Sjuåring beter sig dåligt och hänger på bråkstakar
Hej! Jag vänder mig hit och hoppas få rådgivning om min 7-åring som går i första klass. Det har uppstått en del "problem" kopplat till hans beteende.
Några exempel:
- Hans kroppspråk och ansiktsuttryck visar väldigt tydligt när han tycker något är tråkigt eller onödigt. Han vara extremt negativ och tjurskallig.
- Hans sätt att ge svar på tal, han svarar mot lärarna ganska respektlöst. Kan säga "bla bla bla" och härma sin fröken. Provocerar henne, enligt hennes egna ord.
- Han kan inte se sin egen skuld. Om något han äger går sönder är det alltid någon annans fel. Om han glömmer något är det frökens fel som inte sa till. Om han går rakt ut i cykelbanan och nästan blir påkörd av en cyklist, och jag ropar att han ska akta, så blir han arg på mig.
- Han hakar på de bråkiga barnen. Ser upp till dem som är tuffa och tar deras parti. Om någon han imponeras av retar hans kompis kan han ta den tuffes parti, när han borde försvara sin kompis. Och om fröken tillrättavisar en stökig elev i klassen och den stökige käftar emot, så lägger sig min son i och sluter upp. Fast det inte alls är hans ensak.
Det är främst hans fröknar som tagit upp problemen. En av dem verkar knappt kunna hantera honom. Det verkar ha skurit sig mellan henne och min son. Jag märker hur sonen kan spänna sig i hennes närvaro och lägger på en sur/tuff attityd. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här. Jag vill inte att hans beteende ska förvärras, det kommer leda till att han inte får några vänner, eller hamnar i dåligt umgänge, eller att hans lärare inte tycker om honom. Dåligt beteende kommer att straffa honom själv. Och hur får man honom att fatta att man inte vinner något på att hänga på bråkstakar?
Det är svårt för mig att hantera dessa problem eftersom de uppstår och förstärks i skolan. Hemma är det så annorlunda. Visst är han tjurig ibland och kan vara kaxig/otrevlig mot sina kompisar, men så är många sjuåringar. Ofta är det värre om han är trött eller hungrig. Båda vi föräldrar resonerar mycket med honom om vad som är rätt, fel, okej och inte okej. Vi säger att i skolan ska man lyda fröken, ounkt slut. Ett tag var det ofta konflikter och då fick vi prova belöningssystem: om han inte lydde fröknarna i skolan så blev det t ex inget tv-spel på några dagar. Det har blivit något bättre och jag hoppas på att en del ska mogna bort. Han har själv sagt att han blir så arg att han inte kan tänka. Och att han förut var snäll, men nu är han bara dum, han vet själv inte varför.
Han är en väldigt fin pojke: Hans goda sidor är att han är väldigt charmig, och humoristisk, han är social och oblyg, många barn tycker om honom och vill leka med honom. Han är väldigt kärleksfull och omtänksam mot sin familj. Han är gosig. Han är älskad av många och vi har en trygg hemmiljö.
Jag hoppas någon kan ha något gott råd, då jag inte vet var jag ska vända mig...
