• Anonym (Styvbarn)

    Hans beteende

    Hej. Måste bara skriva av mig lite. Vet inte vad jag ska göra men ska försöka fatta mig kort.
    Jag 
    bor med min mamma och hennes man sen tre år tillbaks. Innan de träffades har min mamma haft några förhållanden men det var bara hon och jag ca 1 ½ år innan hon träffade honom. Självklart blev jag till en början lite svartsjuk när de träffades, han ?tog? ju min mamma.  Det har dock lagt sig nu och vi klickar bra oftast. Men han har ett fruktansvärt humör och blir sur för sådana bagateller! Smöret står fel i kylen, strumporna från igår ligger på soffan, lampan är tänd fast vi inte är där just då. Och bara tänka ?åh va jobbigt? och släcka lampan eller något gör han inte. Det ska pustas och stönas och ?det var bättre när man bodde själv? kommentarer görs alltid! (Flytta då för fan)

    Alltså för mig och min mamma är det skitgrejor. Han har inga egna barn, och jag har på sistone märkt att jag tror han är lite svartsjuk på mig när jag och mamma kollar tv eller när min mamma pratar med min pojkvän när han är här. Han kollar ofta sporten, vilket min mamma har noll intresse i, men han blir skitsur om hon inte sitter där. Eftersom hon inte bryr sig om sporten så brukar hon sitta och spela mobilspel när hon väl sitter med honom- då är det fel. Han är sur för ALLT! Han tycker att han ska styra och ställa en massa här hemma, och ändra på saker som har fungerat för mig och min mamma i alla år. Han tror att han är något. Ikväll, satt jag och min mamma och kollade på tv i deras sovrum. Rätt som det är kommer han in och liksom lyfter på händerna att vi ska flytta oss för han skulle sova. Han kan väl i alla fall fråga om vi vill byta tv. För övrigt går han ALDRIG och lägger sig halv 11 så enda anledningen till att han överhuvudtaget gick in där var för att vi var där. Han gör alltså allt för att retas. Tyvärr har jag ett rätt hetsigt humör så jag säger vad jag tycker och tänker om hans beteende, vilket mamma inte gör (för de mesta). Då säger han något i stil med ?väx upp?. Det säger han till allt, tror det är i brist på annat och för att han inte klarar av att höra sanningen.

    Alltid ska man behöva tippa på tå, inte reta upp honom, ändå får man höra att man gör det och det fel (men det säger han såklart inte till mig, det är han för feg för). En annan sak är att han ALDRIG ber om ursäkt för sitt beteende och det stör mig, man ska kunna be om ursäkt när man gjort fel. Det vet t.om små barn.
      Jag har aldrig mått dåligt innan hemma, men hans jävla beteende tär på mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Som sagt ibland är han hur rolig som helst men det är när han blir sur som allt börjar och det händer alldeles för ofta nu för tiden.. Någon som befunnit sig i en liknande situation och kan ge tips?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-10-20 12:06
    Vill framhäva att det jag vill ha ut med denna tråden är om någon vet varför han kan bete sig såhär? Det är VERKLIGEN inte bara på det jag gör, det allra mesta handlar om det som min mamma gör. Han har ett mycket märkligt beteende, som gör att han vill känna makt. Varken jag eller mamma låter honom trampa på oss och det gör ju bara honom surare. Diskussionen ska alltså inte handla om varför jag inte flyttar ut och "blir vuxen". Det vill jag anse mig vara fast att jag bor hemma, är ingen påfrestning för dem men blir faktiskt fruktansvärt ledsen när han försöker frånta mig rätten att prata med min mamma...
  • Svar på tråden Hans beteende
  • Anonym (Styvbarn)

    Jag är säker på att någon har varit med om något liknande?!

  • Anonym (?)

    Hur gammal är du?
    Han är din mammas val och har du problem med det är det din mamma du ska prata med.

  • SupersurasunkSara

    Ang att han ville sova och att ni skulle flytta er så anser jag det som självklart att ni ska det då ni låg i hans och din mammas säng, hans sätt kan ju diskuteras men han ska inte behöva fråga OM ni vill byta tv. ÄVEN om orsaken var för att 'retas'.
    Strumporna är något som jag också skulle kunna reta mig på om det händer ofta Resten, nej, det är bara larvigheter tycker jag.

