Två personer som älskar varandra, men inte kan leva tillsammans. Hur gör man?

Vill du få oss att tro att vara otrogna är eran enda möjlighet!???
Du skriver inte ett enda ord om din egna man, eller om den andres fru.....

"Nej, det är inte så enkelt att bara skiljas. Mycket står på spel."

Mycket står på spel.... Med andra ord fokuserar du på saker som t.ex. ekonomi, boende, huslånet, bilen, barn säkerligen. För inte ett enda ord finns om din man eller någon form av kärlek kvar till honom.

P.S Finns många i din sits, det här är varken den första eller sista tråden om otrohet.

Det är ju otrogna vi INTE vill vara..

vi lever båda två i långvariga äktenskap, jag känner och umgås med hans fru och min man är också nån dom båda känner.

hans fru är fantastisk på många sätt och jag förstår varför dom varit gifta länge. Det är klart det finns kärlek kvar där.

Min man är en stor kärlek och vi har delat mycket tillsammans under åren.

vi har alla barn som är stora och vuxna. Jag är dock mycket yngre än den andra mannen.

det som gör det jobbigt är ju att vi inte har något att "skylla" på. Våra liv fungerar, men ändå finns det saker som gör att vi dras till varandra.

jag känner mig bara så ledsen för att det här dök upp, vi har känt varandra i 10 år så jag gör mig inga illusioner om varken det ena eller det andra. Vi sitter i en jävla sits. Längtar efter något som aldrig blir. För det är ju så det är.

Kärlek finns, men det går inte.

Det man gör är att man berättar det för sin man (eller sin fru) och så löser man det tillsammans som ett par, oavsett om det innebär ingen kontakt, öppet förhållande, dubbelförhållande eller vad som helst. Men det är en så stor del av ditt liv nu (känslorna för den andre) att jag tycker det är fel att hålla din man utanför det.

Hej
Jag är i princip samma situation. Är gift och umgås med en gift kvinna. Det är ingen otrohet, men mycket värre än så. Vi träffas och umgås dagligen. Hoppas på något sätt att känslorna tar slut, men de förstärks hela tiden. Vi har försökt att inte träffas under en längre tid, men det har fått en värre effekt.

Känns mest sorgligt. Vi försöker på varsitt håll att projicera känslorna på våra respektive. Vi har varit öppna för våra partners, men nu tycker jag mest att det var ett felaktigt steg. Så fort man ser lite nedstämd ut skapas en oro och osäkerhet. Istället försöker jag hålla en fasad för att se glad och lycklig ut. Någon gång kommer fasaden att rämna.

Fast i din trådstart skriver du "Han kan inte gå över gränsen och jag respekterar det."  Det låter mer som att du kan tänka dig vara otrogen men att han inte vill det. Stämmer det ?

Måste man ha nåt att skylla på ?
Du har blivit kär i en annan man och då är det kanske inte så konstigt att dina känslor för din man svalnat , man behöver inte lida ohyggliga kval för att bli kär i någon annan , det kans ske även i de bästa långa förhållanden. Frågan är mer vad man väljer att göra av sina känslor.

Jag tror heller inte att det här bara "dök upp" , det blev så för att ni båda valde det , för att ni gav dessa känslor näring , för att ni valde att flirta och kramas när ni kunde valt att inte göra det. Om du ser tillbaka lite närmare så kommer du säkert lägga märke till att du har tagit dig till var du står nu i små små steg.

Vad du kan göra....

Steg ett är nog att bestämma dig för vad du vill göra , vara kvar med din man eller satsa på den nye mannen eller skilja dig och bli singel. Och det är väl kanske det som är det svåraste steget , att bestämma sig.

Försök få till en fyrkant alla är bekväma med. Då gör mina vänner.