• Maddi

    Barn på öppna förskolan bits

    Det är en familj med 3 syskon en på 4-5 år, en runt 19-20 månader och en nyfödd. 
    Mellanbarnet bits, stoppar in fingrarna i munnen på andra barn och drar, två exempel på vad som hänt. Samt att han tar andras leksaker hela tiden (vilket jag vet är normalt att barn gör så).

    Då mamman kommer har hon med sig den yngsta och pratar med andra föräldrar och håller yngsta i famnen och säger till lite lätt när han biter men inte när han tar andras saker. 

    Pappan går dit med enbart mellanbarnet och sitter på en stol och säger till när han beter sig dumt.

    Men jag får den uppfattningen att dom säger till, men inte på skarpen. Jag tror att hans beteende är att han vill ha uppmärksamhet och att föräldrarna inte orkar och att de bara fortsätter. 

    Det känns inte roligt att gå dit när de barnet kommer eftersom man vet att de händer samma varje gång. Och jag börjar bli riktigt irriterad på föräldrarna. Är det jag som överreagerar? Hur hade ni sett/gjort i den situationen? 

  • Svar på tråden Barn på öppna förskolan bits
  • Flickan och kråkan

    Det är ju inte direkt någon mening att säga till på skarpen när vi pratar ett barn på 19-20 månader. Det man får göra är ju att vara med barnen och hindra. Vad gör mamman och pappan när du och alla andra säger till och hindrar barnet?

  • Maddi

    Nog tror jag att man kan säga till bättre än dom gör. För vi gör så med våran och han brukar lyssna på de, sen är dom ju naturligtvis olika i utvecklingen. 

    Dom andra och jag har inte sagt till pojken än. Men idag stod pojken vid mitt barn och tog ifrån mitt barn leksaken, pappan kom dit och gav tillbaka den. Pappan satte sig på stolen igen och pojken tog leksaken ingen 3 gånger till. Mitt barn blev arg och ledsen men pappan gjorde inget och inte jag heller då jag anser att man säger till sitt barn själv. Han fick leksaken sen och min fick en annan leksak. 

    Jag har svårt att säga till andras barn, de är liksom föräldrarnas ansvar anser jag, är de fel av mig? Borde jag säga till?

  • Flickan och kråkan
    Maddi skrev 2014-09-23 12:32:44 följande:

    Nog tror jag att man kan säga till bättre än dom gör. För vi gör så med våran och han brukar lyssna på de, sen är dom ju naturligtvis olika i utvecklingen. 

    Dom andra och jag har inte sagt till pojken än. Men idag stod pojken vid mitt barn och tog ifrån mitt barn leksaken, pappan kom dit och gav tillbaka den. Pappan satte sig på stolen igen och pojken tog leksaken ingen 3 gånger till. Mitt barn blev arg och ledsen men pappan gjorde inget och inte jag heller då jag anser att man säger till sitt barn själv. Han fick leksaken sen och min fick en annan leksak. 

    Jag har svårt att säga till andras barn, de är liksom föräldrarnas ansvar anser jag, är de fel av mig? Borde jag säga till?


    Men snälla nå´n, står du bara tyst och tittar på i en sådan situation? Gör alla andra föräldrar det med!?

    Självklart ska du säga till eller kanske snarare vägleda barnen som är så små. Du är väl med ditt barn och då hjälper man det egna barnet med att hantera situationer han/hon hamnar i. Man blir inte arg eller så utan man säger till det andra barnet att nu hade X bilen och blev ledsen när du tog bilen och så ser man till att bilen hamnar hos den som hade den. Vi pratar 1,5-åringar här. Det är ju så man måste göra. Vilka signaler tycker du att du sänder till ditt barn när du inte agerar? Precis samma sak som det andra barnets pappa, dvs att det är helt ok. 
  • Litet My

    Man säger inte till en 19 månaders på skarpen, man avleder och förklarar "nu hade Kalle bilen då får du vänta tills den blir ledig, ska vi se om det finns mer bilar?". Ang att bitas får man vara snabb och ligga steget före oavsett om det handlar inatt barnet är argt eller "mysbits".

  • viseversa

    Vi snackar om ett LITET barn här ts. Ingen 5åring. Små barn KAN bitas för att dom inte har språket. Föräldrarna säger till. Vad mer ska dom göra? Slå till honom? Vråla honom i ansiktet? Skaka honom?. Lätt att sitta nu och ha åsikter. Om några år kanske det är du som har ett barn som bits?

  • Maddi
    viseversa skrev 2014-09-23 19:35:01 följande:

    Vi snackar om ett LITET barn här ts. Ingen 5åring. Små barn KAN bitas för att dom inte har språket. Föräldrarna säger till. Vad mer ska dom göra? Slå till honom? Vråla honom i ansiktet? Skaka honom?. Lätt att sitta nu och ha åsikter. Om några år kanske det är du som har ett barn som bits?


    Om ditt barn va bitare så skulle inte jag vilja träffa dig och ditt barn eftersom du just undrar vad mer som de finns att göra. Ungen bits, och? eller vadå?

    Dessutom att folk alltid har en förmåga att överdriva, självklart ska dom slå barnet och skaka honom, precis min åsikt! 

    Bara en sådan sak att sitta på en stol t ex och vara med barnet kanske kan förändra lite. Eller vad tror du själv?
  • Flickan och kråkan
    viseversa skrev 2014-09-23 19:35:01 följande:

    Vi snackar om ett LITET barn här ts. Ingen 5åring. Små barn KAN bitas för att dom inte har språket. Föräldrarna säger till. Vad mer ska dom göra? Slå till honom? Vråla honom i ansiktet? Skaka honom?. Lätt att sitta nu och ha åsikter. Om några år kanske det är du som har ett barn som bits?


    Fast lite handlingsförlamat låter det allt. Jag låter inte mina som 1,5-åringar fritt gå runt och ta andra barns grejor och förväntar mig inte heller att det ska hjälpa att sitta en bit ifrån och säga till. Men övriga föräldrars agerande låter lika handlingsförlamat. Man är väl på golvet med barnen och visar dem hur man gör?!
  • Maddi
    Flickan och kråkan skrev 2014-09-23 14:06:24 följande:
    Men snälla nå´n, står du bara tyst och tittar på i en sådan situation? Gör alla andra föräldrar det med!?

    Självklart ska du säga till eller kanske snarare vägleda barnen som är så små. Du är väl med ditt barn och då hjälper man det egna barnet med att hantera situationer han/hon hamnar i. Man blir inte arg eller så utan man säger till det andra barnet att nu hade X bilen och blev ledsen när du tog bilen och så ser man till att bilen hamnar hos den som hade den. Vi pratar 1,5-åringar här. Det är ju så man måste göra. Vilka signaler tycker du att du sänder till ditt barn när du inte agerar? Precis samma sak som det andra barnets pappa, dvs att det är helt ok. 
    Jo de är faktiskt ingen förälder som sagt ifrån. De har inte riktigt dykt upp någon med barn vars föräldrar ät inaktiv, alltså inte är med barnet på de viset. Utan varje förälder har sagt till sitt eget barn och de har funkar. Därav anledningen att man inte riktigt vet hur man ska ställa sig till detta och min fråga och fundering här på fl.   
  • mammalovis

    ts: För det första får du ju växa upp och inse att det är okej att säga till andras barn, om inte föräldern finns i närheten och gör det före. Om ditt barn är på väg att bli överkörd skulle du då bli glad på den vuxen som inte reagerar??? Eller ett barn är på väg att bränna sig/ramla ur barnstolen och du kan förhindra det? Visst det är det första extremfall, men som vuxen har vi ett kollektivt ansvar när saker blir/kan bli fel.
    Jag lyfter ner barn som riskerar att ramla, jag håller ett barn i handen som tar min hand när det precis börjar lära sig ta sig upp o s v. På samma vis förutsätter jag att andra föräldrar kan agera. Har man flera barn kan man inte vara överallt.

    Vad gäller att ta leksaker kan jag ändå se att det är okej så länge inte barnet blir ledset. Små barn behöver ju lära sig att ta konflikter och ibland tappar de helt enkelt intresset för saken och börjar leka med något annat. Jag kan se på lillasyster hos oss att hon reagerar om någon tar något ifrån henne genom att låta högt och ibland blir det andra barnet avskräckt.

    Min yngsta blev biten på förskolan idag och det kändes väl inte kul då det syntes rejält, men samtidigt vet jag hur fort det händer. Det skulle kunnat varit min dotter också då hon bitit oss föräldrar några gånger. Det jag förutsätter är att personalen har bättre uppsikt framöver, men visst kan det hända igen.
    En kollega satt med ett barn i knät och ett annat barn böjer sig blixtsnabbt ner och biter barnet i knät. Det gick inte att förutse eller hinna hindra.
    I ditt fall kan du ju vara mer i närheten av ditt barn när det bitande barnet är i närheten. Förhoppningsvis lyckas du skydda ditt barn.

  • Maddi
    mammalovis skrev 2014-09-23 20:24:27 följande:

    ts: För det första får du ju växa upp och inse att det är okej att säga till andras barn, om inte föräldern finns i närheten och gör det före. Om ditt barn är på väg att bli överkörd skulle du då bli glad på den vuxen som inte reagerar??? Eller ett barn är på väg att bränna sig/ramla ur barnstolen och du kan förhindra det? Visst det är det första extremfall, men som vuxen har vi ett kollektivt ansvar när saker blir/kan bli fel.

    Jag lyfter ner barn som riskerar att ramla, jag håller ett barn i handen som tar min hand när det precis börjar lära sig ta sig upp o s v. På samma vis förutsätter jag att andra föräldrar kan agera. Har man flera barn kan man inte vara överallt.

    Vad gäller att ta leksaker kan jag ändå se att det är okej så länge inte barnet blir ledset. Små barn behöver ju lära sig att ta konflikter och ibland tappar de helt enkelt intresset för saken och börjar leka med något annat. Jag kan se på lillasyster hos oss att hon reagerar om någon tar något ifrån henne genom att låta högt och ibland blir det andra barnet avskräckt.

    Min yngsta blev biten på förskolan idag och det kändes väl inte kul då det syntes rejält, men samtidigt vet jag hur fort det händer. Det skulle kunnat varit min dotter också då hon bitit oss föräldrar några gånger. Det jag förutsätter är att personalen har bättre uppsikt framöver, men visst kan det hända igen.

    En kollega satt med ett barn i knät och ett annat barn böjer sig blixtsnabbt ner och biter barnet i knät. Det gick inte att förutse eller hinna hindra.

    I ditt fall kan du ju vara mer i närheten av ditt barn när det bitande barnet är i närheten. Förhoppningsvis lyckas du skydda ditt barn.


    De var väldigt fåniga exempel du tog upp. Jag anser att barn ska lära sig att man inte tar saker från andra. Att syskonen tar från din minsta och hon ska lära sig ta konflikter? Då visar du dina äldre att de är ok att ta från andra för hur ofta får lillasyskonet tillbaka saken. De låter galet i mina öron.

    Va min en som bet andra och jag viset de så är de mitt ansvar att hålla koll på mitt barn, lika mycket ansvar att mitt barn inte tar från andra. Förskolan kan allt hända och jag skulle tycka de va lite mer accepterande eftersom de är större grupp på mindre vuxna och inga föräldrar i närheten. Men en förälder som vet vad som kan hända tycker jag borde vara mer aktiv.
  • Flickan och kråkan
    Maddi skrev 2014-09-23 20:18:28 följande:
    Jo de är faktiskt ingen förälder som sagt ifrån. De har inte riktigt dykt upp någon med barn vars föräldrar ät inaktiv, alltså inte är med barnet på de viset. Utan varje förälder har sagt till sitt eget barn och de har funkar. Därav anledningen att man inte riktigt vet hur man ska ställa sig till detta och min fråga och fundering här på fl.   
    Då tycker jag att du ska föregå med gott exempel. SJÄLVKLART säger man till, hjälper och vägleder andra barn. Vad för typ av samhälle får vi annars? Tänk som sagt ett steg längre. Små barn må ha dåligt med erfarenheter av hur de ska hantera olika situationer, däremot är de blixtsnabba med att snappa upp hur omvärlden agerar. När du inte går in i en situation där barn inte agerar på ett sätt som är socialt acceptabelt så säger du ju indirekt att det är ett beteende som är helt ok. Om du inte reagerar och agerar när ett barn (oavsett om det är ditt eller andras) tar saker från andra, slår, biter, retas eller vad det nu månde vara så sviker du båda barnen. Vad ska barnen tro än annat att det är ok att göra så?

