Behöver stöd!

Stort grattis säger jag !

Nu har jag inte erfarenhet av att vara gravid över 40, men jag fick mitt sista och tredje barn när jag var 38 så inte tonåring direkt . Och apropå det där med ålder, så pratade jag med en kollega som fick sin 3:a vid 41 och hon sa att hon hade varit så ung som jag hade hon och hennes man absolut satsat på en 4:a .

Nu ska vi inte ha fler barn oavsett för vi är väldigt nöjda med vår familjekonstellation, men har många "gamla" föräldrar runt mig och när man hamnar i den aktningsvärda ( ) åldern runt 40, har barn sedan innan så är det ju inte så att man inte vet vad man ger sig in på.

Vd gäller att förstöra sitt liv. Jag vet inte riktigt hur andra ser på sina barn, men just den rollen har inte mina barn i mitt liv . Är hemma min 15 månaders nu (och länge till) och har massor med tid med min 5-åring och snart 7-åring. Tycker jag har ett finfint snart 40-årigt liv . 

Tack!! Jag känner detsamma, barnen är en tillgång i vårt liv även om det ibland är mycket jobb! När jag fick mitt andra barn blev känslan att det inte var så stor skillnad. Största förändringen var när vi fick barn och blev familj. Nu har vi allt, skall ändå lämna på skola och dagis. Barnen är kompisar med varandras syskon och familjerna följs åt i mycket. Är lite trött på att höra om semester resor och vilken bil man ska ha. Oftast står det inte och faller med ett barn mer eller mindre.

Grattis, vad roligt!

Om du får en konstig kommentar kan det räcka med att svara typ "Det kan så vara, men vi är väldigt glada och ser mycket fram emot det här båda två."

Om personen fortsätter så upprepar du bara exakt samma mening igen.

Lycka till och åter igen grattis!

Ja, det är väl så man får handskas med det. När kollegor och dyl säger något får det bli svaret. Svårare när det kommer till familj och kompisar. Vill att alla ska tycka det är kul, inte se oss som en belastning!

Njut av din graviditet? Hur f... Ska det gå till. Jag är i v 5 och kränker, blöder näsblod och är sjukt trött. Har inte ens berättat för pappan än. Känner mig väldigt off på så många plan!

Jag är 42 och väntar mitt tredje barn. Är i vecka 22.

Jag tänkte mycket på min ålder i början. Jag gör det fortfarande, men märker mer och mer att andra sällan gör det. Det är i MITT huvud det sitter.

Jag har inte fått någon ogillande kommentar, förutom från min elaka faster, men hon är elak vad det än gäller.

Kanske är det för att jag har hunnit före med att berätta alla risker med min ålder och öppet luftat alla tvivel. 

På jobbet har flera yngre kollegor varit gravida den senaste tiden, men alla har haft mer eller mindre krämpor och gått på föräldraledighet ganska tidigt, så även om jag själv känner mig klumpig, seg och långsam, så är det ingen annan som ser det så. 

Jag hade ett missfall i början av året, efter att jag hade berättat på jobbet. Men inte ens då fick jag några kommentarer om min ålder. Fast det var skitjobbigt de första veckorna, innan KUB, när jag blev gravid igen. Jag var rädd att jag skulle få ett nytt missfall och alla skulle säga typ "varför skulle hon krabba med sånt när hon är så gammal".

Jag säger som Dimisi att det är i ens eget huvud det sitter. Jag har inte fått en enda negativ kommentar som rör åldern. Bara positiva. Folk som jag berättat för berättar självmant om sig själv och andra som var gamla när de fick barn och hur bra det gick, och jag tänker på en kvinna som var betydligt äldre än oss och det riktigt lyste om henne när hon gratulerade mig och berättade hur det var för hennes familj när de fick en sen sladdis. Däremot är det många som blir förvånade, men det måste de ju få bli. Av våra vänner är de flesta klara med barnafödande så de ser verkligen fram emot att få en ny bebis i bekantskapskretsen att gulla med! :) 

Själv är jag så rädd inför förlossningen så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen och vill bara gå och gömma mig under en sten. Har inte så många veckor kvar dit.

