• burningthemirror

    Jag orkar inte mer, skulden tar livet av mig

    Är åtalad för misshandel och grov rattfylla. Fick, vad jag tror, en psykos efter ett destruktivt förhållande med en missbrukare och en tuff uppväxt med misshandel och kränkningar. Min dåvarande (missbrukande) pojkvän drabbades av detta , vilket inte var menat direkt mot honom men han hamnade på sjukhus och har skador som kommer ta tid att läka. Jag satt häktad under en period och trodde absolut inte att han ville ha kontakt efter att jag kom ut men han hörde av sig hela tiden (vilket kändes fel, då han borde hata mig) och vi har haft kontakt sen dess och det har funkat bra till och från då både han och jag har kommit till insikt med saker. Men ibland mår han jätte dåligt, det blir bråk och det slutar alltid med att han skriker åt mig att jag har förstört hans liv. Han kallar mig elaka saker, får min skuld att bli så tung att jag känner att jag inte förtjänar att leva, att jag är vidrig och hemsk. Han tycker att jag bara borde ta allt och knippa käft efter allt det lidande jag har utsatt honom för. Att jag tycker synd om mig själv om jag säger att jag mår dåligt. Han säger upp kontakten ibland, vilket jag respekterar till fullo och talar om det för honom också. Efter några dagar hör han av sig igen och vill att jag kommer och hälsar på, vilket jag känner att jag inte kan säga nej till för då får jag ännu större skuld. Han påstår att jag har det så jävla bra jämfört med honom. Men skulden då? Ångesten som får mig att hata mig själv mer än någonsin? Ovissheten om framtiden och alla påföljder? Det kanske är lågt att säga men jag hade gärna tagit hans plats, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till för jag kan inte få något ogjort, ställer upp på allt jag klarar av och har sökt seriös hjälp men väntar på tid. Är jag en jävla självisk idiot som mår skit? Borde jag bara hålla käften och gå runt som en levande slagpåse under en tid? Har sagt ifrån när han säger elaka saker, borde jag bara hålla käften och ta det? Funderar ofta på att skada mig själv precis på det sättet han har blivit skadad för att slippa påminnas om hur jävla hemsk jag är. Är jag helt jävla dum i huvudet som hanterar det så här dåligt?

  • Svar på tråden Jag orkar inte mer, skulden tar livet av mig
  • Anonym (Wildrat)

    Gå till psykolog eller nåt och prata istället och säg upp kontakten med killen. Du kan inte göra honom bättre genom att skada dig själv och han blir inte bättre av att träffa dig. Nu behöver båda läka på varsitt håll så håll dig ifrån honom.

  • burningthemirror
    Anonym (Wildrat) skrev 2014-10-15 20:35:03 följande:

    Gå till psykolog eller nåt och prata istället och säg upp kontakten med killen. Du kan inte göra honom bättre genom att skada dig själv och han blir inte bättre av att träffa dig. Nu behöver båda läka på varsitt håll så håll dig ifrån honom.


    Jag väntar på hjälp från psykiatrin. Men det känns som att om jag säger nej till hans inviter så får jag ännu större skuld, för jag lovade att finnas där, vilket han tog på största allvar och nämnde sist idag när jag sa att jag kände att jag inte va till någon stor hjälp för honom. Jag känner mig helt jävla splittrad.
  • Anonym (gör slut)

    Bryt helt med honom. Det kommer aldrig att bli bra för någon av er att hålla ihop. Låter som ett mycket destruktivt förhållande, och du är starkare på egen hand.

  • Anonym (gör slut)
    burningthemirror skrev 2014-10-15 20:44:10 följande:
    Jag väntar på hjälp från psykiatrin. Men det känns som att om jag säger nej till hans inviter så får jag ännu större skuld, för jag lovade att finnas där, vilket han tog på största allvar och nämnde sist idag när jag sa att jag kände att jag inte va till någon stor hjälp för honom. Jag känner mig helt jävla splittrad.
    Han misshandlar dig ju psykiskt, vilket är lika illa som det du gjorde.
    www.varningstecken.n.nu/
  • burningthemirror
    Anonym (gör slut) skrev 2014-10-15 20:46:15 följande:

    Han misshandlar dig ju psykiskt, vilket är lika illa som det du gjorde.

    www.varningstecken.n.nu/


    Det kanske är sant. Men jag inbillar mig själv hela tiden att jag förtjänar det efter det lidande jag utsatt honom för. Hörde av mig nu och sa att han kanske mår bättre av att bryta helt då han ofta klagar på att jag får honom att må dåligt. Får sånt jävla dåligt samvete att det kvider i kroppen.
  • Anonym (gör slut)
    burningthemirror skrev 2014-10-15 21:20:01 följande:
    Det kanske är sant. Men jag inbillar mig själv hela tiden att jag förtjänar det efter det lidande jag utsatt honom för. Hörde av mig nu och sa att han kanske mår bättre av att bryta helt då han ofta klagar på att jag får honom att må dåligt. Får sånt jävla dåligt samvete att det kvider i kroppen.
    Klart det är bättre <tt bryta helt.Han borde hålla med eftersomd du får honom att må dåligt.
    Det  vviktigaste du skall fokusera på är att lägga ner digg samvete. Låt inte ditt dåliga samvete lura dig in i saker du inte mår bara av.
  • burningthemirror
    Anonym (gör slut) skrev 2014-10-15 21:24:22 följande:

    Klart det är bättre <tt bryta helt.Han borde hålla med eftersomd du får honom att må dåligt.

    Det  vviktigaste du skall fokusera på är att lägga ner digg samvete. Låt inte ditt dåliga samvete lura dig in i saker du inte mår bara av.


    Han bad om ursäkt för alla elaka ord, att han mår dåligt och är rädd för framtiden. Vi har väldigt starka känslor för varandra och vet att det är lätt att skriva "bryt upp". Det är inte lätt att bryta upp, speciellt inte när man har sån jäkla ångest, dåligt samvete och väldigt starka känslor. Om det finns nån vänlig själ där ute som har lust att skriva lite? Har sån total ångest att jag vet inte vad jag ska ta mig till snart :(
  • Dimisi

    Jag tror att det han behöver är att SE DIN ÅNGEST. Och jag tror att du långsamt kan bli av med din skuldkänsla genom att släppa ut din ånger.

    Vad gör du när han börjar anklaga dig för den situation du har försatt honom i? Börjar du gråta? Visar du att du bär på en stor sorg över detta? Får han se och känna att du tar på dig ansvaret? Ber du om hans förlåtelse och att få hans kärlek trots det du har gjort? Jag tror att du måste våga göra sånt. Då kan ni mötas i sorgen. Därifrån kan kärleken och tilliten växa igen.

    Om du bara säger typ "ja, jag fattar att du inte vill se mig igen" och sedan bara drar dig undan...det känns nog väldigt kallt och kärlekslöst för honom. Att han sedan blir den som får återuppta kontakten gör ju att han direkt hamnar i underläge igen. Du har aldrig visat att du klarar att vara kvar hos honom om han släpper ut HELA sin besvikelse och ilska mot dig.

    Du måste åtminstone EN gång klara att vara kvar genom HELA hans anklagelse-anfall. Upprepa gång på gång: Jag fattar att du är besviken och arg. Du har rätt att vara det. Men jag finns kvar hos dig! 

    Lycka till! Hoppas ni tar er igenom detta!

Svar på tråden Jag orkar inte mer, skulden tar livet av mig