Att börja gilla uteliv när barnen blivit större - hur löser man det?

från att inte ha gått ut alls och vara ointresserad av partyliv - till att plötsligt börja ha det som intresse och gå ut två gånger i månaden - ja det kan nog anses vara ofta om man jämför... 

Hur man hanterar det beror ju på resten av tiden.  Prioriterar ni nån tid tillsammans som par så inte han känner sig åtsidosatt?  Får han nån chans att göra egna saker på egen hand en helg? 

om du känner att uteliv med singelkompisar ligger högt på prioriteringslistan och det blir bråk om det hemma så tycker jag du är lite farligt ute. 

det är inte fel att vilja ta igen lite förlorad ungdom, men om det går ut över ert förhållande och din sambo på riktigt känner sig bortskuffad och tycker du beter dig som en singelkvinna , ja då har ni problem som du måste ta på allvar. 

Ni måste hitta en balans mellan uteliv och familjeliv.

Håller med de två tidigare posterna.

Kan du inte träffa dina kompisar i någon annan miljö än krogen? Mtp stämningen där finns det risk att du träffar någon ny även om du inte letar. Förstår att din sambo är lite misstänksam.
Gör du och sambon andra saker ihop och har han egentid med kompisar? Som sagt måste ni hitta en balans.

Han gillar inte att följa med ut. Inte ens om vi skulle gå bara vi två. Han är helt fri till att göra saker, vilket inte händer ofta. Han är heller inte intresserad av att hitta på något på helgerna tillsammans med mig. Tro mig, jag försöker.

Kompisarna träffar jag även i andra sammanhang.

Han har varit med men har inte gillat det. Så jag utesluter honom inte på det sättet

känns det som att du börjar tröttna på det liv du har och du skulle vilja ha något mer ut av livet och din sambo är inte med på noterna? 

Då kanske det är dags att du och din sambo tar ett allvarligt prat och ser hur ni kan lösa det hela. 

Om det tidigare livet med hemmakvällar och mys med sambon nu idag mer känns som trist och du faktiskt tycker du saknar det du inte haft tidigare så ja då känns det ju mer som att ni vuxit isär .  

Hur det än är så måste ni prata med varandra.  Antingen så accepterar ni att ni vill olika saker i era vuxna liv och låter det vara så eller så får ni hitta andra vägar att bli nöjda på. 

Jag håller inte alls med ovanstående. Jag är 31 och har en åttaårig dotter. Jag går ut lika ofta som du och är inte heller intresserad av att hitta någon annan än min sambo.

Men har man många vänner som är singlar så går de ut på helgerna. Det är absolut inget fel att tycka att det är kul att gå ut i min värld och sålänge du inte gett din sambo anledning att vara svartsjuk så är det något han behöver ta tag i, inte du.

Bekräfta honom och förklara igen att det inte handlar om att träffa någon annan utan att det är ett nöje som alla andra.

Jag har lite svårt att förstå varför det är så tabu att gå ut som förälder.

Vill också lägga till att jag inte allt tror att det måste betyda att att man vuxit isär. När barnen är små har man kanske inte orken att gå ut på samma sätt. Ingen ifrågasätter om man hittar andra nya intressen när man blir äldre och har mer ork efter småbarnsåren.

Oj vad konstiga åsikter de flesta andra har. Klart du ska gå ut! Vill mannen inte följa med och heller inte göra saker på egen hand så är det väl hans problem. Så länge du har tid med familjen också, vilket du ju verkar ha,

Jag är 35 och har två små barn, jag älskar att gå ut, oftast blir det bara aw och jag är hemma i hygglig tid men det betyder oerhört mycket för mig att få komma ifrån vardagen ibland på kvällarna. Min man ha ringa synpunkter alls så länge det inte krockar med hans aktiviteter ? då förhandlar vi!

men det är ju ingen som säger att själva utgången är fel -  Fel har det blivit när utgången har blivit en konflikt hemma. 

tycker ts att det liv hon aldrig velat ha - dvs partyliv - plötsligt är en viktig del numera hon inte vill avstå - ja då är det så.   Det är ingen som säger att det är fel. 

Men när partylivet gör att en sambo börjar fundera över om hon tänker leta någon annan , att han känner sig åtsidosatt och Ts kanske också upplever att hemmalivet inte längre är kul.   - ja då behöver man prata och hitta en lösning.

Det är ingen som säger att hon ska sluta festa -  hon och sambon behöver bara hitta ett förhållningssätt som fungerar så båda känner sig nöjda. 

Ts skriver att hon går ut två gånger i månaden och ändå också träffar sina singelvänner/kompisar på andra sätt utöver det, så känns det som en hel del prioritering på kompislivet.  Hade detta varit ts kille hade han åkt ut med huvudet före... men nu är ts en tjej och då är det plötsligt acceptabelt att ta igen "förlorad tid" ? 

Du tycker ju det är kul och det ger dig något att gå ut, så självklart ska du göra det då sålänge det känns bra.
Barnen far inte illa av det och karln får väl jobba med sin egen osäkerhet du ska inte behöva begränsa ditt liv för att han är osäker. 
Du har gjort ett bra jobb med barnen under småbarnsåren, du har all rätt i världen att nu få göra något som du själv njuter av.
Ha det så kul. 

Fast TS har inte sagt att hemmalivet inte är kul, det är faktiskt bara du som tagit upp det mer än en gång. Jag älskar att mysa med familjen hemma trots att jag tycker att det är kul att gå ut med.

Att gå ut två av 30 kvällar och även hinna träffa vänner annars är väl inget konstigt. Det tror jag att de flesta som inte fastnat i kärnfamiljs- och parmiddagsträsket gör.

Och där tror jag att du har fel gällande kön. Min sambo går ut ungefär två gånger i månaden med och träffar vänner ungefär två dagar i veckan minst. Jag gör desamma och ingen av oss är konstiga eller annorlunda jämfört med våra kompisar, även de som har barn.