• Anonym (Ledsen)

    Har du ångrat din abort?

    Kan man göra det?

    Är det något du har varit med om?

  • Svar på tråden Har du ångrat din abort?
  • Anonym (Tjej)

    Ja jag har ångrat mig. Var ihop med en kille jag älskade så otroligt mycket, blev gravid. Han blev chockad och ville abort för han var inte redo. Jag gjorde det enbart för hans skull för att jag inte klarade av att se honom så ledsen trots att jag redan hade känslor för barnet.

    Vi var ihop ett halvår efter det, sedan gjorde han slut av en annan anledning (yttre omständigheter). Älskar honom fortfarande två år efteråt och saknar det barn jag skulle ha haft så mycket, önskar att jag i alla fall haft det. Känns väldigt tomt. Tror att jag kanske hade känt annorlunda om vi fortfarande var ihop och jag vetat att vi kunde få ett nytt barn i framtiden men nu kan vi ju inte det. Han kommer säkert få barn med någon annan istället. Det kanske jag också kommer, men jag hade velat ha just det barnet...

  • Anonym (Otålig)

    Jag ska göra abort nästa vecka. Jag känner att detta är hundra procent rätt beslut. Har redan 2 barn och detta var inte alls planerat. Som jag känner nu vill jag bara att det ska vara över och jag är nästan helt säker på att jag kommer känna en lättnad efteråt. Jag hoppas det iallfall. Tror det kan vara olika beroende på vilken situation man är i.

  • Anonym (Elina)

    Massor. Jag gjorde abort i 20 års åldern. Nu har jag försökt bli gravid i snart ett årtionde. Massor av ivf försök som inte lyckats. Han (vi är inte ett par längre) har heller inga barn. Vi är båda runt 40 nu och ångrar oss båda två.

  • Anonym (My)

    Ångrar mig inte ett dugg! Jag brukar tänka att det är en av de snällaste handlingar jag utfört mot mig själv (egoistiskt, ja).

  • Anonym (Ta dig tid att tänka)

    Ångest nästintill varje dag att jag gjorde min abort gått ca en och en halv månad sedan. Tycker fortfarande att det var fruktansvärt. Alltid varit emot abort, min relation till min make tog ett abrupt slut, kom på honom med otrohet. Träffade snabbt en ny kille som är 9 år yngre än mig (pappa till barnet jag tog bort). Jag har 2 barn med X-et som är 10 och 12 år de skulle absolut inte ha haft något emot ett syskon med min nya kille. Förstod efter ett tag att jag var gravid mådde illa var tvungen att stoppa något i munnen direkt jag slog upp ögonen, mådde illa av parfymer mm. Gjorde ett test på mödravården och världen slogs i bitar NEJ varför just nu? varför jag? Mådde sjukt dåligt låg vaken på nätter och tänkte att berättar jag detta för min nya kille så drar han, men sen tänkte jag att jag ska inte ljuga det första jag gör i en ny relation, jag är trots allt över 30 år och ska va den som är vuxen och stå mitt kast. Berättade och han tog det lugnt, för att skydda mig och inte förlora honom la jag orden i munnen på honom att jag redan bokat tid och tar bort det. Jag grät redan då inombords. Upp på sjukhuset gjorde alla undersökningar, de ville att jag skulle svälja första tabletten redan då. Jag var i 8+4, var tvungen att skjuta på det en dag på grund av jobb och jag inte kunde va ledig. Åkte upp till abortmottagningen klockan slog 14, klev in i ett rum på bordet låg ett piller och en mugg med vatten, en barnmorska och en undersköterska tittade mig i ögonen och sa är du säker på detta nu? JA! svarade jag även om jag inte ville detta, det sista jag såg innan jag gick var ett illgult papper till socialstyrelsen som låg på bordet med mitt namn och medgivande om abort. Jag svalde tabletten och tårarna jag höll tillbaka sved som eld. Jag reste mig och gick, med ett par påsar med mer tabletter i handen, skickade på messenger "att nu är det gjort" han skickade och frågade hur det kändes vad tror ni jag svarade? Jo bra! Ville inte dra igång något som han ändå aldrig kommer kunna förstå. Dagen därpå gick jag upp och tog resten av tabletterna. Efter knappt 2 timmar fick jag störtblödningar jag fick på inom loppet av 20 minuter duscha 3 gånger det bara forsade blod när jag ställde mig upp för att rusa på toaletten var byxorna på en nano sekund helt fyllda med blod, även stolen jag satt på blev helt blodig. När jag tredje gången rusar in i duschen kommer en massa hinnor blod och allt ut mitt i detta ligger det ett litet foster på ca 2 cm. Tur ingen människa berättat att man kunde se detta. Man ser små fingrar ögon hjärtat ja allt. Panik vad fan har jag gjort??? Så i duschen står jag med mitt och hans barn, detta kunde varit vår dotter/son som om ett par månader fyllt våra liv med sina skratt och lycka. Jag har lekt Gud och haft huvudrollen, jag får nu stå mitt kast jag hade ett aktivt val, jag valde för att inte förlora en kille jag höll kär. Så tänk både 1,2 och 3 gånger, det går inte att göra ogjort. Detta är min upplevelse mina känslor, alla är vi olika och allt är unikt. Finns inga rätt eller fel. Och i situationer som denna när det är ont om tid att bestämma sig tar man beslut som får konsekvenser för resten av livet. Jag kommer säkert över detta och går vidare men det är fortfarande så nytt och jag sörjer.

  • Anonym (nix)

    gjort två. sammanlagt ångrat mig 0 minuter. 
    Första var jag 29 och inte redo för barn än. 
    Andra var jag 35 och mitt första var bara 1,5 år.
    Nu är jag 38 och har två. gör en tredje om det skulle behövas.

  • annie1994c

    Det är olika beroende på person till person! Jag kan säga från min del att ångrar den, även om valet var endast mitt egna. Min pojkvän ville behålla men jag var så snabb med mitt besluy, tänkte inte två ggr för att jag visste det var näst intill omöjligt för mig(min familj skulle antingen gått under jorden eller skullr min släkt begravt de) suck! Jag önskar nu att jag sket i allt o alla men gjort är gjort. Detta har lett mig till svår depression, självmordsförsök, jaa allt möjligt

  • Anonym (G)
    Anonym (Ta dig tid att tänka) skrev 2015-10-25 10:50:58 följande:

    Ångest nästintill varje dag att jag gjorde min abort gått ca en och en halv månad sedan. Tycker fortfarande att det var fruktansvärt. Alltid varit emot abort, min relation till min make tog ett abrupt slut, kom på honom med otrohet. Träffade snabbt en ny kille som är 9 år yngre än mig (pappa till barnet jag tog bort). Jag har 2 barn med X-et som är 10 och 12 år de skulle absolut inte ha haft något emot ett syskon med min nya kille. Förstod efter ett tag att jag var gravid mådde illa var tvungen att stoppa något i munnen direkt jag slog upp ögonen, mådde illa av parfymer mm. Gjorde ett test på mödravården och världen slogs i bitar NEJ varför just nu? varför jag? Mådde sjukt dåligt låg vaken på nätter och tänkte att berättar jag detta för min nya kille så drar han, men sen tänkte jag att jag ska inte ljuga det första jag gör i en ny relation, jag är trots allt över 30 år och ska va den som är vuxen och stå mitt kast. Berättade och han tog det lugnt, för att skydda mig och inte förlora honom la jag orden i munnen på honom att jag redan bokat tid och tar bort det. Jag grät redan då inombords. Upp på sjukhuset gjorde alla undersökningar, de ville att jag skulle svälja första tabletten redan då. Jag var i 8+4, var tvungen att skjuta på det en dag på grund av jobb och jag inte kunde va ledig. Åkte upp till abortmottagningen klockan slog 14, klev in i ett rum på bordet låg ett piller och en mugg med vatten, en barnmorska och en undersköterska tittade mig i ögonen och sa är du säker på detta nu? JA! svarade jag även om jag inte ville detta, det sista jag såg innan jag gick var ett illgult papper till socialstyrelsen som låg på bordet med mitt namn och medgivande om abort. Jag svalde tabletten och tårarna jag höll tillbaka sved som eld. Jag reste mig och gick, med ett par påsar med mer tabletter i handen, skickade på messenger "att nu är det gjort" han skickade och frågade hur det kändes vad tror ni jag svarade? Jo bra! Ville inte dra igång något som han ändå aldrig kommer kunna förstå. Dagen därpå gick jag upp och tog resten av tabletterna. Efter