Hans beteende
Hej. Måste bara skriva av mig lite. Vet inte vad jag ska göra men ska försöka fatta mig kort.
Jag bor med min mamma och hennes man sen tre år tillbaks. Innan de träffades har min mamma haft några förhållanden men det var bara hon och jag ca 1 ½ år innan hon träffade honom. Självklart blev jag till en början lite svartsjuk när de träffades, han ?tog? ju min mamma. Det har dock lagt sig nu och vi klickar bra oftast. Men han har ett fruktansvärt humör och blir sur för sådana bagateller! Smöret står fel i kylen, strumporna från igår ligger på soffan, lampan är tänd fast vi inte är där just då. Och bara tänka ?åh va jobbigt? och släcka lampan eller något gör han inte. Det ska pustas och stönas och ?det var bättre när man bodde själv? kommentarer görs alltid! (Flytta då för fan)
Alltså för mig och min mamma är det skitgrejor. Han har inga egna barn, och jag har på sistone märkt att jag tror han är lite svartsjuk på mig när jag och mamma kollar tv eller när min mamma pratar med min pojkvän när han är här. Han kollar ofta sporten, vilket min mamma har noll intresse i, men han blir skitsur om hon inte sitter där. Eftersom hon inte bryr sig om sporten så brukar hon sitta och spela mobilspel när hon väl sitter med honom- då är det fel. Han är sur för ALLT! Han tycker att han ska styra och ställa en massa här hemma, och ändra på saker som har fungerat för mig och min mamma i alla år. Han tror att han är något. Ikväll, satt jag och min mamma och kollade på tv i deras sovrum. Rätt som det är kommer han in och liksom lyfter på händerna att vi ska flytta oss för han skulle sova. Han kan väl i alla fall fråga om vi vill byta tv. För övrigt går han ALDRIG och lägger sig halv 11 så enda anledningen till att han överhuvudtaget gick in där var för att vi var där. Han gör alltså allt för att retas. Tyvärr har jag ett rätt hetsigt humör så jag säger vad jag tycker och tänker om hans beteende, vilket mamma inte gör (för de mesta). Då säger han något i stil med ?väx upp?. Det säger han till allt, tror det är i brist på annat och för att han inte klarar av att höra sanningen.
Alltid ska man behöva tippa på tå, inte reta upp honom, ändå får man höra att man gör det och det fel (men det säger han såklart inte till mig, det är han för feg för). En annan sak är att han ALDRIG ber om ursäkt för sitt beteende och det stör mig, man ska kunna be om ursäkt när man gjort fel. Det vet t.om små barn. Jag har aldrig mått dåligt innan hemma, men hans jävla beteende tär på mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Som sagt ibland är han hur rolig som helst men det är när han blir sur som allt börjar och det händer alldeles för ofta nu för tiden.. Någon som befunnit sig i en liknande situation och kan ge tips?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-10-20 12:06
Vill framhäva att det jag vill ha ut med denna tråden är om någon vet varför han kan bete sig såhär? Det är VERKLIGEN inte bara på det jag gör, det allra mesta handlar om det som min mamma gör. Han har ett mycket märkligt beteende, som gör att han vill känna makt. Varken jag eller mamma låter honom trampa på oss och det gör ju bara honom surare. Diskussionen ska alltså inte handla om varför jag inte flyttar ut och "blir vuxen". Det vill jag anse mig vara fast att jag bor hemma, är ingen påfrestning för dem men blir faktiskt fruktansvärt ledsen när han försöker frånta mig rätten att prata med min mamma...