Fick ta svärföräldrarnas flyttstäd...
Det började när jag var i andra trimestern. Jag och min sambo skulle flytta till hans föräldrahem och hans föräldrar skulle flytta till ett nytt hus. Min sambos föräldrar har genom åren samlat på sig en massa skit och jag fick tidigt mana på hans mor att det är dags att ta itu med det och rensa ur huset på sådant som inte ska sparas. Det var med stånk och stön från hennes sida som vi hjälptes åt med det (vill ju sträcka ut en hjälpande hand, sen har jag flyttat många gånger i mitt liv, så jag vet hur det blir om man drar ut på saker till sista stund...). Jag hjälpte henne att packa dem sakerna som dem skulle ha med till nya hemmet.
Flytten började närma sig med stora steg och jag var glad över att jag var klar med den värsta packningen och grovstädningen för länge sedan i vårat kommande ex-boende. Vi hade börjat flytta över lite lådor i hans gamla pojkrum och den nya sängen vi hade beställt + soffan som var inpackade stod i ett hörn i stora ingången. Hur som helst, min svärmor har aldrig varit förtjust i att städa (enda gångerna hon gjort något har varit när det varit storfrämmande på gång, då har det bara blivit ett snabbt drag med dammsugaren på dem synliga ytorna). Så ni kan tänka er hur det såg ut i hörn, diskbänkar, toalett etc...
Dem hade flyttat sina möbler och övriga ägodelar till sitt nya hem och jag gick och väntade på att hon skulle ta tag i flyttstädningen... Än en gång manade jag på henne och erbjöd att hjälpa till. Visst, det gick ju bra. Under den här tiden hade jag fått gå ifrån mitt jobb tidigare pga av att det är fysiskt krävande. Det slutade med att jag fick skrubba, gnida och gno vartenda skrymsle från golv till tak. Det enda min svärmor gjorde var att torka av några skåpsluckor, spisen och köksbordet och det var smuts kvar! Hon lovade och lovade att hon skulle ta tag i det, men jag såg nästan aldrig skymten av henne. Sen var det ett par skinnsoffor som var kvar som skulle slängas, dem hände det inget med. Det slutade med att jag (höggravid) släpade ut dem genom huset själv. Allt det här som mina svärföräldrar skulle ha gjort, det fick jag göra istället medan jag bar på deras barnbarn... Känner min sviken av min sambo som inte sa eller gjorde något till hans föräldrar. Allt det här gjorde jag för att vi skulle få våran dotter två månader efter och som dem flesta vet så vill man att allt ska vara i ordning och tänker inte på om man tar i för mycket. Det var ingen som gjorde något för att hindra mig, när hans mor såg allt jag gjort fick jag bara ett "oj då" och ett "hehe". Det slutade med att hon kom en månad tidigare pga av att jag överansträngt mig. Vår dotter mår bra och är det finaste som har hänt oss, men jag önskade då att min sambo hade stått vid min sida... Jag älskar honom, men jag känner mig oerhört sårad.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-10-02 18:10
Nu i efterhand har jag verkligen förstått hur fel det var och pratat med hans mor, men allt jag får är "jag vet inte vad jag har gjort för fel". Det är som en kniv i hjärtat, hon är kvinna och har själv varit gravid två gånger. Man låter ingen gravid (speciellt höggravid) anstränga sig så mycket... Det borde hon veta.