    Det stämmer nog att han är lite svartsjuk på det du och din mamma har. Han är ju inte en del i det.

    Du måste prata med din mamma om att du mår dåligt av att vara hemma eftersom han är som han är. Säg det inte ilsket eller så utan be att få prata med henne när han inte är hemma och tala lugnt om hur du känner dig när han ryar och går på och är allmänt negativ.

    Min man gillar en del tvprogram som inte jag gillar men han är helt ok med att jag gör något annat då, kanske umgås med mina barn eller sitter med datorn i knät. Har han en dålig dag kan han också vara negativ och grinig men då går han undan eller säger till så han kan få vara ifred en stund. I en familj handlar det om att ge och ta och i en styvfamilj måste man vara extra tydlig och respektera varandras olikheter och vissa olater får man helt enkelt acceptera.

    Kram och lycka till!

  • Anonym (Styvbarn)

    Har pratat med henne och hon med honom men han bryr sig inte. Är 20 bast och har inte möjlighet att flytta då hyresvärdarna inte godtar csn som inkomst.


    Anonym (?) skrev 2014-10-20 09:59:26 följande:

    Hur gammal är du?

    Han är din mammas val och har du problem med det är det din mamma du ska prata med.


  • Anonym (Styvbarn)

    Jadå, självklart ska han få sova i sin säng men att komma in och göra en 'Gud rörelse' (om du tänker dig en sådan som en präst gör när man ska resa sig i kyrkan) istället för att bara säga 'jag är trött och vill sova' är löjligt. Vad skönt att det inte bara är jag som får svartsjukekänslan. Man behöver inte alltid göra allt tillsammans men han mumlar alltid att hon är så jävla otrevlig som aldrig är med honom, när hon väl gör det är det fel. Allt är fel, nen hsn visar aldrig det när vi har gäster så mina släktingar tycker jag är dum och överdriver när jag berättar hur han håller på. Då är det istället jag som framstår som 'den dumme'. Har pratat med mamma. Hon tycker också han är dum men felet är att hon aldrig säger till honom på skarpen :( .


    SupersurasunkSara skrev 2014-10-20 10:08:30 följande:

    Ang att han ville sova och att ni skulle flytta er så anser jag det som självklart att ni ska det då ni låg i hans och din mammas säng, hans sätt kan ju diskuteras men han ska inte behöva fråga OM ni vill byta tv. ÄVEN om orsaken var för att 'retas'.

    Strumporna är något som jag också skulle kunna reta mig på om det händer ofta Resten, nej, det är bara larvigheter tycker jag.

    Det stämmer nog att han är lite svartsjuk på det du och din mamma har. Han är ju inte en del i det.

    Du måste prata med din mamma om att du mår dåligt av att vara hemma eftersom han är som han är. Säg det inte ilsket eller så utan be att få prata med henne när han inte är hemma och tala lugnt om hur du känner dig när han ryar och går på och är allmänt negativ.

    Min man gillar en del tvprogram som inte jag gillar men han är helt ok med att jag gör något annat då, kanske umgås med mina barn eller sitter med datorn i knät. Har han en dålig dag kan han också vara negativ och grinig men då går han undan eller säger till så han kan få vara ifred en stund. I en familj handlar det om att ge och ta och i en styvfamilj måste man vara extra tydlig och respektera varandras olikheter och vissa olater får man helt enkelt acceptera.

    Kram och lycka till!


  • Anonym (?)

    Men snälla nån du är 20 år låt din mamma och hennes nya karl leva sitt liv och var en vuxen människa som städar och plockar undan och lagar sin egen mat och betala hyra och försörj dig själv!

  • SupersurasunkSara
    Anonym (Styvbarn) skrev 2014-10-20 10:56:15 följande:

    Jadå, självklart ska han få sova i sin säng men att komma in och göra en 'Gud rörelse' (om du tänker dig en sådan som en präst gör när man ska resa sig i kyrkan) istället för att bara säga 'jag är trött och vill sova' är löjligt. Vad skönt att det inte bara är jag som får svartsjukekänslan. Man behöver inte alltid göra allt tillsammans men han mumlar alltid att hon är så jävla otrevlig som aldrig är med honom, när hon väl gör det är det fel. Allt är fel, nen hsn visar aldrig det när vi har gäster så mina släktingar tycker jag är dum och överdriver när jag berättar hur han håller på. Då är det istället jag som framstår som 'den dumme'. Har pratat med mamma. Hon tycker också han är dum men felet är att hon aldrig säger till honom på skarpen :( .


