• Anonym (Mikae­la)
    Äldre 30 Sep 14:04
    1946 visningar
    10 svar
    10
    1946

    Hennes kräsenhet förstör vår vänskap

    Jag skulle behöva lite råd angående min vän och hur jag ska hantera situationen.

    Jag har en vän, vi kan kalla henne Anna, som jag lärde känna under mina studier. Vi läser en ganska lång utbildning och lärde känna varandra redan första dagen och märkte att utöver att vi kom väldigt bra överens så bor vi också nära varandra. Nu är vi inne på sista terminen och skriver uppsats. Vi skriver varsin uppsats om olika ämnen. Jag sa att eftersom jag har så dålig studiedisciplin hemma så kommer jag åka till (en del av) skolan och sitta där och skriva på uppsatsen. Jag föreslog att hon också kan sitta där, det är nära där vi bor och så kan vi diskutera våra uppsatser med varandra och få inspiration/input från en annan person. Anna tyckte att det var en bra idé eftersom hon också har dålig disciplin vad det gäller studierna.

    Sedan terminen började har jag  suttit på skolan varje dag och Anna har också varit här nästan alla dagar. Det som har blivit ett större och större problem är att hon är så kräsen vad det gäller mat(!). Jag vet att det kanske låter som ett fjantigt problem men det har eskalerat.

    Jag vill äta på en lunchrestaurang som är precis bredvid skolan; nära att gå till och god husmanskost. Hon är väldigt kräsen och gillar inte husmanskost, däremot McDonalds och pizza vilket är det enda som finns i närheten förutom den här lunchrestaurangen. Jag känner inte att de andra ställena är aktuellt för min del och ser det lite som mitt "huvudinitiativ" att sitta här och jag går och äter lunch där  jag själv tänkt och så får hon gärna haka på eller gå till något annat ställe, det spelar ingen roll för min del. 

    MEN varje jäkla dag så går hon med till restaurangen och står sedan där och surar för att hon inte gillar matalternativen och inte vet hur hon ska göra.. Hon går några meter bakom mig medan jag plockar mat och funderar på om hon ska köpa mat där (finns även mackor mm) eller om hon ska gå någon annanstans. Jag känner bara att sluta gå bakom mig och se dum ut! Bestäm dig för helvete, det är inte hela världen. Hon skulle kunna göra det lätt för sig genom att t.ex. fota veckans matsedel och sedan planera antingen att gå någon annanstans eller ha med sig egen mat de dagar det inte serveras något hon gillar (dvs nästan varje dag). Men neeeejdå, istället ska hon gnälla på maten till mig och när jag är hungrig blir jag sur och har inget tålamod alls och hon blir gnällig och har ibland gått hem för att äta och "kommer ev. tillbaka". Jag föreslår alltid att hon kan gå någon annanstans (det spelar verkligen ingen roll för mig om vi äter ihop men bestäm dig då, ju längre du funderar desto mer tid går från att vi kan sitta och skriva) men samtidigt är hon då som en efterhängsen hund och vill absolut inte gå någonstans själv. Hon och jag har aldrig bråkat men jag känner att det närmar sig, jag kommer att explodera snart om hon fortsätter såhär. 


    Det är ändå hela terminen vi ska skriva uppsats. För min del måste hon absolut inte sitta här men det är väldigt trevligt med sällskapet och att ha någon att prata med när det blir för tråkigt och enformigt och skönt att kunna diskutera olika tankar om vad som ska vara med och inte. Men just maten är en bitch för även om jag föreslår att hon ska planera som ovanför så gör hon det inte och hon är absolut inte öppen för förslag vad det gäller att testa mat. 

