Jag vill ha barn men sambon säger nej

Inte mycket information att gå på här. Tänk efter och bestäm själv.

Kan du klara dig utan barn så fine, men kan du inte det så dra vidare. En man som är helt rätt för dig vill göra dig på smällen, eftersom du verkar vilja det då. Tänk på det!

Ska du leta efter någon som vill bli pappa utan att ha någon kärleksrelation?

...du vill va singel med barn å delad vårdnad?

Jag hade knappast som man accepterat ett ultimatum som du verkar fundera på att ge din sambo.

Om viljan om att skaffa barn nu är starkare än kärleken till din sambo så gå vidare utan att lägga det på honom. Jag har en manlig vän som valde att bli deltidspappa med en singelkvinna så det finns säkert någon mer man men lura nu inte någon och i danmark kan du få hjälp med.

hur gammal är du och hur länge har ni varit ihop?

Väg för och nackdelar mot varandra.

Du vill ha barn nu, inte din sambo.
En ny man tar det (BÖR iaf ta) ett tag innan han vill skaffa barn med dig.

Vill din sambo någonsin ha barn? Eller säger han det bara?
Och vill han ha det med dig isf?

Har ni pratat om det och hur har ni pratat om det? Hur länge kan du tänka dig att vänta in honom? Är du beredd att han skaffar barn med dig även fast han kanske inte vill?

Kan du tänka dig att leva utan barn om du får leva med honom? Eller är barn viktigare?

beror lite på.. hur gammal du är och jobb/skola.. 
samt om du älskar denna person på riktigt.

beror lite på.. hur gammal du är och jobb/skola.. 
samt om du älskar denna person på riktigt.

beror lite på.. hur gammal du är och jobb/skola.. 
samt om du älskar denna person på riktigt.

Svårt att säga, det är för lite info i din Trådstart.

Men generellt ska du verkligen ta reda på om din sambo vill ha barn med dig. Du ska under inga omständigheter göra barn med någon som inte är intresserad av att ha barn med dig! Det är SUPERVIKTIG information.

Lopp

y

I egenskap av sambon i fråga så kan jag hjälpa er lite. Hon är 17 vi har en lägenhet och 2 hästar som vi precis har råd med. 12 månader tillsammans men barnfrågan kom upp efter 2 månader.

Jadu

Ohhlord. Inte för att barn behöver kosta en förmögenhet ( väntar nu mitt femte)men i ärlighetens namn så klassas hon som snudd på barn själv. Vad hände med att läsa klart gymnasiet och helst skaffa sig mer utbildning eller jobb?
Visst det går att plugga senare, vilket jag gjort själv för att omskola mig, men barn tar både energi och tid och man blir inte fet på csn som student och ännu mindre som student med barn.

Ni har ju livet framför er, så varför stressa. Nu vet jag inte hur gammal du som sambo är, men av infon här så ser jag ditt ställningstagande som ansvarfullt och grundat i kärlek gentemot både henne, dig själv och er framtida relation och till ev kommande barn.

Nej barn behöver inte kosta en förmögenhet.:)

men jag säger nej då hon är född 97 och jah 93. Vilket resulterar i att hon går skola 100% och jag jobbar 12timmars skift vardagar och ibland helger. Utöver det tar en häst som är i tävlingsform ca 3h om dagen Med ridning utfodring och stallsysslor.

Så om vi skulle skaffa barn just nu är det enda alternativet att hon hoppar av gymnasiet. Eftersom vi inte klarar oss utan min inkomst.

Och enligt mig är gymnasiet något du måste ha.

så det jag har sagt om barn är att jag hemskt gärna blir pappa till våra barn. Men om 3-4 år. om 3 år tar hon studenten. Har hunnit ta körkort(ett måste om man har häst) hon har hunnit fylla både 18och20. Och sen det fjärde året är. Jobbsökning.resor osv:)

Är det själviskt av mig att tänka så?

Ursäkta min novell meb behövde skriva av mig.. Hittade nyss denhär tråden så jag känner mig fortfarande chockad och är arg/besviken

Nej du är absolut inte självisk, som jag skrev så är ditt ställningstagande både ansvarsfullt och gjort med kärlek...

Och japp, jag vet precis hur mycket tid hästar tar, har drivit stuteri tillsammans med mitt ex och vi hade ca 40 hästar (något år mer, något år lite mindre i antal). Har fortfarande häst ( 8 st).

Till TS
Men både avslutat gymnasium samt körkort är jätteviktigt. Och  t o m då är det svårt att få jobb. Lite beroende på program på gymnasiet förstås. (omvårdnadsprogrammet ger ex.vis nästan alltid jobb). Dessutom barn är ansvar och arbete 24/7 och inte små gulliga dockor. Deras basala behov måste alltid komma före dina egna, så ge det fyra fem år till. Ni är dessutom unga bägge två. Jag säger inte att ert förhållande inte kommer att hålla, mitt med exet höll ganska länge och jag var 16 och han 21 då vi träffades och vi var tillsammans i drygt 20 år innan vi skilde oss, fick fyra barn osv. Men vårt första barn kom till världen strax innan jag skulle fylla 24... Då tyckte jag vi varit tillsammans en evighet och gift i en halv, men nu ser jag bara hur klokt det var att faktiskt vänta.  Jag ser mig ändå som en ung mamma, sedan kom tre barn till och fjärde barnet föddes 2 veckor efter min 30årsdag. Nu nio år senare väntar jag en sladdis med min nuvarande man sedan knappt tre år, men nu har vi klockan lite emot oss, han 35 och jag 39, ändå valde vi att vänta 2 år så vi inte i ett rosa skimmer av nykära sätter ett barn till världen. Hade det varit jag som var 35 så hade vi väntat något år till för att ge vår relation det utrymme som den har rätt till. (tid för bara oss två)