Forum Kropp & själ Relationer
  • Inofftjej
    Inofft­jej
    38 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Han vågar inte berätta

    Hej. 

    Jag har ett problem som jag behöver ventilera. Jag har tömt hela Google på ämnet men måste få lufta mina tankar lite. 

    Jag har träffat en helt underbar kille i två år nu, vi älskar varandra väldigt mycket och trivs ypperligt tillsammans, har i princip aldrig haft något gräl.

    Tyvärr är han väldigt nojig över att han råkar vara 17 år äldre än vad jag är. Detta har lett till en del bekymmer i vårt förhållande, eftersom jag fortfarande är helt okänd i hans bekantskapskrets. Jag har alltså varken träffat släkt eller vänner och han vill men vågar inte presentera mig för någon, han vet kanske inte riktigt hur han ska tackla det hela?! 

    Nu skall jag studera på annan ort under en tid, men vi har pratat om att flytta ihop framöver. Hur detta skall gå utan att någon vet om att hans ens dejtat någon under de här två åren vet dock ingen av oss, och ju längre han väntar desto svårare blir det ju. Har har hela tiden satt upp nya deadlines för sig själv som han "hoppar över" varje gång.

    Detta störde mig något vansinnigt i början, då det visserligen var värre (vågade inte ens hålla mig i handen på stan) men jag har börjat acceptera situationen. Grejen är att jag VILL liksom inte acceptera ett liv som den hemliga älskarinnan bara för att han inte vågar ta mod till sig att berätta att han träffar en yngre tjej. Både han och jag vill ju ha ett liv tillsammans med familj och hela paketet precis som "alla andra". Att han dessutom inte blir yngre gör mig också lite stressad... 

    Mina vänner känner till honom och några klasskompisar har träffat honom, dock har jag själv inte vågat berätta något för mamma (hon känner honom men tror inte att det är så seriöst) eftersom hon är kritisk till alla pojkvänner och förmodligen själv skulle börja ifrågasätta varför jag aldrig får vara med honom och hans vänner om jag sa att vi var tillsammans på riktigt. 

    Ursäkta det långa inlägget, men som sagt, två års väntan på att bli "officiell" har blivit en del uppdämd frustration.

    Är det någon som har några tips på vad man ska göra för att hjälpa honom? Har någon varit i samma situation? Ska jag försöka knuffa honom eller bara vänta ut och inte pressa honom?

    Tack för svar!

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Han vågar inte berätta
  • Line85
    Line85
    #1
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag tycker det låter konstigt. Det har gått två år??? Vill han verkligen vara med dig?

    Min sambo är 16 år äldre än mig och visst var det gruvsamt i början att berätta för de nära men vill man verkligen vara med någon så skiter man väl i vad andra tycker!

  • Inofftjej
    Inofft­jej
    #2
    Citera Visa endast Anmäl
    Line85 skrev 2014-10-02 21:58:28 följande:

    Jag tycker det låter konstigt. Det har gått två år??? Vill han verkligen vara med dig?

    Min sambo är 16 år äldre än mig och visst var det gruvsamt i början att berätta för de nära men vill man verkligen vara med någon så skiter man väl i vad andra tycker!


    Ja jo, klart att jag har undrat det med. Men jag vill ju inte tro att jag är helt fel ute... Han säger att han älskar mig och vill vara med mig, och jag tror inte att någon kan ljuga så bra. Vi skattar och gråter tillsammans, det kan inte vara bluff.
  • Ramborg
    Rambor­g
    #3
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag skulle nog ställt ultimatum faktiskt. Antingen vill du vara med mig på riktigt, eller inte alls. Varsågod och välj, ring mig när du berättat för din mamma.


    42.
  • Line85
    Line85
    #4
    Citera Visa endast Anmäl
    Inofftjej skrev 2014-10-02 22:05:04 följande:
    Ja jo, klart att jag har undrat det med. Men jag vill ju inte tro att jag är helt fel ute... Han säger att han älskar mig och vill vara med mig, och jag tror inte att någon kan ljuga så bra. Vi skattar och gråter tillsammans, det kan inte vara bluff.
    Nej jag förstår hur du menar, men om du själv tänker efter, vad skulle det finnas för anledning för dig att inte berätta vem du är tillsammans med?

    Jag tycker det låter osunt. Jag skulle inte må bra i din situation.

    Jag tror inte på att ställa ultimatum för faktum är att dessa ofta blir tomma hot.

    Å andra sidan har jag inga idéer heller.

