• Anonym (MissH­opeful­)
    Äldre 3 Oct 15:23
    5382 visningar
    118 svar
    118
    5382

    Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?

    Har två barn på 7 och 5 och är jättesugen på ett tredje barn, samtidigt som jag oroar mig för att inte räcka till, ha ork och aldrig få ett eget liv igen. Men det positiva överväger.

    Är dock 38 år och tiden flyger iväg. Vi har inte försökt aktivt men kommer kanske att göra det snart. Är ju inte purung heller så ve, vet om man lyckas bli gravid igen?

    Någon som också funderar/tänker eller aktivt försöker få ett tredje barn och som vill hänga på?

    Hur ser eran längtan/oro ut? 

  • Svar på tråden Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?
  • Anonym (Nr3?)
    Äldre 5 Oct 20:22
    #1

    Jag och min man är också där och velar... Ska vi ska vi inte?! Jag är rädd som du skriver att man inte ska orka, hinna med, ekonomin hur vi bor räcker det eller måste vi flytta? Funkar den bilen vi har? Vad kommer de barn vi har att tycka? Vi har också två barn 4,5år och 6,5år.

    MEN vi är ju SÅ sugna och ett till barn skulle Vara SÅ välkommet :)  jag saknar småbarnstiden de små fingrarna tårna det lilla knytet att få köra barnvagn att få se ett till litet barn utvecklas :)å allt vad småbarn hör till, vakna nätter har jag redan men inte lika mycket som med bebisar men är uppe varje natt flera ggr i alla fall..

  • Anonym (Nr3?)
    Äldre 5 Oct 20:30
    #2

    jo, och den stora frågan VAD tycker det yngsta syskonet att det blir så stor ålderskillnad? De andra två flyttar hemmifrån och H*n får bo kvar hemma med sin mamma å pappa?! Eller kan det bli lite lyx att gå hem till de äldre syskonen sova över och umgås och så?

  • Anonym (vi också)
    Äldre 6 Oct 09:18
    #3

    Är i samma situation. Barnen är 4 och 2, vi är 26, och lägger en stor del av vår tid på att fundera på detta. Det finns massor fördelar men också en del nackdelar som jag har svårt att se förbi...

  • Äldre 6 Oct 09:24
    #4

    Hej jag fick mitt första för barn för 5 månadersedan och jag längtar redan efter ett till....

    julenstid.blogg.se


  • Anonym (MissH­opeful­) Trådstartaren
    Äldre 7 Oct 10:12
    #5

    Hm, ja, det är inga lätta frågor precis.

    Vad de större barnen ska tycka bekymrar jag mig dock inte så mycket för, jag tror att de kommer att tycka att det är spännande och roligt om det skulle bli syskon. Lite mindre tid och uppmärksamhet för var och en, visst, men det tror jag att de skulle överleva.

    Min ålder kan dock bli ett problem. Och vi är inte direkt där och satsar järnet heller. Jag tror inte att det skulle vara bra att hänga upp sig på att "göra barn", det skapar bara stress. Hade jag varit 38 och inte haft några barn alls så hade läget varit ett annat.

    Fortsätt gärna diskutera i tråden, behöver samtalspartner! Pratar inte med så många i min omgivning om det, egentligen bara min bästa kompis, det är en så privat fråga.

  • Anonym (känne­r igen mig)
    Äldre 7 Oct 21:54
    #6

    Jag har liksom du funderingar kring ett syskon till mina två pojkar 5 och 7 år. Jag är 37 år så jag har inte heller åldern med mig. Jag längtar efter småbarnstiden och få uppleva allt med den en sista gång. Tyvärr har jag inte alls min man med mig. Han är nöjd och tycker att det räcker gott och väl med de barn vi har...

  • Äldre 7 Oct 22:11
    #7

    Här är en till som velar...
    Har två pojkar som hunnit bli 9 o 6 år. Men kan inte komma över känslan att vi skulle ha en liten till. Har känt så i flera år men mår så dåligt som gravid att jag skjutit på beslutet...år efter år. Sen kanske...
    Men nu är ju barnen jättestora och jag fyller snart 39! Har lätt panik nu. Släppa det eller försöka. Börja om från början NU? Riskera att få ett sjukt barn o ändra på livet för alla? Fy vad svårt.

  • Anonym (MissH­opeful­) Trådstartaren
    Äldre 8 Oct 10:31
    #8
    Dinosaurien skrev 2014-10-07 22:11:59 följande:

    Här är en till som velar...
    Har två pojkar som hunnit bli 9 o 6 år. Men kan inte komma över känslan att vi skulle ha en liten till. Har känt så i flera år men mår så dåligt som gravid att jag skjutit på beslutet...år efter år. Sen kanske...
    Men nu är ju barnen jättestora och jag fyller snart 39! Har lätt panik nu. Släppa det eller försöka. Börja om från början NU? Riskera att få ett sjukt barn o ändra på livet för alla? Fy vad svårt.


    Ja, jag vet!! Har tänkt så här ang. risken för ett icke.friskt barn. Skulle jag bli gravid så tänker jag ta de tester som erbjuds för att i alla fall utesluta kromosomfel. Med de två andra barnen tog jag inga tester alls, även om jag erbjöds med tvåan. Nu känns det annorlunda.

    Jag är nog ändå beredd att chansa. Vi har precis börjat köra utan skydd (tror jag  ;)) så det kan ju bli något så småningom. Men med alla måsten i vardagen får vi ju inte till det sådär jätteofta, och jag vet inte hur min fertilitet (eller hans) är just nu.

    Jag tänker att det får ordna sig på något sätt. Både med ork, ekonomi och annat, om det nu kommer ett barn. Vilket jag inte alls tar för givet. Och tiden tickar på.

    Vad tycker din man? Lämnar han beslutet till dig?
  • Anonym (MissH­opeful­) Trådstartaren
    Äldre 8 Oct 10:32
    #9
    Anonym (känner igen mig) skrev 2014-10-07 21:54:07 följande:

    Jag har liksom du funderingar kring ett syskon till mina två pojkar 5 och 7 år. Jag är 37 år så jag har inte heller åldern med mig. Jag längtar efter småbarnstiden och få uppleva allt med den en sista gång. Tyvärr har jag inte alls min man med mig. Han är nöjd och tycker att det räcker gott och väl med de barn vi har...


    Tråkigt. Min man har (eller är) också ganska tveksam. Vad är din mans främsta skäl till att inte ha fler? Kan ni prata om det utan att bli osams?
  • Äldre 8 Oct 21:10
    #10

    MissHopeful: Tyvärr så vill min man inte ha en trea. Dels för att han känner sig klar o att vi har kommit långt med de andra nu. Men allra mest för att jag blir helt störd som gravid. På riktigt. Har fått depressioner och tvångssyndrom med de andra två. Förfärligt. Det är därför det dröjt. Blev helt oplanerat gravid en gång för några år sedan o gjorde faktiskt abort. Orkade inte med den påfrestningen utan förberedelse. Tänkte att det skulle bli sen...men sen kom aldrig o nu känns det konstigare o konstigare och jag ångrar aborten litegrann fast ändå inte.

Svar på tråden Fler som funderar på ett tredje barn och längtar?