Vad tänker du när väckarklockan ringer på morgonen?

har fått fyra ungar de senaste sju åren och sover typ 6-7 timmar per natt med en hel del avbrott. När det är dags att stiga upp stönar jag inombords eftersom hela kroppen värker och jag vet att jag måste stå ut med minst fem syskongräl och tre utbrott innan de äldsta kommer iväg till skolan. I min vildaste fantasi kan jag svepa in mig i morgonrocken och ta en kaffe ensam i lugn och ro... i fantasin alltså...

Tänker "oj, är det redan dags... jag gick ju nyss i säng".
Sedan drar jag mig 20 sekunder och sen är det dags.

Gick upp halv fem och har fikat och ätit lite gröt, ska åka nu för jag börjar om en kvart. (Har väldigt nära till jobbet)

Idag är det fredag så nu är det två dagar utan larm som väntar!

Precis som du, ALLTID negativt att klockan ringer!
Sover alldeles för lite (enligt min kropp, 7-8 timmar hjälper inte!) och det är riktigt motigt att tvinga sig ur sängen.
De första 5 minuterna när jag klivit upp så fryser jag, är så trött så jag knappt orkar öppna ögonen och sur på hela världen som tvingar upp mig från den varma, mjuka sängen! 

När jag sätter mig i soffan med den första kaffekoppen och börjar få upp den egna värmen så brukar jag bli påmind om hur mycket jag egentligen tycker om världen och ser fram emot dagen (både jobbdagar och lediga dagar) och då känns det bättre.. Men trisst att gå igenom den negativa processen VARJE dag!

Min klocka ringer 06.00, jag vaknar alltid några minuter innan dess. Inga problem att stiga upp eftersom jag är kissnödig och vrålhungrig. 

"Åh nej, hur kan klockan redan vara 6???" Lägger mig runt 22-22.30. Kommer upp ganska snabbt, in i duschen, klär på mig, tar på lite mascara. Väcker sonen om han inte vaknade samtidigt som mig, får på han kläder och äter lite yoghurt så han klarar sig till frukosten på förskolan kl 8. Går hemifrån runt 7. Borde gå upp en kvart tidigare egentligen....

Jag har lärt mig att vakna utan väckarklocka. Jag vaknar alltid 07:00 - av mig själv. Dock har jag alltid väckarklockan på 07:30 för säkerhets skull. Men hittills, under typ fem års tid, så har jag alltid vaknat av mig själv vid 07:00.

Jag har en väckarklocka för att inte försova mig men det är bara första dagarna efter sommarsemestern som den väcker mig. I vanliga fall så har jag varit upp någon timme när den ringer. Så jag svarade det sista alternativet.

Jag måste snooza i en och en halv timme innan tillräckligt många synapser har kvicknat till för att de ska vinna omröstningen i hjärnan.

Jag tänker att jag hatar mitt liv, bestämmer mig för att skita i att gå upp, stänger av klockan och sover vidare. Sen vaknar jag till av mig själv efter 2-3 minuter och inser att jag faktiskt sovit tillräckligt och att det är dags för kaffe.

Forskning har visat på att "snoozning" bara gör en tröttare och segare.
Det bästa är att kliva ur sängen, skölja ansiktet med kallt vatten och börja göra sig i ordning med ens.

Själv kliver jag ur sängen, kissar och hoppar sedan in i duschen med ens. Kläderna jag ska ha för dagen, har jag plockat fram dagen innan, så de åker på direkt efter duschen. - Then there's no turning back!