Ensamstående med BF sommaren 2015

Hej!

Jag har BF andra maj och jag är i princip ensam. Var väl ungefär samma historia med pappan. Han var överlycklig och fick mig att välja att behålla, men den lyckan varade i typ en vecka sen fick han kalla fötter och tokspel! Vet inte hur många gånger jag har blivit beordrad att göra en abort under denna tid.. 

Samma här. Han ville ha barn ett tag, sen hände saker så vi valde att lägga planerna på is. Men det hände ändå och nu hotar han med både det ena och det andra. Skulle flyttat ihop nu rätt snart men just nu är jag tacksam över avståndet mellan oss (varit särbos pga jobb på olika orter).

Vad hotar han med? Jag får också hot hit och dit. Jag får inte nämna till någon om att det är hans, han vill inte stå med i några papper och han säger (vissa dagar) att det inte ens är hans fast vi vet båda två att det är det. 

Som att man inte har press på sig ändå, och känner sig stressad osv redan.

Lite snabbt så började han med ett "du tar bort det annars löser jag det på annat sätt", vände det till ett "hoppas du får missfall", följt av ett "får min mamma veta det så är det jävligt synd om dig", och avslutades med ett "behåller du det så skär jag handlederna av mig, vad ska du då svara på när ungen frågar var sin pappa är?".
Bakgrunden är den här: jag har varit gravid, det var ett utomkveds som gjorde att jag förlorade höger äggledare och under operationen gick dom in i vänstra och konstaterade sammanväxningar även där. Så när jag vaknade på morgonen dagen efter pratade läkaren med mig om att mina framtidsutsikter var små och jag mentalt borde förbereda mig på att behöva hjälp den dagen jag kände att det var dags att skaffa en liten. Killen började prata om det för ett par månader sen, barnlängtan och allt vad det innebar. Men vi var båda medvetna om att det kunde ta ett tag och bli lite komplicerat med tanke på min äggledare och hans avsaknad av levande simmare pga tre års användande av testo. Han började trappa ner mer och mer. Så hände andra saker och vi la det på is. Jag beställde ett nytt pessar för mitt var på väg ut på datum. En natt hade jag dock glömt det hemma, sa det till honom, sa även att jag hade äl (app i mobilen är grym på att hålla koll på sånt ;)) och bad honom t.o.m komma utanför. För säkerhets skull. Vilket han inte gjorde. På morgonen frågade om han ville att jag tog ett dagen efter piller, varpå han svarade "nejnej tänk inte på det", det tolkade jag som ett "händer det så händer det". Och det hände. För mig ett mirakel. Men enligt honom förstör jag hans liv.

Tänker du skriva upp hans namn på pappren när den dagen kommer då?

Oj vilken historia, grattis att du har lyckats blivit gravid trots svårigheter! Jag har varit med samma partner i flera år oskyddat, vi har kört på "avbrutet" osv men vi har också haft lite den inställningen att "händer det så händer det" och det var prat om att skaffa barn tillsammans sedan innan. 

Jag vet inte hur jag ska göra.. det finns ju en chans att han ändrar sig (väldigt liten dock) men jag vet inte om jag vågar säga hans namn emot hans vilja..

Hans bror bor i närheten och är starkt troende muslim, och eftersom jag och barnets pappa inte är gifta så är pappan rädd för vad brodern ska/inte ska göra. Han har ingen aning om hur han kommer reagera. Jag tror han skulle vilja vara delaktig om det inte vore för den delen. 

Jag skulle lätt säga hans namn till hela världen om det inte vore så att jag skulle känna mig skyldig om det faktiskt skulle hända honom något, och i värsta fall, om det skulle hända mitt barn något på grund utav det! (vilket jag absolut inte tror men jag kan inte rå för att tanken slagit mig) 

Nej men usch vilken fruktansvärd situation! Det är aldrig lätt när det har med religion att göra känner jag. Gifta er är inget alternativ heller kanske?

Nej det är inte det för tillfället. Vi pratade om det för ett tag sedan och försökte, men då han inte har uppehållstillstånd så kan vi inte ens gifta oss vare sig vi vill eller inte eftersom de inte kan "styrka hans identitet".  Nu i efterhand har vi insett att vi inte är rätt för varandra heller så det är inte längre ett alternativ.. 

Hur går det för dig, får du fortfarande hotelser eller är den biten förbi? 

Men usch =/ hur löser man en sån sak då? Har du hjälp av familj och vänner iaf?

 

Ja, det biten har lagt sig, nu ändrar han taktik och försöker vara löjligt snäll istället, men jag är på min vakt. Vi har inte träffats på två veckor till helgen och det känns rätt skönt ändå. Klart det är tomt och ensamt, men hellre det känner jag..

Halloj.

Hoppar in här..

Kommer va helt ensam, men har bestämt mig för att klara det ändå.

Det blir väl "fader okänd" på papper om inget ändras tills dess. O ja! Jag har familj och vänner och allt möjligt, är inte alls rädd för att klara av ensam vårdnad och att göra detta själv, det är pappersbiten jag tycker blir jobbig. "Fader okänd" = inget underhållsstöd, ingen pappa i bilden som kommer att hjälpa till ekonomiskt, och att jag inte vet hur jag ska svara på frågan "Pappa?" när den väl kommer. 

 

Jaha, ja det är väl lika bra att hålla sig borta egentligen när man fått höra alla dessa hot osv.