    Ser att du är 20 år, då kan det också vara så att han tycker att det är dags att du flyttar. Om det är så att du inte tar din del av hemarbetet så kan det göra sitt till.

    Men du har bara ett år kvar att plugga, du står väl i bostadskö? Om inte ställ dig genast på flera orter, alla orter där du tänker söka jobb sen och närliggande orter.
  • Anonym (Styvbarn)

    Jaha okej. Så du tycker att jag ska bryta kontakten med min mamma för att jag är 20 år. Ska inte få prata med henne, träffa henne alls? Vill påpeka att det inte är min mamma som har problem med mig. Jag 'snyltar' inte på dem. Du har inte den blekaste aning om varför jag bor hemma, vilka jobb jag har sökt eller vilka förutsättningar jag har att få jobb. Så innan du hoppar på med en massa kommentarer och tror att jag ligger och pillar navelludd om dagarna och inte pallar jobba så behöver du inte attackera.


    Anonym (?) skrev 2014-10-20 10:57:42 följande:

    Men snälla nån du är 20 år låt din mamma och hennes nya karl leva sitt liv och var en vuxen människa som städar och plockar undan och lagar sin egen mat och betala hyra och försörj dig själv!


  • Anonym (Styvbarn)

    jag pluggar på min Hemort, har ca 2 år kvar. Eftersom de som bor utanför kommunen prioriteras framför mig till studentlägenheterna så blir det svårt. Jag betalar hemma, tar hand om mig själv. 90 procent av sakerna han klagar på är det inte ens jag som gjort. Jag förstår faktiskt inte varför jag ska behöva flytta när jag bor hemma för att hålla nere kostnader, inte för att jag vill ha allt serverat. Min mamma betalar allt för mig (utöver de jag gör själv) och det han betalar gör han av egen vilja så vad fan stör de honom att jag bor hemma för? Känner dessutom många som bor hemma när de är över 20, av samma anledning...


    SupersurasunkSara skrev 2014-10-20 11:14:47 följande:

    Ser att du är 20 år, då kan det också vara så att han tycker att det är dags att du flyttar. Om det är så att du inte tar din del av hemarbetet så kan det göra sitt till.

    Men du har bara ett år kvar att plugga, du står väl i bostadskö? Om inte ställ dig genast på flera orter, alla orter där du tänker söka jobb sen och närliggande orter.


  • SupersurasunkSara
    Anonym (Styvbarn) skrev 2014-10-20 11:39:06 följande:

    jag pluggar på min Hemort, har ca 2 år kvar. Eftersom de som bor utanför kommunen prioriteras framför mig till studentlägenheterna så blir det svårt. Jag betalar hemma, tar hand om mig själv. 90 procent av sakerna han klagar på är det inte ens jag som gjort. Jag förstår faktiskt inte varför jag ska behöva flytta när jag bor hemma för att hålla nere kostnader, inte för att jag vill ha allt serverat. Min mamma betalar allt för mig (utöver de jag gör själv) och det han betalar gör han av egen vilja så vad fan stör de honom att jag bor hemma för? Känner dessutom många som bor hemma när de är över 20, av samma anledning...


    Nej, att jag föreslog att du ska ställa dig i bostadskö är för att det ofta är långa köer De flesta köer är gratis, man måste bara uppdatera en eller två ggr om året för att vara kvar. Ställer du dig på många orter så har du större chans på lgh om du hittar drömjobbet.
    Så länge du pluggar ser jag ingen anledning till att flytta om du inte pluggar på annan ort.
    Det var mer ett förslag på varför han kanske är så avig.

    Om han nu inte bryr sig om att din mamma säger till att han ska skärpa sig, varför är din mamma ihop med honom?

    Ang att störa sig, jag kan ibland bli lite less på min äldsta Det är jobbigt att bo ihop med vuxna barn ibland även om de är ens egna.
Svar på tråden Hans beteende