autism? orolig

Min son har högfungerande autism. Han föredrog att sova själv redan från början men om han vaknade och var ledsen ville han komma till vår säng. Tyckte det var mysigt att sitta i bärsjal ibland, och som liten bebis bodde han i pricip i den dagtid. Han vände sig väldigt tidigt och kröp vid 5 månader. Åt själv tidigt. Gick vid 10½ månad. Klättrade på precis allt. Blöjfri dagtid vid 2 år, strax efter även nattetid. Fick/får upp barnsäkra anordningar som 2-åring. Lärde sig cykla på tvåhjuling vid 3½.

De tecken jag såg väldigt tidigt var att han inte härmade mig så som hans syskon gjort och små barn brukar göra. Om man sträcker ut tungan brukar en neurotypisk bebis göra likadant, men det gjorde inte min son. Han lärde sig aldrig att vinka, klappade inte händerna och reagerade inte när någon sa hans namn förrän han var runt 4 år. Han var sen med talet. Han hade ingen kan själv!-period, men lärde sig klä på sig ganska tidigt ändå. De första åren förstod han inte/brydde sig inte om skillnaden mellan sina egna grejer och andras, lånade gärna ut sina egna och tog för givet att han fick låna deras. Svårt att förstå andras lekar, svårt att förstå socialt samspel. Han var okänslig för smärta och överkänslig för material. Han kollade inte efter oss föräldrar när han gick någonstans som normala barn (med normal anknytning) gör, men han vände sig till oss när han var ledsen. Han återkom alltid till oss efter sina upptäcksfärder och han var alltid glad att se oss efter en dag på dagis.

Om du är orolig tycker jag du ska säga det till BVC och i vårt fall skrattade de bara bort våra frågor fram till att han blev 4 och vi kom till ett nytt BVC. Autism kan man upptäcka mycket tidigare än så, och vi skulle ha vänt oss till hab direkt. Så här med facit i hand. När vi väl kom dit tyckte psykologerna det var uppenbart att vår son hade autism och han fick ganska höga poäng.

Däremot kan jag varken säga bu eller bä om er son, det är så olika. Det finns en del information om tidiga tecken på autism på youtube, om du söker där.

Vi fick en diagnos på autism nu i fredags men har "vetat om" det tidigare då jag själv insett att det är det sonen har. Han är 3,5 år och har autism utan utvecklingsstörning(högfungerande) så "normal" intelligens men har andra svårigheter.

Som bebis var han som du beskriver också väldigt lätt. Alltid glad nöjd och framför allt TYST. Han jollrade i stort sett ingenting. Han kom aldrig igång med talet som "normala" barn utan hade egna påhittade ord som "biba och babi" som han använde till ALLT i stort sett. Nu över sommaren har det dock hänt MSSOR med hans tal och även fast han pratat otydligt och det i stort sett bara är vi föräldrar som förstår allt han säger så kämpar han så tappert och är nu uppe i 4-5 ords meningar.

Han har INTE svårt med närhet eller ögonkontakt men är reserverad för nya personer. Tar ett bra tag innan dom får ta i honom och krama honom eller ligga bredvid honom på tex vilan på förskolan. Men när han väl känner sig trygg med någon är det inga problem med närhet kramar eller pussar. Dock är det inte alla som kan vinna hans hjärta. Vissa människor släpper han aldrig in nära inpå sig.

Han vill INTE bli undersökt hos tex doktor. Inte vägd mätt eller att någon lyssnar på hjärtat. Han vill inte klä av/på sig utan ställer alltid till en teater då. Men sen när kläderna väl är på är allt bra igen. Han klär på/av sig inte själv heller. Han låser sig i beteenden och kan stå och öppna en låda eller skåp i evigheter. Leker inte med andra barn utan mest för sig själv och då leker han med saker som han kan banka med eller öppna och stänga eller saker som låter om och om igen. Fortfarande blöja dag som natt och har INGET intresse för toa eller potta. Kan inte ta kontakt på "rätt" sett utan slåss eller puttas istället även när han är glad och uppspelt och när han tycker om någon. Klarar inte av höga ljud men kan själv låta hela tiden. Sitter nästan aldrig still längre stunder, Har ingen känsla för fara som bilar vatten eller bönar som kan innebära död. Kan i stort sett rusa rakt ut i gatan utan att se sig om. Har sönder sina leksaker genom att banka med dom så ömtåliga saker som inte tål hård behandling blir bara mos i hans händer.