    Vad ska jag göra? Säga ifrån? Jag är rädd att det skulle riskera vår vänskap om jag sa ifrån "på skarpen" om att hon får ta tag i sin planering/mat (hon är nästan stolt över att hon inte planerar saker och hon tror hon är en "finsmakare"). Men samtidigt skulle vår vänskap verkligen riskeras om jag får ett utbrott någon dag när jag är hungrig för då är jag verkligen inte snäll och kan inte hålla tillbaka från att säga elaka saker, det är som att hjärnan kopplas bort och jag ångrar mig alltid efteråt. Vad gör man?

  • Svar på tråden Hennes kräsenhet förstör vår vänskap
  • Äldre 30 Sep 14:32
    #2

    Finns väl inte så mycket annat att göra än att säga som det är till din vän. Berätta hur frustrerande du tycker det är och att du inte vill att ni skall bli ovänner över något så trivialt som val av lunchrestaurang. Var tydlig men vänlig. 

  • Anonym (M)
    Äldre 30 Sep 15:16
    #3

    Fast... det är ju du som väljer bort Donken och pizza och i så fall är kräsen, hon följer ju ändå med. Om det nu är så stort problem så kan ni väl kompromissa och gå vissa dagar till hennes ställen och vissa till ditt? Om du verkligen inte vill äta "skräpmat" så laga med dig en lunchlåda de dagarna?

  • Äldre 30 Sep 15:18
    #4

    Varför hämtar inte hon mat där hon vill och du där du vill och så tar ni med detta och äter tillsammans på skolan?


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • Anonym (josie­)
    Äldre 30 Sep 15:34
    #5
    lsc skrev 2014-09-30 14:26:33 följande:

    OM man äter donkanjunk är man inte kräsen -

    o pizzor om man är kräsen kostar typ 100 kr st

    så är hon kräsen eller inte


    Kräsen behöver inte betyda att man är finsmakare utan att man helt enkelt vill ha det på ett visst sätt.

    Saxat ur SAOB:

    "som är granntyckt o. nogräknad i fråga om mat (o. dryck), som blott tycker om mat tillagad på visst sätt l. vissa slags rätter o. d."
  • Anonym (Mikae­la) Trådstartaren
    Äldre 30 Sep 20:48
    #6
    lsc skrev 2014-09-30 14:26:33 följande:

    OM man äter donkanjunk är man inte kräsen -

    o pizzor om man är kräsen kostar typ 100 kr st

    så är hon kräsen eller inte


    Som josie skrev i inlägget ovanför så betyder inte kräsen det du tror det betyder.
    Cinza skrev 2014-09-30 14:32:55 följande:

    Finns väl inte så mycket annat att göra än att säga som det är till din vän. Berätta hur frustrerande du tycker det är och att du inte vill att ni skall bli ovänner över något så trivialt som val av lunchrestaurang. Var tydlig men vänlig. 


    Ja jag får nog göra det imorgon. Jag har funderat under dagen och insåg att hon gör mer saker jag stör mig på och flera gånger varje dag blir jag irriterad på henne och det ligger och pyr så att jag tillslut blir väldigt irriterad för minsta störningsmoment. T.ex om jag ska visa något på min skärm så sätter hon sig för nära. Du vet sådär så hon nuddar mitt lår med sitt knä och pratar även med mig då kanske 30cm från ansiktet. Sen när hon sett klart det jag visar sitter hon kvar på samma sätt och stirrar på min skärm och det känns som att hon "inkräktar". Likadant när man går så går hon "för nära", så att man krockar om den ena bara svänger lite. Eller t.ex. om man går på ett ställe där många korsar så bedömer man undermedvetet om man ska öka/sakta in för att inte krocka med andra människor. En gång nyligen så ökade jag på steglängden och de som kom från sidan saktade in. Bara att Anna inte ökade sin steglängd utan krockade med en av de som kom gåendes från sidan! Det är som att hon inte tänker (logiskt) som andra just avseende hur man beter sig i vissa situationer.


    Hon är smart och trevlig men det är just såna små saker som irriterar mig hela tiden. Eller om hon t.ex. ska gå på toa när vi går in i restaurangen (toan är direkt när man kommer in) så undrar hon om jag stannar o väntar utanför? eh nej, jag går och tar mat. Massa såna konstiga småsaker.


