Får inga svar, ignoreras.
Följande inträffade nyss. Jag och sambo satt och gjorde vår egen grej båda två. Han säger "ska vi gå ut med hunden om ett tag?", jag säger ja om ett litet tag. Sen reser han sig upp, och hunden följer efter honom. Går till hallen, börjar ta på sig. Så jag frågar, i normal samtalston - hur kommer det sig att när det är om ett tag för dig så händer det genast, men om det är om ett tag för mig så får jag vänta två timmar? (Dagligen när jag vill att något ska hända så heter det "inte just nu" eller "snart", och sen får jag vänta lång tid, men om jag då inte är helt klar för vad det nu var när han äntligen är det så blir han genast otålig).
Så i alla fall, han konstaterar att han bryr sig om det han vill. Bryr du dig bara om dig själv?, frågar jag. Nä, jag bryr mig om "hundens namn" också.
Jaha, säger jag - fortfarande normal samtalston - men inte om mig alltså? "Ska du med ut med X?" Men vänta lite nu, nu får du faktiskt svara på frågan, säger jag. Sambo säger att det är en dum fråga. Härifrån är jag inte så jätteglad längre, frågar hur det kommer sig att jag inte kan få ett svar på en vanlig fråga för att han bara konstaterar att det är en dum fråga, eller i andra fall att han låter bli att svara en lång stund, är helt tyst, för att sen påstå att jag redan vet vad det var jag undrade (- det kan f.ö. vara precis vad som helst typ "har du på dig antisnark-grejen nu?", som jag frågat i mörkret i sovrummet) - liksom hur ska jag möjligtvis kunna veta sånt?.. Han fortsätter visa att han inte bryr sig, ger inga svar på mina frågor. Går ut med hunden själv, kom precis tillbaka nu och ställer en fråga på helt annat ämne till mig, som om inget hänt. Jag har inte svarat honom på den, för jag vet faktiskt inte något annat sätt att markera för honom hur det känns att inte få svar på frågor, svar på tilltal, etc. etc.
Gör jag något fel i situationen ovan? Hur ska jag bemöta att inte få svar? Förutom att bara lämna då, tro mig, jag har övervägt det många gånger, och sannolikt blir det väl så till slut, men det är dels opraktiskt nu, dels är jag rädd för att ta det steget, jag vill väl helt enkelt inte fullkomligt.