Ska man involvera barnen

Det är jättesvårt med barnen. Mina barn som är 9 och 12 vet att pappa varit otrogen och har ett förhållande. Det är jobbigt för dem, framförallt för den yngsta som är väldigt arg och ledsen på sin pappa och helst inte vill träffa honom. Nu är ju era barn äldre så kanske är det annorlunda då. Vet inte hur mycket man vill veta när man är 19. Att mina barn vet beror på att deras pappa tagit med dem hem till henne, då kallades hon vän. Så när jag väl fick reda på sanningen kändes det bättre att förklara varför vi just nu inte kan umgås och varför vi mår dåligt. Vet inte om ni bestämt att bryta upp. Om ni tänker fortsätta så ändrar ju det också läget om ni ska berätta eller inte. Men jag tror barn känner av när saker är fel och det kanske är bättre att de vet än att de fantiserar på egen hand. Lycka till!

Börja inte leta efter stöd hos dina barn eller börja använda någon av dem som bollplank. De är oskyldiga och ska inte behöva se föräldrarna vara deprimerade och snacka skit om varandra.

Om du känner att du har ett behov av stöd och någon att snacka med, vilket är helt normalt i din situation, så bör du vända dig till en utomstående. Har du inga vänner? Då kan någon kurator eller psykolog fungera bra.

Information är bra. Stöd till dina barn är bra, men det får stanna vid det. Självklart skall de veta vad som händer men prata av dig får du göra hos annan. 

Ska ni skiljas eller inte? Förstår inte alls varför ni ska berätta för barnen om detta? Det känns egoistiskt av dig. Detta måste ni lösa själva.

Om det handlar om att berätta om en separation för barnen så får ni/hon väl säga att hon träffat en ny.

Om hon haft en flirt (har hon det fortfarande?) och den är över ser jag verkligen inte någon vinst i att stoppa in den informationen i barnens huvud i en sån ålder. Det får ni lösa själva tycker jag.

Om du berättar för något barn så tycker jag att det är fult. Du kan söka medåll och stöd någon annanstans.

Hon har svikit DIG, hur vill DU att relationen ska vara mellan henne och dina barn, ser de upp till henne, tycker du att de har de bra tillsammans, vill du fläcka ner det med känslor och tankar som väcks hos barnen.

Jag misstänkte när jag var liten att pappa hade någon annan och vet inte om det någonsin var sant, men jag kan säga som så att det fyllde mina tankar ofta och gjorde mig ledsen, och jag hade bara undran inga svar. Jag tänkte inte att det var ett svek mot mamma så mycket, utan ett svek mot mig.

Ska ni skiljas alltså? Berätta det, men involvera absolut inte barnen mer än så och sök ditt stöd någon annanstans.  

Tack för era inlägg. Jag är inte ute efter stödet det har jag, mer om informationen. Så det handlar egentligen om det är fel att informera innan min sambo själv har kommit till ett beslut.

Skiljas eller inte är inte klart än och flörten finns där. Att berätta det när det är ett faktum är (tycker jag) en skyldighet men då tillsammans med båda föräldrarna så att inte det blir snedvriden information.

Tack för dina ord!
Vill först be om ursäkt för en märklig svenska i mitt inlägg. Skrivet med darriga fingrar på en mobil. Bara det i sig en utmaning.

Nej det är inte bestäm än. Igår skulle hon efter vårat nattprat åka iväg för att träffa den andra men kunde inte för att hon hade sådan ångest inför ett ställningstagande, tror jag. Står det nu och väger så skulle jag vilja ha hjälp av min dotter som kan förmå sin mamma att en flört under senaste 14 dagarna inte kan ersätta 25 är och en fantastisk familj med mycket kärlek.

Jo jag förstår alla inlägg. Det var ju ända en fråga och inte ett påstående.

Lyckligtvis har jag aldrig varit i denna situation tidigare så är alltså helt novis.
Tycker ändå att frågan måste kunna ställas eftersom jag sökte ett svar.