Ni med flerspråkiga barn - hur gick ni tillväga?

Det bästa är om ni är så pass många i hushållet att ni kan ta ett varsitt av dessa språk och hela tiden använda det med barnet så att barnet får konstant input. Annars bör ni satsa mest på de språk som är minoritetsspråk där ni bor, vilket jag gissar är svenska och mandarin. Ska barnet växa upp i Filippinerna så lär det lära sig tagalog och engelska hur som helst, så lägg krutet på de andra två språken!

Mina barn är trespråkiga svenska-engelska-franska, men vi har bar två språk i familjen. Jag har konsekvent pratat svenska med dem och min man franska. Engelska har de lärt sig på dagis, skola, då vi bor i ett engelskspråkigt land (där de är födda). Jag skulle nog också begränsa språken som används hemma till att varje förälder konsekvent talar ett språk, samt eventuellt att föräldrarna talar ett tredje språk sins emellan (detta språket skulle barnen troligtvis får åtminstone passiva kunskaper i, men troligtvis skulle de inte kunna tala det). Tagalog behöver ni inte bekymra er om ifall ni har människor i omgivningen som talar det som barnen träffar regelbundet. Jag tror det skulle vara svårt att få barnen balanserat flerspråkiga om en av er ständigt bytte mellan två språk, men kanske kan ni hitta lekgrupper, eller språkkurser, eller andra barn/barnvakter som kan tala det språk som blir "över" så de får träning i det på det sättet? Jag tror inte fyra språk i sig är en omöjlighet, men det krävs då att de får höra och tala alla fyra språken väldigt mycket, och det kan vara svårt att få till rent praktiskt.

Håller med ovanstående, tror det viktigaste är konsekvens, att en förälder/person konsekvent använder samma språk till barnet. Och så att inte förvänta sig att alla språken ska bli lika starka, min erfarenhet är att ett språk alltid dominerar, men det varierar vilket - i förskoleåldern var det språk 1, nu i skolan språk 2.

Vi hade fyra sprak tidigare. För vart barn var det för manga. Nu har vi bara tva och det gar jättebra. Sen är det säkert olika, det beror pa hur lätt barnet har för sprak och vad man menar med att barnet "kan" ett sprak. Det är stor skillnad pa passiv förstaelse, att kunna använda spraket i sociala sammanhang och att ligga pa en "infödds" niva.  

För oss var ett problem att min man reste mycket sa vart barn hörde hans sprak för lite. Det paverkade även deras kontakt att de inte kunde kommunicera sa bra. Nu har vi flyttat till min mans hemland.

 

Vi flyttade utomlands i april i år, då vår dotter var nyss fyllda tre år. Landet vi bor i har två officiella språk - Swahili och Engelska, och tanken är att dottern ska bli trespråkig. Nu är det ju lite skillnad eftersom dottern redan hade ett språk innan hon blev exponerad för de andra språken och vi har alla i familjen Svenska som förstaspråk, men så här har vi tänkt:

Svenska pratas konsekvent inom familjen, utom när dottern specifikt frågar om ett annat språk och vill lära sig och träna på det.

Swahili pratar vi (så gott det går, jag lär mig också), även med dottern, när vi är runt swahilispråkiga personer. Vår hushållerska/nanny (som börjar jobba hos oss efter jul) och hennes dotter pratar enbart swahili med vår dotter. Min man har huvudansvaret för att hjälpa henne med swahilin.

Engelska pratar vi, även med dottern, när vi är runt engelskspråkiga personer. Föräldrarna och barnen i vår "öppna förskola grupp" (som också börjar efter jul) pratar enbart engelska med vår dotter. Jag har huvudansvaret för att hjälpa henne med engelskan.

Hittills verkar det gå ganska bra, trots att vi inte aktivt undervisat henne i något av språken och trots att hon hittills mest umgåtts med oss föräldrar. I början pratade hon mycket låtsasspråk, men började snabbt intressera sig för de nya språken med frågor om vad det och det heter på swahili eller engelska. Nu förstår hon mycket av det vi säger, men svarar oftast på svenska eller med icke-ord när vi talar till henne på ett annat språk eller när hon vill kommentera vad vi pratar om med någon annan på ett annat språk. Det kommer dock mer och mer att hon pratar de andra språken, speciellt när vi inte är med. Hon har inte heller några problem med att hålla isär språken utan vet precis vem som pratar vilket språk och vilka ord som hör dit.

Risken med ert upplägg är att svenskan stadigt kommer att bli svagare i takt med att hon lär sig mer och mer av de andra språken. Jag skulle nog inte pratat något av dem med henne, ens i sällskap med människor som talar respektive språk, utan lita på att hon kommer att lära sig dem ändå (vilket hon garanterat kommer). Svenskan är minoritetsspråk och det ni främst måste slå vakt om, eftersom barn har en tendens att vilja tala majoritetsspråket/-en. Bästa sättet att göra det är att vara helt konsekventa med att alltid tala svenska med barnen. Risken är att ju mer barnen hör föräldrarna tala majoritetsspråket, desto ovilligare kommer de att bli att tala minoritetsspråket, eftersom det med tiden kommer bli lite svårare (helt enkelt eftersom det är vad barnen hör minst av när de går i skola/dagis).

Ja, du har helt rätt. Svenska är det språk som vi kommer att få hålla i för att kunna behålla det som förstaspråk medan vi bor här. Så fort hon kan tillräckligt för att faktiskt prata de andra språken kommer vi att ändra fokus.

Anledningen till att vi pratar andra språk med dottern just nu är att hon inte har skola/dagis än och vi vill att hon ska lära sig lite innan det sätter igång. Vi kommer dessutom inte att bosätta oss här permanent utan flyttar hem till Sverige igen när hon börjar skolan, så vi vill att de andra språken, framför allt swahili som är minirotetsspråk när vi kommer hem, sitter så bra att hon inte tappar dem.

Denna tråden inspirerade mig att starta en egen tråd för alla med intresse av tvåspråkighet. Här är den om ni vill kika in www.familjeliv.se/forum/thread/74436809-har-du-fragor-om-tvasprakighet-fraga-mig

Jag har andra erfarenheter än Wagram. Svenskan har aldrig varit nagot problem här trots att vi aldrig har bott i Sverige (undantaget när vi mellanlandade där nagra manader) och det spraket bara kommer fran mig. Jag har även jobbat heltid sa det är inte sa att sonen har hört svenska hemma hela dagarna. Eftersom er dotter redan är tre och dessutom har tva svenska föräldrar tror jag inte att hon kommer att tappa det hon redan kan. Möjligtvis kan hennes svenska utvecklas langsammare än om hon hade bott i Sverige. 

Da tror jag att det blir en mycket större utmaning att uppehalla/utveckla swahilin när ni kommer hem eftersom ni inte kan hjälpa henne med den. 

Det är bara att gratulera att det gått så bra för er med svenskan, men det är nog ett undantag. I regel tappar barnen hemspråket till förmån för majoritetsspråket om man inte anstränger sig (och ibland går det inte ändå). Men som sagt, alla barn är olika och det är jättebra att det har funkat för er.

Hello everyone! We are about to launch a language community website called ?Little Polygot?.

The Idea is to create a platform for intercultural and language exchange, particularly for parents with kids, where parents with the same language background can meet and have their kids play and practice speaking a language in a natural environment or even learn a new language.

If you are interested in multilingualism check out the website, make a profile, join a language group and start posting. Find a playdate for your child through our language groups and start learning a new language! I?m sure everyone would really appreciate your input and we?d certainly like to know more about your experience with raising multilingual kids.