Jag skämtade fel med en svart man

Kolla här, det spelar ingen roll vad vi tycker angående skämtet, utan hur vännen uppfattade det. Du säger att du skäms för hur han uppfattade det, inte för vad du sa. Men det är helt fel tänkt, du borde tvärtom skämmas för att du sa som du gjorde. Du verkar vara en snäll och avslappnad person som inser att du gjorde bort dig. Det som är fint med att vara mänsklig är att vi kan göra fel, och inse våra fel. Gör nu det rätta och be om ursäkt för att du sa nått så plumpt! :)

Om du nu inte är svart själv är det en osynlig lag som gör det till ett Big no-no att ens ta ordet "nigger" i mun. Så ja, du trampade rejält i klaveret.

Håller med om att du gjorde bort dig. Bad du honom om ursäkt?

Varför sade du så? Brukar du skämta om svarta människor? Högst osmakligt.

Nigger är big no-no oavsett hudfärg. Slanget "nigga" används dock och det är skillnad på dem orden. Här väljer jag att citera Tupac:
"Niggers was the ones on the rope, hanging off the thing; niggas is the ones with gold ropes, hanging out at clubs."

Håller inte med. Bor själv i USA och hör hur det pratas. På nära håll. Och det är en combo av alla N-ord. Som svart "får" man säga hur man vill, men det förekommer mest bland yngre. Det är inte så att äldre svarta tanter/farbröder eller professionals slänger med orden på sånt vis. Det hålls inom en viss grupp och omständigheter.

Och vita säger i princip aldrig något med N om dom nu inte är inavlade hillbillys med KKK sympatier.

Jag tror inte att du behöver oroa dig för att han tog illa upp, däremot tyckte han nog inte att skämtet var så roligt med tanke på hur fantasilöst det var.

Ojdå. Det var något nytt för mig, tack för att du delade med dig. Men här i Sverige har jag aldrig hört någon uttrycka "nigger" om den inte varit rårasist. Det enda jag har hört, unga, slänga med är "nigga".

Så sanslöst dumt sagt, dessutom med en massa andra svarta närvarande. Men det kanske speglar dina egentliga värderingar, eller var det att du bara pratade på nervöst? Det kanske ofta hoppar grodor ur din mun?

Om du är schyst ber du honom om ursäkt iaf. Säger att du inte menade att såra eller är rasist eller så.

Jag skickade ett sms "Förlåt, jag menade verklgen inget illa med mitt lama skämt. Jag sa det oskyldigt då jag respekterar varje folkslag. Brukar skämta om mitt påbrå också, så jag menade verkligen inget illa. Jag är bara en skojare till vardags. Hoppas du inte tog illa vid. Men jag tycker faktiskt att du borde skrattat åt skämtet för du borde ju vid detta lag veta att jag alltid skojar". Hans svar: "nejdå, jag reagerade inte direkt på det, så det är lugnt :). Och förresten, varför ska jag skratta?".

Ja, det är ju lysande. Han tog inte illa vid sig, men han tyckte inte heller att du var särskilt rolig. Och jag kan förstå honom, jag förstår inte heller vad som skulle vara så roligt med ditt så kallade skämt. Tror du behöver öva lite på det där.

Å andra sidan var det ju ganska modigt av dig att gå ut så hårt inför en publik som antagligen inte skulle ha varit så vänligt inställd till dig ens från början. Att vara rolig handlar mycket om feedback mellan publik och scen. Om publiken inte skrattar så betyder det att ditt material antagligen inte var så himla bra, eller att du inte var så bra på det där med framförande.

Om du brukar ställas ofta inför den där typen av pinsamma situationer så innebär det att du inte är tillräckligt lyhörd och kan läsa av signalerna på din publik tillräckligt bra. Och det är livsviktigt att kunna göra det, om du siktar på en framtid som komiker. Det var en tough crowd, som man säger.

Men du måste också öva upp både material och framförande. Om du är tillräckligt rolig och tillräckligt bra kan du dra en massa skämt med niggertema till och med inför en svart publik, och dom kommer att gilla dig för det. Kolla på Quentin Tarantino. Timing och delivery är allt. Och ett bra grundmaterial. Och du måste nog öva på det...

men vad menar du? hade ditt skämt varit mer ok om han inte hade varit svart?
det hade ju fortfarande varit lika sunkigt och omoget och ja rasitiskt vare sig det var din mening eller inte

Alltså varför la du ens en värdering på att han inte skrattade. Du vet att du uppfört dig plumpt, du vet att du gjorde ett övertramp OCH ändå istället för att bara be om ursäkt så känner du dig nödgad att avsluta det hela med att jag tycker faktiskt du borde skrattat.

