Jag tror min nya kille skrattar åt min dotter pga hennes fettma

han försöker i varje fall hålla det diskret.
Ja, det finns de som tycker lyteskomik är superroligt, som har den humorn, själv har jag väldigt svårt för den typen av humor, men den är ju socialt accepterad, man får alltså skratta åt folk som beter sig klantigt.

Men du får samtidigt ta det som ett uppvaknande, din dotter har tydligen en övervikt, såpass så stor att barn kallar henne elefant. Det innebär att hon redan nu är utsatt pga hennes övervikt.
Du kanske kan hjälpa henne med att få bort den (inget lätt arbete), för hur som helst, det kan inte vara roligt att pga sin övervikt bli utsatt, som barn eller vuxen.

Uppenbarligen hindrar hennes övervikt redan henne nu, rullar ner för scenen t.ex

Ja, det är ju vidrigt gjort. Å andra sidan verkar du också tycka att det är komiskt med tanke på dina ordval (och det är ju ännu mer sinnessjukt). "Rullade" av scenen. Kom igen liksom. 

Jaja, får hoppas att det inte är sant. 

Tror inte det har att göra med att din dotter är tjock eller inte. Jag hade också skrattat om någon råkade göra magplask tex.. Jag tror han har annorlunda humor än du bara och tror han skulle skrattat i samma situationer även om din dotter var smal.

Hur stor är din dotter? Med alla de exempel du radar upp och de ordval du använder undrar jag varför ni åkte till donken överhuvudtaget, varför inte laga till nått nyttigt

Min fråga är hur du i hela friden kan tillåta din dotter att käka McDonaldsmat när hon är överviktig? Barn som är överviktiga löper mycket, mycket större risk att vara det i vuxen ålder också, vill du det? 

Fast det resonemanget håller inte, jag var aldrig överviktig som barn men är gravt överviktig nu men du vet väl att saker och ting kan förändras genom åren hoppas jag ;)

Men kära någon, det finns hur många studier som helst som visat att överviktiga barn blir överviktiga vuxna. 

Klippt från SLV:

"Barn och övervikt

Svenska barn väger allt mer och i dag är vart femte barn överviktigt. Övervikt är vanligare i socioekonomiskt svaga grupper. Ett barn som är knubbigt före fem års ålder behöver inte bli överviktigt som vuxen. Däremot blir mer än två av tre barn som är överviktiga i 10 till 13-årsåldern även överviktiga som vuxna."

Tvärtom däremot, som i ditt fall - ja, där kan man sägas ha ett mycket större eget ansvar för den uppkomna hälsorisken. 

 

Att jag blev överviktig har inget med eget ansvar att göra så inte ens det kan du lasta mig för, sorry

Nej, det är ju möjligt. Jag vet inte varför du är gravt överviktig men det är ju heller inte intressant i den här tråden. Jag svarade på ditt påstående om att Anonym (idiot)s resonemang inte skulle hålla och tillbakavisade det som felaktigt eftersom det bevisligen gör det. Resten av mitt inlägg gäller rent generellt men undantag finns förstås. 

Din dotter är överviktig eller som du själv uttrycker det "ganska tjock" och du skriver att du tror att din nya kille "ser komiken i det"? Vad innebär det? Vad är komiken i att ett barn är överviktigt?

Hur tänker du om din nya kille som "skrattretas" med din dotter när hon skadar sig genom att "rulla" av scenen eller dyka i vattnet med ett magplask? Tycker du att det är normalt att en vuxen person skrattar åt ett barn som ramlar av en scen eller som får ont av ett magplask?

I mina öron är det inte ett normalt beteende att skratta åter barn när denne hamnar i en utsatt position som vid en olyckshändelse pga av ett fall. Ta ett allvarligt snack med den nya killen och fundera på hur du kan stötta barn när hon blir "skrattretad".