Varför ska föräldrar få bestämma över just sin föräldraledighet själva?

Jag är för jämställdhet osv. men..

För mig och min sambo skulle det verkligen ställa till det om han tvingades vara hemma ex 6mån.

Som egenföretagare har man kanske inte möjlighet att anställa någon. Även om du då kan anställa någon 6mån så ska man hitta någon som man litar på och som kunden tycker om.

Vi skulle bli av med uppdrag och få lägga ner företaget eftersom de vill ha min sambo där.

Om vissa dagar ska vara låsta till pappan så tycker jag att man ska ha rätt och lämna in en ansökan om varför inte båda kan vara hemma. Alla är inte anställda på ett företag och bara kan lämna hur som helst.

Du är inte ensam!

Jag ska på pappaledighet i ett halvår f.om 1nov, det är något som jag ser som självklart, att det blir mindre cash absolut, men tiden som jag annars skulle gå miste med min son är mer värt det för mig... :)

Finns alltid nya pengar och tjäna och jobba ska man göra resten av sitt liv, så är väl mer värt och prioritera det som är viktigt :)

Jag håller med om att lagstiftningen behöver vissa undantag. Men samtidigt, för få tror jag tex funderar över tex att dela på deltid, tex vara hemma några dagar i veckan var.

Men sen måste man ju också fundera, ska lagstiftningen och samhället inte utvecklas mot större jämlikhet för att det blir svårt för några enskilda företagare?

Någon dag i veckan är inga bekymmer tror jag för någon egenföretagare. Längre perioder däremot.

Det finns väldigt många kvinnliga egenföretagare som säkert har samma problem. Kanske går jämt upp?

Är föräldraledigheten ett sånt stort jämställdhetsproblem då? Jag känner mig inte tvingad till att skaffa barn och vara hemma ett år.

Fakta är ju att bara kvinnan kan föda barn. Ska vi inte få vara hemma då, om vi vill?

Vad spelar det egentligen för roll vem som är hemma, kostar väl lika mycket för samhället ändå.

Tycker det räcker med de 60 dagarna som redan är låsta. Sen delas de ju på hälften dagarna så vill inte mannen dela med sig så får han ju vara hemma. :)

Jag kan inte uttala mig om de specifika argumenten, men jag tycker inte att det är så konstigt att saken diskuteras eftersom det ofta blir diskussioner när det sker en förändring.
Om man ändrar förutsättningarna för ett bidrag eller en försäkring så finns det ju alltid några som känner att det blir en förbättring eftersom ändringen passar dem, samtidigt som några känner sig förfördelade eftersom de hamnar i kläm eller känner att det var bättre innan.

Eftersom du vill ha en mer ideologisk diskussion så skulle jag säga att det är densamma som huruvida man är för eller emot friskolor, privata vårdalternativ, könskvotering i riksdag, utbildning etc etc. 

Staten ger bidrag utan att alltid ta ifrån individers deras valfrihet. Sedan om det är rätt eller fel när, var och hur är en annan sak givetvis .

Jag förstår diskussionen ur jämställdhets perspektiv. Samtidigt visar ju folket ganska rejält hur de vill ha det med tanke på hur de fördelar ledigheten. Vi har en jätte bra valfrihet som vi ska vara tacksamma för. Vill man dela på hälften kan man det. Vill man dela 60/40 kan man det. Vill man ta 90/10 kan man det. Vi borde vara lyckliga över det och inte motarbeta det.

Om vi någonsin ska få ett jämställt arbetsliv, och få bort osakliga löneskillnader måste vi jämna ut föräldraledigheten. De individuella valen den enskilda familjen gör påverkar samhället i stort. Vad staten kan göra är att uppmuntra medborgarna till att göra val som påverkar samhället i en positiv riktning. Därav "pappamånaderna".

Om nu föräldraledigheten ska delas mer lika p g a jämställdhetsperspektivet i arbetslivet, hur ska man då göra med de föräldrar som är/blir ensamstående? Ska papporna där som finns på papperet för underhåll tvingas att ta ut sina föräldradagar innan barnet fyller ett år då mammans dagar tar slut efter ca ett halvår?

Vem ska ta ansvar för barnet när mammans dagar är slut? Det finns pappor som är för lata/ovilliga/inte påstås kunna o s v.

Ska föräldraledigheten missgynna att barnen ammas i minst 6 månader för att föräldrarna måste dela lika och alla har inte så god ekonomi att de kan vänta med att ta ut dagar utan tar ut 5-7 dagar i veckan?

Hur länge är dagarna tänkta att räcka? Jag anser att det mycket väl kunde finnas en lägstagräns för hur många dagar som SKA nyttjas första året då inkomstklyftorna ger stora orättvisor för barns uppväxt. De som inte behöver ta ut dagar alls första året skulle säkert klara sig fler år på en inkomst ... Synd att man förlorar sin sgi dock.