Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (SaknarKänslorFörMinMan)
    Anonym (Sakna­rKänsl­orFörM­inMan)
    23 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Finns det hopp för mig och min man?

    Jag har varit tillsammans med min man i 15 år. Han ser trevlig ut, är fräsch och en fin människa och pappa till våra två barn.

    Vi har Problem som vi inte kan lösa:

    - Jag har länge Velat ha fler barn, men det vill inte han
    - Jag vill flytta till en annan del av Sverige (där jag kommer ifrån) och har så Velat i många år, men det vill absolut inte han
    - Han har gjort karriär och jag har varit hemma och tagit Hand om barnen och gått ner på deltidstjänst, för att möjligöra hans karriärval och känner nu i efterhand att jag hamnat i beroendeställning till honom samt förlorat en herrans massa pengar i tjänstepension (visst, bara pengar och familjen går först, men det svider ändå..)

    Detta är våra största Problem och till det kan jag tillägga att vi på flera år mest har känts som ett företag där största Tiden av Kommunikationen går ut på att planera familjebestyr. I perioder har min man jobbat mycket och jag har saknat att ha honom att prata med, om allt mellan himmel och jord...

    I flera år har jag sagt till honom att jag varit missnöjd och ledsen över ovanstående. Vi kommer fortfarande inte överens om de tre första punkterna, men numera jobbar han mindre och tar ett stort ansvar (större än mig faktiskt) för hemmasysslor så som städning, tvätt etc. Han försöker dessutom vara närvarande och prata med mig på det sätt jag tidigare saknat... Men nu Finns Ingen lust kvar hos mig... varken till att prata eller kramas och pussas... än mindre ha sex... Jag känner mig arg på honom, som att han är min fiende... Men han förstår inte... Vi har provat parterapi, men det hjälper inte.

    Jag vågar inte separera... Barnen skulle bli så ledsna, min man skulle bli så ledsen och jag själv skulle bli ensam och i en ekonomisk knipa. Är samtidigt rädd för att bli bitter... Jag tycker om min man som en bror och vill honom allt Gott... Men älskar? Inte som en Partner iallafall...

    Någon som känner igen sig eller kan komma med kommentarer och tips? Eller kanske tala mig till rätta om jag "tänker fel"?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Finns det hopp för mig och min man?
  • Anonym (SaknarKänslorFörMinMan)
    Anonym (Sakna­rKänsl­orFörM­inMan) Trådstartaren
    #2
    Citera Visa endast Anmäl

    Den sexuella lusten tog slut för över 1,5 år sedan. Vi har inte haft sex en enda gång sedan dess!! Inte klokt ju! Jag går under, men att ha sex med honom känns som att ha sex med en bror!

  • Johan75
    Johan7­5
    #3
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (SaknarKänslorFörMinMan) skrev 2014-10-16 15:58:47 följande:

    Den sexuella lusten tog slut för över 1,5 år sedan. Vi har inte haft sex en enda gång sedan dess!! Inte klokt ju! Jag går under, men att ha sex med honom känns som att ha sex med en bror!


    Och när började han ta större ansvar hemma?
    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (kvinna)
    Anonym (kvinn­a)
    #4
    Citera Visa endast Anmäl

    Barn: om du funderar på att skiljas men är ekonomiskt beroende är det ju himla tur att ni inte skaffar ett barn till. Då blir du ännu mer beroende och får ännu mindre möjlighet att gå eller stanna efter önskan.

    Att flytta till en annan del av landet är inte så enkelt, ni måste hitta två arbeten och bostad. Beroende på vad ni arbetar med och vart du vill flytta då är det kanske så att han är realist och du drömmer? Vill era barn flytta?

    Det där med pengar; en hjälp på vägen är att han genast börjar föra över sin premiepension till dej. Men du har ju också tjänat på att han drar in pengar om ni spar, hälften är ditt vid en ev skilsmässa. Om ni delar på dej kan du väl gå upp i tid.

    Lusten, du saknar den nog för att du är arg. Men egentligen borde du inte vara arg, man vet ju att det är så när man går ner i deltid och skulle du verkligen velat vara utan tiden hemma med barnen? Jag tror att du kan väcka din lust om du ser dej själv mindre som ett fastlåst offer och mer som en kvinna som har haft turen att kunna arbeta deltid för att din man gav er ekonomiska förutsättningar. Om du vill gå upp i tid eller plugga, gör det. Skilj på vad som verkligen är han som hindrar och vad som vid första tanken känns som han hindrar.

  • Anonym (SaknarKänslorFörMinMan)
    Anonym (Sakna­rKänsl­orFörM­inMan) Trådstartaren
    #5
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (kvinna) skrev 2014-10-16 16:20:19 följande:

    Barn: om du funderar på att skiljas men är ekonomiskt beroende är det ju himla tur att ni inte skaffar ett barn till. Då blir du ännu mer beroende och får ännu mindre möjlighet att gå eller stanna efter önskan.

    Att flytta till en annan del av landet är inte så enkelt, ni måste hitta två arbeten och bostad. Beroende på vad ni arbetar med och vart du vill flytta då är det kanske så att han är realist och du drömmer? Vill era barn flytta?

    Det där med pengar; en hjälp på vägen är att han genast börjar föra över sin premiepension till dej. Men du har ju också tjänat på att han drar in pengar om ni spar, hälften är ditt vid en ev skilsmässa. Om ni delar på dej kan du väl gå upp i tid.