    Pusha din partner att berätta och att hans vänner och familj kommer bli glada om han är lycklig. Få personer har negativa åsikter om åldersskillnader om dom känner personerna i fråga.
  • Inofftjej
    Inofft­jej
    #6
    Citera Visa endast Anmäl

    Jag är 19. 

    Och ja, det har blivit ganska många tomma hot sedan vi träffades. Och många tomma löfte från hans sida. Till och med ett uppbrott, som varade i någon vecka innan jag helt enkelt inte orkade vara utan honom längre. 

    Jo visst är det kanske osunt, men jag har insett att jag trots allt mår sämre utan honom ändå. 

  • Line85
    Line85
    #7
    Citera Visa endast Anmäl
    Inofftjej skrev 2014-10-04 17:06:15 följande:

    Jag är 19. 

    Och ja, det har blivit ganska många tomma hot sedan vi träffades. Och många tomma löfte från hans sida. Till och med ett uppbrott, som varade i någon vecka innan jag helt enkelt inte orkade vara utan honom längre. 

    Jo visst är det kanske osunt, men jag har insett att jag trots allt mår sämre utan honom ändå. 


    Ja, vad ska man säga... Önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt men det är bara du som kan avgöra hur framtiden ska se ut.

    Att du är ung ser jag inte som ett hinder. Ni båda är vuxen och har all rätt att själva välja er partner utan att andra ska bry sig. Är ni rätt så löser ni ju detta, men det låter långt borta då han redan nu valt att vänta så länge... Jag ser inte vad som skulle få honom att ändra sig.

    I ert uppbrott låter det som att det var du som tog kontant och bröt uppbrotten. Varför gjorde inte han det då det uppenbarligen berodde på honom från början? Han borde ju skärpt sig där när han kände att han var påväg att förlora dig. Nu gick du tillbaka och då har han makten igen. Ett tecken till, han kanske inte är så rädd att förlora dig.

    Sen så tror jag att du känner just nu att du mår sämre utan honom, det är helt naturligt. Du behöver vara utan honom en längre period och få distans till det hela för att känna hur du egentligen mår just nu.
  • Inofftjej
    Inofft­jej
    #8
    Citera Visa endast Anmäl
    Line85 skrev 2014-10-04 23:26:59 följande:
    I ert uppbrott låter det som att det var du som tog kontant och bröt uppbrotten. Varför gjorde inte han det då det uppenbarligen berodde på honom från början? Han borde ju skärpt sig där när han kände att han var påväg att förlora dig. Nu gick du tillbaka och då har han makten igen. Ett tecken till, han kanske inte är så rädd att förlora dig.
    Fast det var inte jag som tog kontakt, vi bröt väl aldrig kontakten helt utan pratade med varandra i telefon och han lovade, bönade, bad och grät som ett litet barn varje dag. Själv gick jag på dejt och försökte göra allt annat än tänka på honom. Jag upplever mig inte som lurad och jag tror verkligen att jag betyder lika mycket för honom som han gör för mig, det är väl därför jag "tål" hela situationen. 
      Jag tror inte att det är rätt taktik att gräla på honom eller bryta kontakten tills han löser allt själv, utan att detta är något som vi behöver ta oss igenom tillsammans.
  • Line85
    Line85
    #9
    Citera Visa endast Anmäl
    Inofftjej skrev 2014-10-05 11:12:26 följande:
    Fast det var inte jag som tog kontakt, vi bröt väl aldrig kontakten helt utan pratade med varandra i telefon och han lovade, bönade, bad och grät som ett litet barn varje dag. Själv gick jag på dejt och försökte göra allt annat än tänka på honom. Jag upplever mig inte som lurad och jag tror verkligen att jag betyder lika mycket för honom som han gör för mig, det är väl därför jag "tål" hela situationen. 
      Jag tror inte att det är rätt taktik att gräla på honom eller bryta kontakten tills han löser allt själv, utan att detta är något som vi behöver ta oss igenom tillsammans.
    Du har ju uppenbarligen bestämt dig! Då finns ju bara kvar att kämpa, tillsammans.

    Jag tror inte heller på att gräla om saken utan det är nog bättre att jobba på det. Kanske han kan börja med att berätta för någon som står honom längre bort än familj och vänner, kanske någon på jobbet? Går det bra så kanske hans oro släpper och han kan gå vidare med någon som han känner lite bättre, osv, tills han når familjen och de närmaste vännerna. Vad tror du om det?
  • Inofftjej
    Inofft­jej
    #10
    Citera Visa endast Anmäl

    Låter som jättebra tips!

    Men hur tusan berättar man något sånt på ett smidigt sätt?

Svara i tråden
Svar på tråden Han vågar inte berätta

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies