Hörselnedsättning, sen utveckling
Långt inlägg..........Min dotter är sex år gammal. Hon har alltid varit sen i utvecklingen. Var sen att sitta, krypa och gå. Men när hon väl gjorde det kom hon snabbt ikapp och är inte alls efter sina jämnåriga där idag, nästan tvärtom. Hon har alltid varit mycket aktiv, det har varit ett heltidsjobb att passa henne...har gjort egna små utflykter och är mycket nyfiken. Fick sitta i barnvagn tills hon var fem år p g a att det var omöjligt att ha henne lös på trottoaren, hon bara drog iväg. Och vägrade hålla handen. Nu funkar det jättebra, hon stannar vid övergångsställen o s v.
Finmotoriken tycker jag är bra, hon äter med kniv och gaffel, trär halsband, bygger lego, gör pärlplattor, har precis börjat måla innanför linjerna i målarboken. Färgerna kan hon inte, det verkar helt omöjligt att lära sig...
Hon kan räkna till tio.
När hon var tre år gick vi hos logoped p g a att hennes tal inte kommit igång. Då gjordes ett hörseltest som visade vätska bakom trumhinnorna och hon fick rör. Sedan dess har hon gjort en ny röroperation varje år då vätskan kommer tillbaka, men vi har aldrig märkt att hon har någon öroninflammation. Jag tycker att hon utvecklas mycket när hon hör. Och när hon hör sämre liksom stannar allt upp. Hon verkar vara mycket ljudkänslig, tycker att ljud är höga och håller för öronen men tänker att det kan bero på att hon inte hört tidigare?
Man har gjort kognitiv bedömning på henne för 1,5 år sedan och bedömt att hon är runt tre år gammal. Nästa år ska man göra en ny. Blev ledsen då psykologen (som inte träffat henne, bara lyssnat på förskolepersonal och specialpedagog) nämnde eventuell utvecklingsstörning. Jag har aldrig någonsin upplevt henne utvecklingsstörd, bara sen.
Hon är alltid glad och nyfiken ska tilläggas, social, älskar att sjunga och dansa, titta i böcker, spela spel på mobiltelefonen och vill gärna vara med andra barn och leka. Uthålligheten och koncentrationen är dock dåliga.
Hon äter själv med kniv och gaffel, har alltid ätit bra och verkar inte ha problem med munmotoriken.
Hon förstår det mesta tycker jag som man säger till henne. Tidigare har hon tappat bort sig när hon tex ska hämta något om det dyker upp något annat efter vägen men nu brukar det bli rätt.
Klär sig själv, sätter på sig hårspännen, brer mackor, gör oboy, städar på order, dukar bordet...
Har alltid varit kramig, gosig och fysisk.
Logopedkontakten har varit mycket sporadisk, ungefär 3 gånger per år bara. Vi fick lite information om att använda teckenstöd men fick det aldrig att funka. Dels var hon inte så mottaglig för det själv, dels trodde inte dagis på det och vi tyckte det kändes konstigt att använda tecken på ord hon redan kunde.
Hon har gjort EEG under sömn som var helt normalt. Hon har även bedömts av neurolog som inte kan hitta något avvikande.
Hon går kvar på förskolan ett extra år då hon inte var redo för förskoleklass. Hon har även fått resurstid där men det är svårt för personalen att få till det då det är många barn och få vuxna....de gör dock så gott de kan och är jätteduktiga med henne tycker jag. Hon trivs där, älskar att vara där. Har kompisar, är accepterad, ingen som är dum mot henne.
Har dock problem med uttalet på många ord, speciellt långa ord men härmar om man tar det lugnt. Hon har börjat fråga en massa, t ex "vad gör du", "vad hände", "vad är det". Om jag frågar saker som hänt under dagen tänker hon efter och svarar adekvat. Meningsbyggnaden är bristfällig. Min känsla är att det är språket som är hennes problem. Och att det i sin tur beror på hörseln. Är det önsketänkade från min sida? Eller kan det helt enkelt vara öronen som spökar? Finns det något bättre sätt att få henne att höra mer beständigt, inte dessa rör som hon tappar efter ett tag och det blir sämre och sämre hörsel igen? Kommer tendensen att få vätska bakom trumhinnorna att växa bort? Sista hörseltestet i våras visade att ena trumhinnan inte rörde sig men de sa att det kunde vara för att hon nyss tappat ett rör där.
Det känns som om man inte tar hennes hörsel på allvar...vet inte vad jag ska göra?