knappt 2 timmar fick jag störtblödningar jag fick på inom loppet av 20 minuter duscha 3 gånger det bara forsade blod när jag ställde mig upp för att rusa på toaletten var byxorna på en nano sekund helt fyllda med blod, även stolen jag satt på blev helt blodig. När jag tredje gången rusar in i duschen kommer en massa hinnor blod och allt ut mitt i detta ligger det ett litet foster på ca 2 cm. Tur ingen människa berättat att man kunde se detta. Man ser små fingrar ögon hjärtat ja allt. Panik vad fan har jag gjort??? Så i duschen står jag med mitt och hans barn, detta kunde varit vår dotter/son som om ett par månader fyllt våra liv med sina skratt och lycka. Jag har lekt Gud och haft huvudrollen, jag får nu stå mitt kast jag hade ett aktivt val, jag valde för att inte förlora en kille jag höll kär. Så tänk både 1,2 och 3 gånger, det går inte att göra ogjort. Detta är min upplevelse mina känslor, alla är vi olika och allt är unikt. Finns inga rätt eller fel. Och i situationer som denna när det är ont om tid att bestämma sig tar man beslut som får konsekvenser för resten av livet. Jag kommer säkert över detta och går vidare men det är fortfarande så nytt och jag sörjer.


    Så du menar att i allt blod så såg du ett embryo på mindre än 2cm?

    Med fingrar? När embryon i dom veckorna har typ labbar och "ögonen" är bara håligheter med någon enstaka svart prick..

    Och hur såg hjärtat ut då?
  • Anonym (Why)
    Anonym (G) skrev 2015-11-06 10:43:59 följande:

    Så du menar att i allt blod så såg du ett embryo på mindre än 2cm?

    Med fingrar? När embryon i dom veckorna har typ labbar och "ögonen" är bara håligheter med någon enstaka svart prick..

    Och hur såg hjärtat ut då?


    Varför ifrågasätter du detta? Man kan se de blivande fingrarna genom huden på dem. Spelar du dum eller är du bara elak? Själv ångrar jag en abort jag gjorde när jag var 19 år, jag undrar ofta vem det barnet hade varit nu, fast det är 15 år sedan! Ångrar det märkligt nog mer sedan jag fått barn som jag behållit, kanske för att man verkligen inser vad man valt bort.
  • Anonym (G)
    Anonym (Why) skrev 2015-11-06 10:56:49 följande:

    Varför ifrågasätter du detta? Man kan se de blivande fingrarna genom huden på dem. Spelar du dum eller är du bara elak? Själv ångrar jag en abort jag gjorde när jag var 19 år, jag undrar ofta vem det barnet hade varit nu, fast det är 15 år sedan! Ångrar det märkligt nog mer sedan jag fått barn som jag behållit, kanske för att man verkligen inser vad man valt bort.


    För att extremt många abortmotståndare brukar skriva rörande påhittade historier där dom gärna överdriver och ljuger.. och beskrivningarna brukar vara att de ser ut som ett fullt utvecklat minibarn som suger på tummen i v.3 liksom..

    Sen medgivande till socialstyrelsen?

    Aldrig hört talas om de när de gäller medicinsk abort
Svar på tråden Har du ångrat din abort?