Vet du jag hade sagt fuck off av ren princip även om jag egentligen inte tagit illa vid mig. Men jag hade ju undrat om du var hjärndöd på något vis.

Om du skrivit som du gjorde i sms:et och sen ändrat hoppas du inte tog illa vid dig, det var inte min mening. och sen inget mer, så hade det känts lite mer ok.

Det där är liksom ingen ursäkt det du skrev, det är först en ursäkt och sen ändrar du det till att ansvaret är hans för att han inte skrattade. Varför skall han skratta om han inte tyckte att ditt plumpna skämt var roligt. Han är i sin fulla rätt att inte ha samma sorts humor som du har, faktiskt. Det är också stor skillnad på att skämta om sig själv, sitt ursprung och på att skämta om andras färg och ursprung.

Jag har en vän hans smeknamn är hans namn plus ordet Neger, alltså NegerJohan eller Johan Neger ( han heter inte Johan vill bara inte skriva hans namn, för många kallas han bara Neger, ( ordet neger uppkom högst troligen för de var väldigt många som hette samma namn i samma klass, skola och årgång. ) Han har aldrig haft ont av det och han kan ringa och säga tja det är Neger bla bla hur är det. Men faktum kvarstår att under åren från ungdom till vuxen så har ordet Neger vid hans namn sakta suddats ut. Han kallas numer Bruno för det mesta Missförstånd har uppstått när någon sagt men jävla Neger, inte oss som grupp i mellan utan från utomstående, som tagit illa vid sig och hört det som en svordom och alltså hört JÄVLA NEGER och inte jävla Neger där Neger varit smeknamnet och jag förstår dem, det låter illa och det är svårt att förklara för andra. Nu kan min vän dock tala för sig själv och har ofta sagt det är mitt smeknamn och jag har inget emot det. Men som sagt någonstans har alla blivit vuxna, smeknamnet används mycket mindre, Bruno funkar för alla och ingen utomstående behöver ta illa vid sig om man kläcker jävla Bruno. Han personligen har inget emot ordet neger och han säger lustigt nog negerboll om den där kakan kalla den vad fan du vill men den kostar 10 kr. Men jag som vuxen hade aldrig kallat honom för NegerJohan inte ens om en gemensam bekant presenterat honom så, utan bara sagt Johan. Som ung gjorde det mig inget, jag var ju turkjäveln eller din jävla blandras håll käften för de flesta, det gjorde mig inget heller, mycket beror på vem som talar och vad denne egentligen menar. Man har olika ribba för vad man tolererar och mycket beror på från vem det kommer. Min bästa vän kallar mig slyna, ungefär nästan jämt ibland undrar jag om han inte skulle kunna svara på frågan vad heter din bästa kompis med ordet slyna eller vänta hon heter häxan. Vanan att använda vissa ord, han i sin tur heter kukskallen Bajstorv. det är vår humor, vår jargong oss i mellan. Jag har absolut presenterat honom som min vän *namnet* aka kukskallen, men fortfarande bland likasinnade människor.

Det är okej att ha olika ribbor, rå och hjärtlig humor, barock och störd humor, men det är också lika viktigt att känna av omgivningen. Jag skulle kunna ropa Neger efter min kompis idag i ett köpcentra typ men vänta då jävla Neger, han hade garvat och jag med, på samma sätt som han garvade när vi skulle fika en gång och han stod först i kön och av den svarta kvinnan i kassa beställer en kaffe och en Negerboll, en nano sekund vidgades hennes ögon men hon noterar samtidigt att mannen är svart och tar de inte illa, jag i min tur nöjer mig med jag tar samma som honom, fast med mjölk i kaffet. Men hade jag beställt först och dessutom sagt negerboll så hade det kunnat bli lite livat, dock troligen inget stort för det gick inte att missa att vi två var i sällskap av varandra. Men ändå onödigt och puckat att medvetet provocera med något man vet är känsligt för någon annan och där någon kan bli sårad eller ledsen på riktigt. 

Rå och brutal humor i all ära, jag älskar det personligen, men att trampa på andra och såra det ogillar jag skarpt. Ibland är gränsen hårfin, ibland trampar man över OCH då är det mottagarens känsla som gäller och är av vikt och då ber man fan om ursäkt utan att försöka projicera över ansvaret för att det blev fel på den andre tycker jag.

Men vi alla skämtar fel ibland och säger fel. Så varför är detta så mycket värre. Vi trampar väl alla i klaveret ibland.
Som när en jag känner skämtade om att han var nog lite manisk. När en annan just fått sin diagnos som bipolär.

TS, om ditt skoj skulle vara så roligt att man skulle skratta åt det, så är jag helt humorbefriad.