• Äldre 12 Oct 21:54
    1354 visningar
    4 svar
    4
    1354

    2 helt olika förlossningar, var livrädd inför andra men sååå glad efteråt!

    Vill bara dela med mig av min upplevelse.

    Jag fick min dotter 20110331. Efter denna förlossning sa jag att jag ALDRIG skulle skaffa barn igen. Personalen var fantastisk till undantag för läkaren. Jag skrevs in 16:30 och hon är född morgonen efter 06:27. I stora drag gick det segt och epiduralen stannade upp allting och det hände ingenting. De gav mig det ena med det tredje och efter många timmars slit bestämde de för att ta till sugklocka. Mycket hände på kort tid och jag hamnade typ i chock och trodde att hon var död då läkaren inte pratade med oss och informerade oss. Det var totalt 7 personer rummet exklusive min man när hon föddes. Allt gick väldigt fort och de kopplade bort elektroden på huvudet utan att säga något (då hörde vi inga hjärtljud längre). Jag fick krysta utan värkar och läkaren var väldigt oförskämd och det hela var fruktansvärt. Min barnmorska var vid en annan förlossning och kom in mitt i och blev typ överkörd av läkaren. Utdrivningen tog inte lång tid och hon skrek med en gång och jag fick håla henne med en gång men var i sån chock att hon levde att vi inte riktigt förstod.
    Låg kvar på BB i tre dagar och fick prata med en överläkare innan vi åkte hem för att gå igenom förlossningen. Det kändes lite bättre när vi åkte hem. Däremot kunde jag inte prata om min graviditet på över 2 år utan att bli tårögd.

    Drygt två år senare blev jag gravid igen och jag kunde inte känna någon lycka med en gång. Tänkte bara på skräckscenariot med dottern. Vände mig ganska tidigt till MVC och berättade hur jag kände och att jag vägrade föda vaginalt igen. Jag skulle ha ett kejsarsnitt. Hon berättade för mig att det var inget hon kunde bestämma utan att jag skulle få träffa en aurorabarnmorska och gå igenom en process.
    När jag var i v 30 fick jag träffa en aurora och prata. Hon var fantastisk och såg på både mig och min man hur uppskakade vi var, nästan 3 år senare. Vi kom fram till att vi kunde göra ett förlossningskontrakt och berättade hur det skulle gå till. Någon månad senare fick jag träffa läkaren som skulle göra detta kontrakt och det visade sig vara samma läkare som vi träffade innan vi åkte hem från BB. Världens raraste man. Han svarade på alla mina frågor, gav mig lugnande information och sitt telefonnummer som jag kunde ringa om jag hade fler frågor istället för att gå och grubbla.
    Jag åkte därifrån LYCKLIG men ändå lite rädd men utan ett kontrakt. Hade gett mig fan på att detta skulle gå vägen. Han berättade även att hon förstod min rädsla från sist och att de haft `problem` med den läkaren, jätteduktig på allt utom det sociala vilket kan tyckas vara något utav det viktigaste.
    5 dagar över tiden 140301 börjar mina värkar 7 på morgonen. Vi ringer ner till förlossningen och vi är välkomna in. Bilfärden på 45 minuter var de värsta i mitt liv. Vi möttes i entrén och blev guidade in på ett rum. Blir inskriven och efter 13 minuter föds våran son av min aurorabarnmorska som jobbade denna dag. Jag var/är den lyckligaste mamman i världen. Förlossningen gick fort denna gång till skillnad från sist och jag fick min revansch. Är så glad att jag valde att våga och hoppas att fler av er med rädsla vågar. Läste mycket om detta när jag var gravid andra gången och hittade många liknande historier om det jag själv fick uppleva men tänkte bara negativt att det kommer aldrig att hände mig, men det gjorde det!

    Lycka till!

  • Svar på tråden 2 helt olika förlossningar, var livrädd inför andra men sååå glad efteråt!
  • Äldre 12 Oct 22:56
    #1

    Tack för att du delar med dig!

  • Äldre 2 Dec 10:18
    #2

    Så glad jag läste detta nu!
    Jag hoppas jag får en drömförlossbing nästa gång!
    Tack!

  • Centur­ione
    Äldre 2 Dec 10:50
    #3

    Jo, men så är det ju. Den andra förlossningen går nästan alltid snabbare, lättare och med mindre smärta än den första. Många upplever det just så efter en jobbig och en lättare förlossning, att de "får revansch" eller att de "är tacksamma att fått avsluta sitt fertila liv med en bra förlossning också". Att göra ks i det läget skulle bara lämna något ofullbordat kvar i själen...

    En annan sak: det finns kvinnor som har riktiga psykiska problem efter en traumatisk förlossning, t.ex. flashbacks till förlossningen som kommer oannonserat och inte går att hålla borta ur hjärnan. Dessa försvinner efter en bra andra förlossning, men inte efter ett ks - ett ks läker aldrig de psykiska skadorna från den första förlossningen.

  • Äldre 2 Dec 14:37
    #4

    Jag får hålla med. Fick ett kejsarsnitt med andra barnet som blev en ännu mer traumatisk upplevelse då bedövningen inte tog och jag låg och skrek tills de sövde mig.
    Så till nr 3 funderar jag mer på en vanlig och ta revansch!

Svar på tråden 2 helt olika förlossningar, var livrädd inför andra men sååå glad efteråt!