår plutt 3 veckor och vi bara njuter av livet båda två (tre).

    Min förlossning blev inte direkt som jag trodde den skulle bli, 4 timmar tog allt som allt från första känningen tills han va ute.

    Men jag kan säga att jag lugnt vill göra om det, fast helst utan någon igångsättning då ;p hehe :)

  • myperfectlife

    Jag var inte alls aktiv i den förra tråden men nu kan jag skriva av mig här. Jag är då mamma till fem barn. Leonardo-02, Faith-04, Lillian-10, Francis- 13 och lilla Leia som föddes 16 September. Hon kom tre veckor tidigare än planerat och vägde hela 3 kilo och var 52 centimeter. Familjen är super lycklig och större syskon är verkligen glada över att hon är hemma.Lilla Francis är bara väldigt nyfiken och förstår inte riktigt hur en sådan liten bebis fungerar. Vi har ju haft kontakt med min syster som fick en dotter i maj samt min brors sons lilla dotter som är ännu mindre. Ja men han hade de inte till vardag så för honom är de spännande. Har ni barn sen innan? Vad tycker dom om bebisen?

Svar på tråden septemberbarn 2014