Hur får jag min sambo att förstå att han har en osund relation till alkohol?
Jag tycker att min sambo dricker för mycket och är rädd att han ska utveckla ett beroende, om han inte redan har gjort det.
Han dricker öl när det är dags att se på hockey, han dricker öl när han ska se på ufc, han dricker öl när han ska slappna av och ta ett bad, han dricker öl för att han har slitit hård på jobbet och förtjänar en öl, han dricker en öl en Måndag för att han faktiskt är ledig dagen efter (han jobbar varannan helg och är därför ledig en dag mitt i veckan). Det finns alltid en anledning.
För mig är det normalt att dricka alkohol om man ska festa en Fredag eller Lördag, vare sig det är utgång eller hemmafest. Det är också normalt att dricka en, två öl till maten nån gång då och då, men min sambo kan dricka flera kvällar i rad. Vi dricker aldrig tillsammans utan han dricker alltid själv framför sin dator och blir ofta smått berusad och ibland mer eller mindre full. Det händer knappt en gång i månaden att han går ut och festar och dricker i det sammanhanget, utan det är allt som oftast hemma utan sällskap. Han dricker inte speciellt stora mängder och fungerar än så länge i vardagen utan problem. Hans drickande har inte påverkat hans vardag och vårat familjeliv. Än.
Jag tycker att han dricker alldeles för ofta och har försökt prata med honom om hans alkoholvanor. Hans mamma är alkoholist så därför är det ett väldigt känsligt ämne för honom. Jag har försökt få honom att förstå att det finns en större risk för honom att utveckla ett beroende just eftersom att hans mamma är beroende.
Han avfärdar alltid det jag säger och blir väldigt defensiv varje gång jag tar upp ämnet. Han har dåliga minnen och erfarenheter av sin mammas beroende och vill väl inte bli förknippad med det. När jag berättar för honom hur jag känner kring hans alkoholvanor blir han väldigt introvert och tyst. Han får ångest direkt och en negativ känslospiral sätter igång. Han har väldigt svårt att prata om sina känslor så därför är det svårt att gå vidare med det här problemet.
Vi har pratat en del om hans alkoholvanor och jag har bett honom ta vita månader, att begränsa sitt drickande till 1 dag i veckan, att åtminstone dricka 3,5or ist för starköl osv. Han säger att han kan ta en vit månad om han vill och har flera gånger, utan problem, gått med på flera av alla förslag till lösningar, men fullföljer aldrig något av det. Det slutar alltid med att det bara rinner ut i sanden på något sätt. Det är min sambo i ett nötskal att gå med på saker och sen inte fullfölja för att han glömmer. Frågan är ju om han verkligen glömmer bort de olika sakerna han går med på eller om han bara skiter i det.
Jag tror att den egentliga anledningen och roten till det eventuella beroendet är att han inte kan hantera stress. Han har vuxit upp med en alkoholiserad mamma, han har inte speciellt starkt psyke, han har varit med om verbala kränkningar i flera år av sitt ex som också har hindrat hans umgänge med deras gemensamma barn i flera års tid, han har varit deprimerad och är ganska introvert och inte speciellt duktig på att hantera sina känslor. Han har haft det tufft och har aldrig fått några verktyg för att hantera all stress och alla negativa känslor. Jag misstänker att ölen har blivit någon slags safety blanket för honom.
Frågan är nu hur jag ska gå vidare med problemet?