• Anonym (Dotte­r)
    Äldre 25 Sep 23:15
    4095 visningar
    28 svar
    28
    4095

    Min mamma är svårt psykiskt sjuk, kan jag få stöd någonstans?

    Hej,

    Jag är en ganska ung tjej som har en mamma som är psykiskt sjuk. Hon har schizofreni (enligt vad hon berättat för mig), hon inbillar sig massa saker m.m. Hon var ensamstående med mig och att växa upp med henne var ett helvete. Inget stöd fick jag någonstans trots att socialen och skolan (delvis) visste om hennes sjukdom. Nu är jag vuxen och har flyttat hemifrån, jag har även en egen familj nu, men jag kommer inte ifrån min mammas bekymmer. Hon vägrar att äta sin psykofarmaka och går inte till läkaren. Hon är totalt paranoid och lever i nån sorts bubbla. Hon tror att hon är övervakad och terroriserad av alla i sin omgivning. Hon har polisanmält samtliga grannar, hyresvärdar, vårdcentraler och även flera familjemedlemmar det senaste året (sen hennes sjukdom eskalerade). Hon har nu blivit vräkt, har skulder över öronen och kräver att jag ska hjälpa henne eftersom hon annars blir hemlös. Jag kan inte hjälpa henne eftersom hon är så förstörd av sin sjukdom, hennes verklighetsuppfattning är helt rubbad och hon är så elak mot mig och min man. Hon skrämmer mina barn när hon får sina vansinnesutbrott så just nu får hon inte träffa dem. Men hon ger mig samtidigt dåligt samvete; hon anser att det är mitt ansvar att hjälpa henne (för annars måste jag ju vara medskyldig i terrorn hon utsätts för) och har under hela mitt liv hotat med att ta livet av sig. Det är ofta hennes sista drag för att manipulera mig att göra som hon vill. Hon är egentligen en väldigt intelligent och högutbildad kvinna och det är så synd att se att hon blivit... ja helt galen.

    Vad kan jag göra? Kan jag vända mig någonstans som anhörig för att få råd om hur jag hanterar henne? Hon dyker oftast upp helt utan förvarning och det är svårt att avvisa henne eftersom hon kan ställa till med en scen som att ringa på hos alla grannarna eller skrika på barnen på gården. Jag har levt med detta i 25 år och jag måste ha hjälp

  • Svar på tråden Min mamma är svårt psykiskt sjuk, kan jag få stöd någonstans?
  • Äldre 25 Sep 23:25
    #1

    Ring polisen nästa gång hon dyker upp. Hon är INTE ditt ansvar och har aldrig varit! Flytta,ta hemligt telenummer,gör allt för att slippa henne. Du går under annars. Du kan inte hjälpa,kan inte hantera henne,ska inte behöva hantera henne heller. Hon borde tvångsomhändertas,men jag vet att det är ytterst svårt att få till. Tyvärr!

  • nozpa
    Äldre 25 Sep 23:32
    #2

    Kan du inte kontakta psykiatrin och rådfråga do om hur du ska göra? Hon behöver ju hjälp, men kommer ju förmodligen inte att inse och söka det själv.

  • Anonym (Dotte­r) Trådstartaren
    Äldre 25 Sep 23:46
    #3

    Det är svårt att bara flytta och byta jobb, barnens förskola osv. För om jag bara flyttar och byter nummer så dyker hon upp på de ställen som jag finns. Hon kom till min mans arbetsplats en gång, men han var inte där så hon försvann igen.

    Hur tar jag kontakt med psykiatrin? Alltså gör jag det i den kommun jag bor eller där min mamma bor? När hon hade kontakt med psykiatrin var det i en tredje stad där ingen av oss bor längre. Eller jag ska bara fråga rent allmänt menar du?

    Hon vet att hon kan bli tvångsomhändertagen och därför håller hon sig undan "psykvården", men jag har sagt till henne att när hon blir hemlös om ett par veckor är det dit hon måste vända sig, även om hon blir tvångsinlagd. Det vore antagligen det bästa om hon blir det, men samtidigt blir man så ledsen.. Dessutom accepterar hon så klart inte sin diagnos, utan säger att den är felaktig och att hon ska spärra alla sina journaler så att man inte har tillgång till den i de kommuner hon uppehåller sig osv.

    Jag känner bara att det spårat ut för längesen, hon kräver att vi ska samarbeta i hennes inbillade scenarion och jag blir så svag ibland.. Känner att det är lättare att hålla med än att säga ifrån. Mycket beror det på att hon ofta hotade att ta livet av sig under min barndom. Men även att jag är rädd för att hon ska ställa till en scen framför grannar eller dyka upp på barnens förskola eller mitt jobb.

  • Äldre 25 Sep 23:50
    #4

    Hon kan ju omöjligt dyka upp om ni flyttar en bit bort,men det är ju drastiskt. Mindre drastiskt är att aldrig öppna dörren,byta telenummer och strunta i henne. Du blir medberoende i hennes galna värld och ingen av er vinner på det. Blir hon hemlös kommer nåt att hända. En galning lös på gatorna går inte obemärkt förbi. Du måste tänka på dig och din familj i första hand!