    Lusten, du saknar den nog för att du är arg. Men egentligen borde du inte vara arg, man vet ju att det är så när man går ner i deltid och skulle du verkligen velat vara utan tiden hemma med barnen? Jag tror att du kan väcka din lust om du ser dej själv mindre som ett fastlåst offer och mer som en kvinna som har haft turen att kunna arbeta deltid för att din man gav er ekonomiska förutsättningar. Om du vill gå upp i tid eller plugga, gör det. Skilj på vad som verkligen är han som hindrar och vad som vid första tanken känns som han hindrar.


    Tack för ditt intressanta svar! Jag vill absolut inte ha ett barn till med honom nu, men ville ha i flera år och tror bestämt att den sorg vårt oliktänkande på denna punkt inneburet har en stor del i varför jag tappat känslor för honom.

    Att flytta har jag Velat från och till under hela vårt förhållande och tycker att det känns konstigt att han inte bryr sig mer om vad jag vill. Vi har båda jobb som skulle kunna ta med oss i en flytt.

    Ditt sista stycke gillar jag och ska försöka ta till mig...
  • Anonym (SaknarKänslorFörMinMan)
    Anonym (Sakna­rKänsl­orFörM­inMan) Trådstartaren
    #6
    Citera Visa endast Anmäl
    Johan75 skrev 2014-10-16 15:59:58 följande:
    Och när började han ta större ansvar hemma?
    Han har alltid tagit ett stort ansvar hemma när det kommer till städning, trädgård, bil etc. Detta tillsammans med jobb och barn gör att det inte Finns mycket mer tid över till annat.

    Han är väldigt ansvarsfull, men mest i praktiska göromål... Relationen har vi inte vårdat på rätt sätt....
  • Anonym (Passionata)
    Anonym (Passi­onata)
    #7
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (SaknarKänslorFörMinMan) skrev 2014-10-16 15:01:37 följande:
    Coacher brukar fråga - I de bästa av världar, hur skulle det se ut då?
    Fundera på det. Då vet du om det är realistiskt att drömma om det i den här relationen eller om lyckan finns någon annanstans.

    Jag tror på er. Han har visat att han är villig att förändras, om än liiiite.
    Mitt tips till er är att börja med närheten er två emellan: Kärlek, närhet, ömhet och sex. När ni driver er relation som ett företag så finns inte den känslomässiga förståelsen där. 

    Påminn er själva om varför ni föll för varandra där för en herrans massa år sen.
    Och skulle allt skita sig så är det ingen hemlighet att barn märker en missnöjd mamma hur väl hon än tror att hon döljer det...så det kan vara värt att bli lycklig, även om det innebär separation. 
  • LedsenLivsälskare
    Ledsen­Livsäl­skare
    #8
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Passionata) skrev 2014-10-20 11:47:38 följande:
    Coacher brukar fråga - I de bästa av världar, hur skulle det se ut då?
    Fundera på det. Då vet du om det är realistiskt att drömma om det i den här relationen eller om lyckan finns någon annanstans.

    Jag tror på er. Han har visat att han är villig att förändras, om än liiiite.
    Mitt tips till er är att börja med närheten er två emellan: Kärlek, närhet, ömhet och sex. När ni driver er relation som ett företag så finns inte den känslomässiga förståelsen där. 

    Påminn er själva om varför ni föll för varandra där för en herrans massa år sen.
    Och skulle allt skita sig så är det ingen hemlighet att barn märker en missnöjd mamma hur väl hon än tror att hon döljer det...så det kan vara värt att bli lycklig, även om det innebär separation. 
    Vi varken pussas eller kramas längre. Ibland kan det bli en kort kram, om någon av oss ska åka iväg, men det känns inte alls bra, bara obehagligt. Och jag är egentligen en väldigt kramig Person. Ska man fortsätta kramas trots att det känns fel och väldigt olustigt? Sex är det inte tal om.

    Det jag tycker om är tryggheten... Stabiliteten och att vi ändå någonstans är mån om varandra.
  • Common sense
    Common sense
    #9
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (SaknarKänslorFörMinMan) skrev 2014-10-16 15:01:37 följande:

     samt förlorat en herrans massa pengar i tjänstepension (visst, bara pengar och familjen går först, men det svider ändå..)


    Tyvärr är det inte "bara pengar" utan det kan vara skillnaden på om du kommer leva drägligt när du är pensionär eller om du kommer få vända på varje krona.

    Så förutom alla andra råd du får här lägger jag till... se över din pension! Nu! Glad
  • Johan75
    Johan7­5
    #10
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (SaknarKänslorFörMinMan) skrev 2014-10-20 11:43:35 följande:
    Han har alltid tagit ett stort ansvar hemma när det kommer till städning, trädgård, bil etc. Detta tillsammans med jobb och barn gör att det inte Finns mycket mer tid över till annat.

    Han är väldigt ansvarsfull, men mest i praktiska göromål... Relationen har vi inte vårdat på rätt sätt....
    Jo, men du skrev i trådstarten att:
    Anonym (SaknarKänslorFörMinMan) skrev 2014-10-16 15:01:37 följande:

    I flera år har jag sagt till honom att jag varit missnöjd och ledsen över ovanstående. Vi kommer fortfarande inte överens om de tre första punkterna, men numera jobbar han mindre och tar ett stort ansvar (större än mig faktiskt) för hemmasysslor så som städning, tvätt etc. Han försöker dessutom vara närvarande och prata med mig på det sätt jag tidigare saknat... 



    Det verkar ha skett en förändring någon gång, och jag undrar när detta skedde? När började han jobba mindre?
    Behold, i come as a thief.
Svara i tråden
Svar på tråden Finns det hopp för mig och min man?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies