Hur ska jag göra med pappan? Råd uppskattas!
Jag ber om råd i denna situation jag nu befinner mig i, och vill bara göra klart att det är råd och inte nån uppläxning eller nå negativa kommentarer om mitt val och/eller denna situation som jag ber om!
Så här ser det ut..
I somras hälsade jag på en kompis i en annan ort, kvällen slutade med alkoholhaltiga drycker, party och en engångs flört. En mycket attraktiv kille som jag haft kontakt med tidigare via internet råkade jag stöta på i baren och efter mycket om och men så hamnade jag hemma hos honom. Vi hade bestämt att det inte skulle bli nå intima aktiviteter, men allt efter timmarna tickade på så insisterade han allt mer och jag, hänförd av hans vackra leende och utstrålning, gav vika.
Han hörde av sig några gånger efter och insisterade på att vi skulle ses igen och lära känna varandra bättre men när det väl var dax så var han inte intresserad längre.
Veckorna gick och jag brydde väll mig inge mer om det.
Men de senaste veckorna har jag börjat märka av lite märkliga symtom, bl.a. en helt obeskrivlig trötthet, ömmande, tunga och svällda bröst. Kliande hud och ett känsligt humör. Minskad matlust, och molande värk i buken. Jag känner min kropp väl och tanken har väll slagit mig att jag kan vara gravid. Men har inte lagt nå större tanke vid det, bara väntat att det ska försvinna, jag har nämligen otroligt svårt för att bli gravid. Plus att jag har haft en mens liknande blödning, dock inte en liknade blödning som jag har vid mens.
Nu börjar verkligheten dock komma ikapp mig och jag inser att jag med stor sannolikhet faktiskt är gravid och är jag det, så befinner jag mig någonstans runt vecka 10, nu har även magen börjat svälla upp. För mig så är inte abort ett alternativt preventivmedel, jag anser att man får ta sitt ansvar om man har varit dum nog att ligga oskyddat, och jag skulle nog mentalt ha otroligt svårt för att genomföra en abort. Jag hade inte planerat att ha barn redan, men skulle å andra sidan inte avfärda ett, jag är av naturen ingen förhållande tjej och har varit singel i hela mitt vuxna liv, bara dejtat i längre perioder, men insett gång på gång att det inte är något jag vill ha. Kan jag skaffa barn ensam? Jodå jag skulle jag klara av det, och jag har en super fin familj som skulle ge mig allt sitt stöd, så jag har kommit fram till att visar det sig att jag är gravid (ska gör test nu i veckan). Så kommer jag behålla det och ge det all min kärlek och omsorg! Punkt!
Men då till det största problemet, och det är pappan... Han har en dotter sedan ett tidigare förhållande som är typ två-tre år gammal. Han har precis träffat en tjej som verkar vara hans stora kärlek. MEN tydligen så väntar han barn med en annan tjej också, och det fanns risk för att det var tvillingar som jag förstod det. Och så nu jag på det.. Jag man kan ju uttrycka sig "att som man ligger får man bädda.." Men jag vet helt ärligt inte hur jag ska göra? En stor del av mig känner att jag skiter i honom och jag vill inte ens berätta för han. Medan den andra stora delen av mig vill ge han chansen att ta ställning och själv välja sin plats i det eventuella barnets liv. Antingen får han avsäga sig allt och då vill jag att han håller sig borta för alltid och jag ser ensam till att ge barnet det liv det förtjänar, eller så får han välja att han ska vara aktiv i barnets liv, men då har jag som krav att det ska vara till 100% och inte bara när det passar, för då kan det vara. Det sistnämnda känns mest moget och bäst ur allas perspektiv. Men jag är livrädd för att berätta det eventuella beskedet, för jag vill inte att han ska se det som ett snedsteg eller ett misstag, vem vill vara det liksom? Och åter igen, har man knullat utan skydd så får man räta på sig och stå för sin dumhet. Men man kan inte lägga det ansvaret på någon annan (han har nämligen uttryckt sig så angående den andra tjejen som är på smällen).. Ja som ni förstår så sitter jag i en lite klurig sits och jag vill gärna få råd och tips, erfarenheter och uppmuntran av opartiska personer, därför ställer jag min fråga här!
Tack på förhand!