    Anonym (M) skrev 2014-09-30 15:16:19 följande:

    Fast... det är ju du som väljer bort Donken och pizza och i så fall är kräsen, hon följer ju ändå med. Om det nu är så stort problem så kan ni väl kompromissa och gå vissa dagar till hennes ställen och vissa till ditt? Om du verkligen inte vill äta "skräpmat" så laga med dig en lunchlåda de dagarna?


    Jag är absolut inte kräsen, jag äter väldigt olika mat medan hon i 9 av 10 fall inte är beredd att testa maten. Jag vill inte kompromissa i det här, jag känner att det är inte viktigt för mig att umgås med Anna under en timmas lunch när vi ändå sitter bredvid varandra 5 timmar utöver det. För min del spelar det ingen roll om hon har med matlåda, går till ett annat ställe, samma ställe eller whatever. Jag har föreslagit att hon kan ta med sig matlåda eller gå och handla med sig från andra ställen men det verkar vara för jobbigt. Hon bor fortfarande hemma och verkar aldrig ha behövt ta ansvar över matinköp utan maten är slut ibland hemma men tanken verkar inte slå henne att hon kunde ha handlat mat. Under de år vi har pluggat har hon inte haft med sig en matlåda en enda gång.


    Mandel skrev 2014-09-30 15:18:03 följande:

    Varför hämtar inte hon mat där hon vill och du där du vill och så tar ni med detta och äter tillsammans på skolan?



    Jag har föreslagit det men det verkar vara för jobbigt för henne. Jag börjar undra om det beror på att hon aldrig behövt ta eget ansvar hemma. När jag tänker efter har hon inte jobbat en enda sommar för att hon inte vill, hon tar fullt studiemedel fastän hon bor gratis hemma för att kunna "leva gott" osv..

  • Äldre 30 Sep 22:41
    #7

    Som jag ser finns det 3 alternativ:

    1) Säg det som du skrivit här till henne, var tydlig med att du inte misstycker om hon äter på annan  restaurang som hon vill eller ta med egen mat, men att 
    att det är jobbigt att hon är negativ i sådana här situationer.

    2) Ignorera hennes beteende, säg bara att nu ska jag till x restaurang, ska du med? Följer hon med och är negativ, ignorera det, beställ din mat och gå och sätt dig och ät den. När du är klar, fråga om hon är det. Om hon svarar ja, gå och plugga igen. Om hon har ätit något eller inte behöver du inte bry dig om, hon är vuxen och får ta ansvar för när/vad hon äter.

    3) Föreslå att ni börjar skriva uppsatserna separat, kanske kommer överens att ni ska skriva x del av uppsatsen, för att sedan träffas hos varandra en dag i veckan där ni går igenom vad ni skrivit och ger respons på det. Då kan ni sedan välja att göra förbättringar på den delen ni skrivit om och börja skriva på nästa del tills nästa veckoträff.

  • Anonym (Mikae­la) Trådstartaren
    Äldre 30 Sep 23:27
    #8
    Fanny b skrev 2014-09-30 22:41:10 följande:

    Som jag ser finns det 3 alternativ:

    1) Säg det som du skrivit här till henne, var tydlig med att du inte misstycker om hon äter på annan  restaurang som hon vill eller ta med egen mat, men att 
    att det är jobbigt att hon är negativ i sådana här situationer.

    2) Ignorera hennes beteende, säg bara att nu ska jag till x restaurang, ska du med? Följer hon med och är negativ, ignorera det, beställ din mat och gå och sätt dig och ät den. När du är klar, fråga om hon är det. Om hon svarar ja, gå och plugga igen. Om hon har ätit något eller inte behöver du inte bry dig om, hon är vuxen och får ta ansvar för när/vad hon äter.