  • Anonym (*)
    Äldre 25 Sep 23:57
    #5

    Jag tror att du både för din men framförallt för din mors skull ska kontakta psykiatrin i ert län, diskutera situationen med dem och höra dig för om de anser att hon bör/kan tvångsintas för vård. Att hon ställer till det för er kanske kan vara en faktor som hjälper för det. Annars handlar det ju om att man är en fara för sig själv/andra. Om det inte är möjligt i nuläget så be om alla råd du kan få.

    Om du inte redan gör/har gjort det, så rekommenderar jag dig också att själv gå och prata med någon en tid, för att arbeta igenom det som har varit. En sådan barndom är tyngande och lämnar kvar sår som det är skönt att lägga om ordentligt..

  • Äldre 25 Sep 23:59
    #6

    Ta kontakt med soc och informera dem om att hon håller på att bli vräkt. Ta sedan kontakt med psykiatrin i den kommun hon finns. Det låter som att det finns grund för tvångsintagning, och när hon då får antipsykotisk medicin blir hon snabbt bättre. Det kan hända att hon har rätt till en boendestödjare när hon blir utskriven. Om hon fortfarande har noll sjukdomsinsikt och inte vill ta sin medicin kan hon få depåinjektioner.

    Och ta hand om dig själv, snälla. Sök egen samtalskontakt. Inte för att det är dig det är fel på, utan för att du levt som din mammas mamma i många år. Det sliter så hemskt och du har ett eget liv. Och om man är så öppen mot omgivningen som man orkar blir det lättare. Jag känner med dig, det är fan inte lätt att vara anhörig.


    I can only please one person per day. Today's not your day and tomorrow doesn't look good either
  • Äldre 26 Sep 00:01
    #7

    Och i kontakten med psykvården; glöm inte att du kan informera dem även om de har tystnadsplikt gentemot dig.


    I can only please one person per day. Today's not your day and tomorrow doesn't look good either
  • Anonym (Dotte­r) Trådstartaren
    Äldre 26 Sep 00:11
    #8

    Tack snälla för era svar. Det är nästan ingen i min omgivning som vet om graden av hennes sjukdom just nu, många vet att hon är sjuk men under de år hon tagit sin medicin har hon varit ganska stabil. Det är alltid påfrestande att umgås med henne (för alla) men nu har det eskalerat totalt. 

    Jag ska absolut ta kontakt med psykiatrin, men jag visste inte om jag bara kunde ringa helt upp och ner, utan att hon har någon egen kontakt med dem just nu. Jag har väl inte heller känt något tilltro till psykiatrin (eller socialen) då jag aldrig fick någon hjälp när jag växte upp.

    Vad är det för person jag ska be att prata med när jag ringer? Jag antar att det är någon receptionist som svarar först, så om min mamma inte har någon pågående kontakt inom vården, vem pratar jag då med?

  • Anonym (psyki­atrin)
    Äldre 26 Sep 00:22
    #9

    Jag vet inte vart du bor men kontakta Vuxenpsykiatrin i staden hon bor alt på det sjukhus hon tillhör, det blir till rådgivningen du ringer och där berättar du helt enkelt om situationen med din mamma och att hon inte tar sin medicin.
    Det är inte en hållbar situation och ett LPT verkar vara nödvändigt samt stöd och kanske ett speciellt boende för henne.

    Hur längesedan var det hon hade kontakt med psykiatrin?

  • Anonym (Dotte­r) Trådstartaren
    Äldre 26 Sep 00:34
    #10

    Okej, googlade numret nu så jag ringer imorgon. Jag är inte helt säker att hon tillhör det sjukhuset längre då hon flyttat många gånger det senaste året. Hon har även bytt namn (som följd av hennes paranoia) men hennes personnummer kan jag nog. Är inte helt 100 på de 4 sista dock, men jag provar..

    Jag tror att det var minst 1 år sen hon hade kontakt med psykiatrin, om inte mer. Hon har aldrig berättat särskilt mycket för mig, det tog många år innan jag fick veta att hon hade diagnosen schizofreni. Detta ska hon ändå ha haft sen ungdomen. Jag vet dock namnet på hennes läkare eftersom hon högt föraktar honom och tar avstånd från alla hans uttalanden. (allt detta är som sagt enligt henne själv, jag har aldrig pratat med någon eller fått vara med som anhörig).

    Jag får väl prova imorgon och se om jag får någon respons. Det är tråkigt om man bara får likgiltiga svar, jag behöver ju handfasta råd eftersom hon är mycket påträngande och intensiv. Att få rådet att be henne att själv ta kontakt med dem är som att inte göra nånting..

Svar på tråden Min mamma är svårt psykiskt sjuk, kan jag få stöd någonstans?