Jag orkar inte bara. Känner mig som en dålig människa när tankarna hela tiden går till att bara ligga ner. De enda som får mig att gå upp på morgonen är mina två små barn. Jag har en sambo (barnens pappa) som jag älskar. Familj med föräldrar och syskon som är underbara. Men jag känner mig helt tom. Denna ständiga trötthet och uppgivenhet tar kål på mig. Vill inte något.. Förlåt för ett konstigt inlägg. Bara så trött på att älta till mig själv..
Bra gjort att våga ta upp det! Vare sig det är utbrändhet ,nån diagnos eller något annat borde du prata med en kurator eller en psykolog tycker jag.
Du är inte ensam om att känna så och det kan vara så enkelt att det är brist på någon vitamin eller hormonell obalans som hjälper till att du känner så.
Tycker inte du ska klanka ner på dig själv utan eloge för att du tog dig modet och dela med dig.
Av det du beskriver så känns du väldigt nedstämd. Har det varit såhär länge?
Bra gjort att våga ta upp det! Vare sig det är utbrändhet ,nån diagnos eller något annat borde du prata med en kurator eller en psykolog tycker jag.
Du är inte ensam om att känna så och det kan vara så enkelt att det är brist på någon vitamin eller hormonell obalans som hjälper till att du känner så.
Tycker inte du ska klanka ner på dig själv utan eloge för att du tog dig modet och dela med dig.
Det har varit så ett tag.. Haft problem med nedstämdhet under höst/vinter i ca nio år men nu har det tagit över resten av året. Min mamma har försökt flera ggr med att jag borde prata med kurator/psykolog men jag har så lite tilltro på det.. Tack för elogen och tack för vitamintips. Jag åt vitaminer förr som hjälpte lite. Det hade jag faktiskt glömt..
Det har varit så ett tag.. Haft problem med nedstämdhet under höst/vinter i ca nio år men nu har det tagit över resten av året. Min mamma har försökt flera ggr med att jag borde prata med kurator/psykolog men jag har så lite tilltro på det.. Tack för elogen och tack för vitamintips. Jag åt vitaminer förr som hjälpte lite. Det hade jag faktiskt glömt..
Det har varit så ett tag.. Haft problem med nedstämdhet under höst/vinter i ca nio år men nu har det tagit över resten av året. Min mamma har försökt flera ggr med att jag borde prata med kurator/psykolog men jag har så lite tilltro på det.. Tack för elogen och tack för vitamintips. Jag åt vitaminer förr som hjälpte lite. Det hade jag faktiskt glömt..
det fattas nått ämne i hjärnan så att synoperna får inte kontakt bland annat. Men en liten tablett får jag och jag har alldrig mått bättre! 
Håller med Sibua! Ring och boka tid! Du är värld att må bra!
Ha du provat att prata med kurator eller psykolog? Varför har du så lite tilltro till det?
Men är det inte sjukt dyrt och energisugande? Och vad skulle man säga liksom? Jag har så svårt att föreställa mig att jag sitter och pratAr om mina innersta tankar till någon utöver mig själv o katten här hemma..