Hej! Jag är 44 år och väntar mitt 5:e barn!! Jag började tidigt,20 år så har tre tjejer som är 22, 20 ,16 år gick några år började om med en ny man  har en liten kille på 9 månader och nu väntar jag mitt 5:e barn om allt går vägen... är i v 6. Människor har lätt för att tycka o tänka saker, kanske beror på avund el okunskap... vad vet jag... Har lärt mig att ignorera idiotiska kommentarer o höjda ögonbryn o tissel o tassel bakom ryggen Sträck på dig! Va stolt Kanske frihet är att ha sina nära o kära runtomkring sig o känna trygghet med det! 

42 år skulle det vara!!

Hej!

Är 40 år och väntar 4:e barnet i v 10. Har tre killar som är 13, 9 och 6 år. Jag har oxå så mkt tankar kring vad min omgivning kommer tycka o tänka. Vet att jag ska strunta i ev elaka kommentarer och att mycket oro sitter i mitt huvud och säkert är onödig. Ska till läkaren i morgon för första besöket och hoppas jag känner mig starkare i mig själv efter det. Jag behöver oxå stöd och skulle gärna följas åt här på FL. Lycka till!

Jag skall på första besöket på tis, och hoppas precis som du att oron stillar sig lite. Jag mår så fruktansvärt illa och kräker både dag och natt. Igår grät min 6 åring när han lagt sig. Han frågade pappa om jag skulle dö? Min man undrade varför han frågade? - Så fort jag kommer hem ligger hon på toa och kräker och idag somnade hon när vi satt och åt. Klart han är orolig, vill inte berätta förrän jag gjort fostervattensprov. Känns som om det är vuxna frågor och beslut som kan komma i samband med det.
Jag följs gärna åt, känner mer än nånsin att jag behöver bolla lite tankar med någon i samma sits!

Tyvärr verkar det vanligt att fjärde barnet möts med skepsis från omgivningen, ibland redan tredje, oavsett mammans ålder. Förstår inte varför folk tror att de har någon rösträtt i frågan alls. :)

Lek med tanken att du vore 25 och väntade 4e barnet, tror du att det hade bekymrat folk mindre?

Eller om det var ditt första barn du väntade nu?

En av mina bästa vänner får sitt första barn ett par månader efter sin 40-årsdag och har hittills bara fått positiva kommentarer och "... men äntligen!"

Jag förstår vad du menar. Jag är tom lite nervös att berätta för mina föräldrar. De är tillsammans med våra barn mycket och jag vill inte att de ska tycka det blir jobbigt med en till. Tycker själv att steget från två till tre barn var mycket mindre än att få andra barnet. Vi lever ett stabilt liv och våra barn har det bra, känns inte som om ett litet syskon till skulle förändra så värst mycket!

Var hos BM för inskrivning och ultraljud för att jag ville göra fostervattensprov. Läkaren såg direkt att hjärtat inte slog och två dagar senare blev jag inlagd för en abort. Fruktansvärd dag som jag helst bara vill glömma! Nu känns det bara tomt och ledsamt!
Jag håller tummarna för er andra med graviditeterna och kommande bebisar!
Over and out

Åh vad sorgligt.  Nu får ni smälta detta och läka ihop, innan ni bestämmer er ifall ni vill försöka igen eller inte.

Vi hade ett dött foster som upptäcktes på KUB tidigt i år. Vi var helt förvirrade i flera månader efter, och funderade fram och tillbaka över vad vi ville. Det var en jobbig tid.

Ja, just nu är det tungt. För en vecka sedan skulle jag ha en bebis och nu är det bara över. Vill gärna ha ett barn till men vet inte o jag orkar vara gravid igen, mår så fruktansvärt dåligt varenda gång! Sedan är åldern något jag funderar mycket på, blir 42 snart...Man får nästan räkna med minst 6 mån innan man blir gravid igen efter missfall eller abort.