När vi fick vårt yngsta (och andra) barn var vår stora tjej 3,5 år och vaknade någon gång ungefär varannan natt. Lilla tjejen hade dock andra planer i livet än att sova. Under de första åtta månaderna i sitt liv vaknade hon mellan fem och elva gånger per natt. Det var inte kul!
Vår lösning för att få sova någonting var att maken tog hand om liten efter att ha nattat stora tjejen (vid 21:00). Då gick jag och la mig och sov till midnatt då maken kom och la sig. Sedan tog jag natten med lilla tjejen och ammade, vyssade och vandrade. Om stora tjejen vaknade var det oftast maken som tog hand om henne. Maken brukade på vardagarna kliva upp vid sjutiden och gick till jobbet. Jag väckte stora tjejen och tog henne till dagis vid niotiden. Sedan vilade jag så mycket jag kunde under förmiddagen. Efter lunch brukade vi hitta på saker och jag hämtade stora tjejen på dagis. När maken kom hem från jobbet passade han på att vila en timme.
För samlivet var det inte så kul, men det gjorde att vi kunde överleva. Skiftarbete helt enkelt. Men det är viktigt att tänka på att alla barn inte är uppe hela nätterna som vår tvåa var. Många barn sover nästintill hela nätter redan från början, så ta inte ut något i förskott.