    3) Föreslå att ni börjar skriva uppsatserna separat, kanske kommer överens att ni ska skriva x del av uppsatsen, för att sedan träffas hos varandra en dag i veckan där ni går igenom vad ni skrivit och ger respons på det. Då kan ni sedan välja att göra förbättringar på den delen ni skrivit om och börja skriva på nästa del tills nästa veckoträff.


    Tack för svaret :)


    Jag tror att jag ska köra på alternativ 1. Det som är lite jobbigt är att jag kanske förstorat upp det här i mitt huvud nu under dagen, jag upplever det som en stor grej medan hon kanske inte ens tänkt på det öht. Jag får kortare och kortare tålamod med henne iom att det är samma problem som dyker upp varenda dag och jag måste nog säga ifrån nu. 


    Apropå alternativ 3 så skriver vi redan separat så det finns ingen anledning för oss att sitta på samma ställe egentlige. Jag föreslog det eftersom jag tänkte att det är skönt att ha någon att bolla ideer med och även kunna bryta det långsamma och tråkiga uppsatsskrivandet med att prata om annat lite då och då under dagen. Hon och jag har roliga diskussioner i övrigt men det är som att hon är helt.. efter på vissa områden. Jag uppskattar att ha henne där eftersom det är trevligt men ibland, som idag, tar hon mer energi än vad hon ger. Hon förstår inte att jag stör mig på alla de här småsakerna som det med avstånd, att hon inte verkar ha någon personlig sfär och sitter "för nära" när man ska skriva uppsats, på bussen osv. Uuuuh jag får ta upp det lite löst imorgon och inte allt på en gång utan bara det med maten. Jag bråkar aldrig någonsin med vänner och hatar när det är "dålig stämning" så det känns lite jobbigt.

  • Äldre 30 Sep 23:47
    #9

    Kanske kan ni minska lite på tiden ni skriver tillsammans.
    Istället för alla dagar i veckan, ta det en eller två dagar. Då blir det mindre nötning och ni kan göra annat än bara skriva tillsammans, istället för att det ska bli så mycket arbetande och störningar att ni hinner tröttna på varandras sällskap. 

    Det vore synd om vänskapen ska riskeras pga dethär.

  • Äldre 1 Oct 08:33
    #10
    Anonym (Mikaela) skrev 2014-09-30 23:27:55 följande:

    Tack för svaret :)


    Jag tror att jag ska köra på alternativ 1. Det som är lite jobbigt är att jag kanske förstorat upp det här i mitt huvud nu under dagen, jag upplever det som en stor grej medan hon kanske inte ens tänkt på det öht. Jag får kortare och kortare tålamod med henne iom att det är samma problem som dyker upp varenda dag och jag måste nog säga ifrån nu. 


    Apropå alternativ 3 så skriver vi redan separat så det finns ingen anledning för oss att sitta på samma ställe egentlige. Jag föreslog det eftersom jag tänkte att det är skönt att ha någon att bolla ideer med och även kunna bryta det långsamma och tråkiga uppsatsskrivandet med att prata om annat lite då och då under dagen. Hon och jag har roliga diskussioner i övrigt men det är som att hon är helt.. efter på vissa områden. Jag uppskattar att ha henne där eftersom det är trevligt men ibland, som idag, tar hon mer energi än vad hon ger. Hon förstår inte att jag stör mig på alla de här småsakerna som det med avstånd, att hon inte verkar ha någon personlig sfär och sitter "för nära" när man ska skriva uppsats, på bussen osv. Uuuuh jag får ta upp det lite löst imorgon och inte allt på en gång utan bara det med maten. Jag bråkar aldrig någonsin med vänner och hatar när det är "dålig stämning" så det känns lite jobbigt.


    Jag tycker att det låter som en bra lösning. På din beskrivning verkar det ju som att din vän helt enkelt inte "kan" dessa saker, och helt enkelt själv inte har sinnet att känna av vad som är ok i olika situationer.

    Det är ju på%
Svar på tråden Hennes kräsenhet förstör vår vänskap