    Så små barn gör inte den typen av "dumheter" för att de är elaka utan för att de inte har den empatiska förmågan att sätta sig in i en annan person, för att de är rätt ego (mycket JAG) och för att de inte har erfarenheten eller kunskapen om hur man hanterar olika situationer. Min 5- och 6,5-åring som vill ha något någon annan har frågar om de får låna den en stund....och kan vänta om innehavaren inte är riktigt färdig ännu. De idkar även byteshandel etc . Min 15-månaders går fram till sina storebröder och rycker i det de håller i handen. Om de inte släpper så skriker han och drar och rullar till slut förtvivlat runt på golvet om de inte släpper. Så långt har han kommit i konflikthantering .

    Man är med sitt barn och det eller de barn som är runt det egna barnet och hindrar tokigheter innan om möjligt, annars går man in och hjälper BÅDA barnen att lösa situationen på ett bra sätt. Så gör man med sina egna barn om man har flera. Så gör man när man har kompisar hemma hos sina barn. Så gör man när man är på ÖF, på lekplatsen etc etc.
  • Penida
    Flickan och kråkan skrev 2014-09-23 20:59:29 följande:
    Då tycker jag att du ska föregå med gott exempel. SJÄLVKLART säger man till, hjälper och vägleder andra barn. Vad för typ av samhälle får vi annars? Tänk som sagt ett steg längre. Små barn må ha dåligt med erfarenheter av hur de ska hantera olika situationer, däremot är de blixtsnabba med att snappa upp hur omvärlden agerar. När du inte går in i en situation där barn inte agerar på ett sätt som är socialt acceptabelt så säger du ju indirekt att det är ett beteende som är helt ok. Om du inte reagerar och agerar när ett barn (oavsett om det är ditt eller andras) tar saker från andra, slår, biter, retas eller vad det nu månde vara så sviker du båda barnen. Vad ska barnen tro än annat att det är ok att göra så?

    Så små barn gör inte den typen av "dumheter" för att de är elaka utan för att de inte har den empatiska förmågan att sätta sig in i en annan person, för att de är rätt ego (mycket JAG) och för att de inte har erfarenheten eller kunskapen om hur man hanterar olika situationer. Min 5- och 6,5-åring som vill ha något någon annan har frågar om de får låna den en stund....och kan vänta om innehavaren inte är riktigt färdig ännu. De idkar även byteshandel etc smile2.gif . Min 15-månaders går fram till sina storebröder och rycker i det de håller i handen. Om de inte släpper så skriker han och drar och rullar till slut förtvivlat runt på golvet om de inte släpper. Så långt har han kommit i konflikthantering smile1.gif .

    Man är med sitt barn och det eller de barn som är runt det egna barnet och hindrar tokigheter innan om möjligt, annars går man in och hjälper BÅDA barnen att lösa situationen på ett bra sätt. Så gör man med sina egna barn om man har flera. Så gör man när man har kompisar hemma hos sina barn. Så gör man när man är på ÖF, på lekplatsen etc etc.
    Avskyr CIO-metoder
  • mammalovis
    Maddi skrev 2014-09-23 20:37:09 följande:
    De var väldigt fåniga exempel du tog upp. Jag anser att barn ska lära sig att man inte tar saker från andra. Att syskonen tar från din minsta och hon ska lära sig ta konflikter? Då visar du dina äldre att de är ok att ta från andra för hur ofta får lillasyskonet tillbaka saken. De låter galet i mina öron.

    Va min en som bet andra och jag viset de så är de mitt ansvar att hålla koll på mitt barn, lika mycket ansvar att mitt barn inte tar från andra. Förskolan kan allt hända och jag skulle tycka de va lite mer accepterande eftersom de är större grupp på mindre vuxna och inga föräldrar i närheten. Men en förälder som vet vad som kan hända tycker jag borde vara mer aktiv.
    Fåniga exempel??? Om jag träffa någon av din art hoppas jag du påtalar att det enbart är du som har ansvar för ditt barn, så ska jag låta bli att hjälpa ditt barn om det är på väg att ramla för det är så DU vill ha det tydligen.

    Den dag ditt barn får ett syskon kommer du att inse att det inte går att lösa varenda dust barn eller syskon har. Du missförstod mig snarare fullständigt. Eftersom hon har äldre syskon låter hon inte leksaker försvinna henne ur händerna ostraffat utan protesterar högljutt, hon är inte heller sen med att våga ta tillbaks dem. Ett barn utan syskon kan snarare vara ett mähä som bara piper lite eller inte ens hörs alls och väntar på att föräldern ska beskydda och ingripa. Så barn lär sig genom att pröva sin styrka, men också genom vägledning av vuxna. Storasyster på 3,5 år har fått lämna tillbaks leksaker många gånger, men till skillnad mot dig ingriper jag inte VARJE gång, det är typiskt en förstagångsförälder.

    Jag håller med dig om att föräldern borde vara mer aktiv, men om inte detta föräldrapar fattar det så har ni två alternativ, antingen skydda era egna barn eller påpeka för föräldrarna att det är deras ansvar att förhindra att barnet bits.
  • Maddi
    mammalovis skrev 2014-09-23 21:09:55 följande:

    Fåniga exempel??? Om jag träffa någon av din art hoppas jag du påtalar att det enbart är du som har ansvar för ditt barn, så ska jag låta bli att hjälpa ditt barn om det är på väg att ramla för det är så DU vill ha det tydligen.

    Den dag ditt barn får ett syskon kommer du att inse att det inte går att lösa varenda dust barn eller syskon har. Du missförstod mig snarare fullständigt. Eftersom hon har äldre syskon låter hon inte leksaker försvinna henne ur händerna ostraffat utan protesterar högljutt, hon är inte heller sen med att våga ta tillbaks dem. Ett barn utan syskon kan snarare vara ett mähä som bara piper lite eller inte ens hörs alls och väntar på att föräldern ska beskydda och ingripa. Så barn lär sig genom att pröva sin styrka, men också genom vägledning av vuxna. Storasyster på 3,5 år har fått lämna tillbaks leksaker många gånger, men till skillnad mot dig ingriper jag inte VARJE gång, det är typiskt en förstagångsförälder.

    Jag håller med dig om att föräldern borde vara mer aktiv, men om inte detta föräldrapar fattar det så har ni två alternativ, antingen skydda era egna barn eller påpeka för föräldrarna att det är deras ansvar att förhindra att barnet bits.


    Ja de va fåniga exempel. Vad har olyckor med uppfostran att göra?
  • mammalovis
    Maddi skrev 2014-09-23 21:39:43 följande:
    Ja de va fåniga exempel. Vad har olyckor med uppfostran att göra?
    Oavsett om det handlar om uppfostran eller olyckor så går man in och hjälper barn oavsett om de är ens egna eller andras ... Föräldraansvar och kollektivt vuxenansvar pratar jag om. Du verkar stå fast vid att du ensam kommer fostra ditt barn ... Jag antar att du kommer vara hemmaförälder tills barnet fyller 18 år och innan dess flyttar till ett land så ditt barn kan få hemundervisning och slipper bli tillsagt/uppfostrat av en annan vuxen ...

Svar på tråden Barn på öppna förskolan bits