Samtidigt världens godaste smartaste kille som förra veckan läste sin systers namn från ett papper fast jag inte sagt att det var hennes namn. Sen när jag skrev hans namn läste han det med. Alltid glad i stort sett nyfiken och underbart snäll med ALLA djur. Han kan slå andra barn eller vuxna när han ska ta kontakt men skulle aldrig skada eller vara hårdhänt mot ett djur. Han kan komma med dom minsta kryp mellan fingrarna utan att ha skadat det alls. Blir jätteglad när han får klappa och leka med hundar,katter och andra djur.

Vi tar det som det kommer. Han är fortfarande samma underbar lilla kille som innan diagnosen. Bara det att vi nu har det svart på vitt och att han nu har rätt till mer hjälp och stöd i förskola och skola. Vilket bara är till hans fördel. Fina underbara Odin.

Ja han kröp vid 7mån gick vid 11mån. Tålig för smärta.

Ja men ungefär lika här, nästan 7 månader var han. (Inte 5 som jag skrev) Han satt själv vid 5 månader. *rättar*

Min son har inte heller svårt med ögonkontakt, han har alltid ögonkontakt när han tar kontakt med någon. Däremot inte på begäran när någon tar kontakt med honom. Precis som din son är min en djurvän. Lika när han som treåring fick en lillasyster, bara omtänksam och ingen svartsjuka. Men fram till fyra års ålder tog han kontakt med potentiella kompisar genom att skrämmas, buttas eller slåss.

Vilken tur att er son fått diagnosen "redan" nu!

Ja Odin satt också väldigt tidigt(4,5mån) vid 5mån kunde jag sätta honom på golvet utan stöd och han ramlade inte. : ) ja det var jag som kände att något "inte stämde" och bad om en utredning för autism. Jobbar med autistiska barn(dock med utvecklingsstörning också) vilket min son inte har! Men det var ändå mycket som dom gjorde agerade reagerade som påminde starkt om min son. Min sambo tig denna diagnos hårt. Han hade nog hoppats att det bara var "påhitt" från min och BUP sida. Jag tog diagnosen med ro. Tycker det är skönt snarare att ha det bekräftat så vi nu kan utgå från det och så han har rätt till tätt hjälp och stöd för att utvecklas när han växer. : )

Tack för era svar och att ni berättat om era unika och fantastiska småttingar! Vad jag förstår finns vissa lika drag hos barn med autism men att variationerna är stora...svårt att säga med min pojk, det kan ju vara hans personlighet men jag anar något mer. ska ta upp detta på bvc vid nästa besök, vi har redan snuddat vid ämnet några gånger under hans liv då han varit senare i utveckingen och otroligt lugn som spädis, så tom människor omkring som träffat honom undrat. 

Hej igen! Nu är min son 18 mån ochbvc har skickat remiss för hörselkontroll samt till logoped. Det ord han kan säga är da (där) och han svarar inte på frågor som "var är mamma" " var är bil" osv...Han vet dock var lampan är. Ibland svarar han inte på när man säger hans namn, jag kan stå brevid honom och säga namnet 20 ggr utan att han reagerar. Ibland vänder han sig dock om så jag tror inte han har dålig hörsel. Vill gärna få fler inlägg från er som har barn i samma ålder och misstänker att något är annorlunda, hur ser er situation ut? Även ni som har barn med diagnosen autism, vilka symtom visade era barn vid 1-2 års ålder? Hur vad fick ni får hjälp av sjukvården? 

Skönt att det är igång nu, mimili. Vår son fick sina diagnoser (autism och adhd) när han var 7 år, men långt innan hade vi varit både hos logoped och barnpsykolog. Men de kunde då varken bekräfta eller avvisa att han hade något funktionshinder. Kanske en duktig expert hade kunnat se det redan då. Men vi fick alltså vänta tills han problem visade sig tydligare i förskoleklassen.

hej Dimisi! Lite senare alltså, har ni fått bra stöd i skolan? Får jag fråga hur det började, vilka tecken såg ni när han var mindre? 

Jag har skrivit mängder om min son i olika forum och pm. Det blir väl så när man anar att något är annorlunda, och söker kunskap. Jag orkar inte skriva igen, men letade upp något jag skrev till en person som undrade hur han var i 2-års åldern. Klistrar in det nedan.

Vår son har varit annorlunda sedan födseln, men vi förstod det inte förrän hans lillebror föddes, då vi hade något att jämföra med. Storebror var väldigt intensiv. Han krävde ständig närhet och skrek redan som bebis högt och argt om han inte direkt fick det han ville.

Han lekte knappt alls i 2-års åldern. Bara bus-lekar som att springa runt och kasta sig över oss, eller att vi skulle jaga honom. Våldsamt bus. Det enda han ville, när han inte busade, var att hjälpa till, göra sysslor som vi vuxna gör, och han var bestämd redan då. Han hade (och har fortfarande) egna idéer om hur saker ska göras, vad vi behöver handla osv. Ofta bra idéer, men det är ju lite komplicerat att förklara för en två-åring varför vi vill byta elbolag och sånt. Men han ville veta allt och vara med i alla planering.  Han pratade otydligt länge, men hade stort ordförråd och ganska långa meningar. Han förstod ovanligt tidigt abstrakta begrepp som t ex igår och imorgon. De avvikande grejerna vad gäller språk var att han kategoriserade allt. Allt som var runt kallade han länge "boll". Alltså var äpple, apelsin och tomat "boll". Sen fattade han tydligen att det var skillnad mellan frukt och grönsaker, och då blev alla grönsaker "gurka". Allt som var vasst kallade han "sax". Och sig själv kallade han "du", eftersom vi sa "du" till honom.  Vi var hos en barnpsykolog med honom när han var tre. Hon var bra, men det hon såg var för otydligt för att hon skulle kunna ställa diagnos. Jag la ner MASSOR av tid och energi på att söka info om tidiga tecken på asperger, autism och bipolär sjukdom (som pappan har). Nu i efterhand tycker jag att det var bortslösad tid. Jag såg en hel del tecken, men den enda jag hade att dela dessa upptäckter med var barnets pappa. Ingen annan såg fullt ut samma saker som jag såg. Jag var lite "före min tid", och det var frustrerande. Jag tror det är bättre att spara misstankarna i bakhuvudet, gärna skriva ner dem, men sedan ägna sin tid och energi åt här och nu. I alla fall om dagispersonal, bvc och släktingar inte ser något alls än. När/om andra oxå börjar se något avvikande är det lättare att söka hjälp. Vår son har varken varit skygg eller framåt. Han är mer intresserad av saker än människor. Vid en snabb blick såg det ut som att han lekte med andra barn, men egentligen lekte han bara sin lek, fast andra barn var i närheten och ibland försökte samarbeta med honom. Sånt är svårt att se när det gäller små barn, men i F-klass märktes det mer. Han blir arg på dem han leker med för att de inte leker som han vill. Ändå vill han leka med dem. 

Har inte läst svaren du fått, men det första jag tänkte på var hans HÖRSEL, har ni kollat så att den är ok?

nu har det gått ca 1 1/2 år sedan jag skrev detta inlägg. Tänkte uppdatera med att berätta att min son har fått diagnosen autism. Varför jag vill uppdatera är för att om någon läser detta och har en liknande känsla om sitt barn, tveka inte att söka hjälp. Det behöver ju inte vara något annorlunda men  kan vara det och ju tidigare barnet för stöd och träning ju mer kan dem utvecklas. 

Vi är mitt uppe i en utredning för sonen på 3 år, får reda på onsdag om de blir diagnos eller inte. Han är inte någon som snurrar eller håller på med något i flera timmar eller har något som riktigt pekar på att de är autism. Men de är alla små saker och lägger man ihop allt så är han annorlunda. Under tiden har man ju självklart googlat och fått kontakt med många vars barn har autism. Och de känns som om just autism har blivit vanligare nu. Inte för att fler föds med autism men däremot så blir man mer medveten om detta och vill ha utredning och på så vis blir fler diagnostiserad. Jag tror att det kan finnas en hel del vuxna som går outredd.

Vad bra att du uppdaterade, mimili!
Jag blir jättenyfiken på hur ni tog beskedet att han har autism. Du såg ju detta tidigt, och fick mest lugnande svar. Hur kändes det när det visade sig att din magkänsla var rätt?

Jag fick ju vänta flera år innan någon annan (förutom maken) såg vad jag såg. Det var skönt att få en diagnos, men samtidigt kom en sorg/besvikelse över mig för all den tid då jag inte fick gehör för vad jag såg.

Nu är min pojk 10 år och har haft sina diagnoser (autism och adhd) i tre år. Jag tycker oftast att det är ganska intressant att vara mamma till ett annorlunda barn.