Dölja vän av motsatt kön för partner?

Svartsjuka?

Det finns människor som av någon outgrundlig anledning blir hysteriska om deras partner har en vän av motsatt kön. Om så är fallet kan jag förstå att man försöker dölja umgänget för husfridens skull. Å andra sidan så förstår jag inte varför man stannar i en sådan relation, jag skulle snarare göra slut med partnern än smussla med vänskapen.

Nej, det verkar bara onödigt. Men det är skillnad på att hålla något hemligt, och att helt enkelt bara inte berätta allt.

Är den nya vännen någon som har är ny på jobbet och som man tycker är trevlig men som man inte umgås med så finns det väl ingen anledning att nämna honom/henne överhuvudtaget.

Är det någon som man stämmer träff och hittar på saker tillsammans med på fritiden så tycker jag att man ska ta sig en funderare över varför man vill göra detta bakom ryggen på sin partner. Sånt som inte är ljusskyggt  brukar man inte behöva dölja, och håller men på med sådant som man inte vill att partnern ska få reda på så kanske man inte ska vara kvar i det förhållandet alls.

Två veckor innan han träffade den här tjejen fick jag reda på att han varit otrogen för ett tag sedan, så hans första ursäkt var att han var rädd att jag skulle bli svartsjuk. Han har vänner av motsatt kön sedan innan och jag har alltid varit 100% lugn med det. Han erkände att det var dumt men att det kändes rätt just då. Allt kändes bra och utrett. 

Han började smyga med telefonen och blev irriterad över småsaker. Han vägrade en nämna något om henne (alla andra vänner pratar han ofta om) och ett par veckor senare fick jag reda på att dom träffats bakom min rygg(han ljög mig rätt upp i ansiktet och sa att han skulle göra något annat då han var och träffade henne). Han visat meddelandehistorik men erkänt att han raderat saker han inte vill att jag ska se. Han kunde inte förklara varför han fortsatt att ljuga om henne och jag betonade än en gång att jag inte har några problem med att han umgås med tjejer så länge han inte känner att det är något han behöver smyga med.   

Vi hade ytterligare ett till samtal om att jag absolut inte har något emot att han har tjejkompisar, men att om han ljuger och går bakom ryggen så känns det inte som en ärlig kompisrelation. 

Efter ytterligare en diskussion om det så bad jag honom välja mellan vårt förhållande och henne. Jag sa att jag inte alls kände mig bekväm med att han umgås med någon som han ljuger för mig om. Självklart valde han oss.

Nu är jag rätt säker på att dom fortsätter att hålla kontakten och antagligen har dom träffats fler gånger. 
Har jag blivit en svartsjuk bitch eller är hans beteende märkligt? Jag gjorde ju klart för honom från början att jag var helt lugn med det, så länge han inte ljög. 

Det handlar inte om att han inte berättar allt, det handlar om att han medvetet döljer det och hittar på lögner när han träffar henne. Ingen via jobbet utan någon han träffat via vänner och alltså inte springer på utan att bestämma träff med. 

Jag jobbar ju med att få tillbaka tilliten för honom (lögner just nu är ju lika illa som en till otrohet) så varför fortsätter han att smyga när jag säger att jag är lugn så länge han inte ljuger. Att han inte behöver dölja något om det inte finns något att dölja.. 

Jag vet inte om han är otrogen, han hade ju lika lätt kunna vara det om han var öppen om henne och berättade att han skulle hänga med henne efter jobbet/träffa henne på krogen eller whatever. 

Jag förstår inte beteendet? Vad har han för anledning till att ljuga?

Det skulle jag klassa som att han har inlett ett förhållande med en annan kvinna bakom din rygg, oavsett om de har sex eller inte.

Ja, det är ungefär i dom banorna mina tankar går..kommer inte på varför man annars beter sig så? 

Jag känner dessutom inte att jag kan lita på mitt omdöme. Jag har ju varit otroligt långt från svartsjuk innan (nu i efterhand känner jag att jag varit dum och naiv rent ut sagt). Nu efter otroheten så litar jag inte på honom, men jag är ju i grunden fortfarande inte en svartsjuk person.. det krockar lite och jag vet inte hur jag ska eller bör känna. Jag känner att jag pendlar extremt åt båda hållen.. Man tappar perspektiv på vad som är normalt..

Efter en otrohet brukar man väl ställa extra stora krav på öppenhet för att man ska kunna ha en chans att bygga upp tilliten igen, och den uppoffringen verkar han ju tyvärr inte vara beredd att göra för att rädda sitt förhållande.

Ts behöver du egentligen fråga oss vad vi tycker, det står ju helt klart hur saker ligger till, låt inte hans försök till att manipulera dig ta över det du faktiskt redan vet och känner

jag tycker du ska funder apå om du vill vara med en människa som redan har varit otrogen, som beter sig respektlöst och oräligt, vil ldu verkligen slösa mer tid på att undra, på att vara ledsen, på att stressa, på att vara arg, på at tmisstännka mer och emr saker?

Det är inte ett kärleksfullt förhållande eller en fin partner du beskriver, jag tror du bara behövde vår bekräftelse på vad du redan vet.

Nej, jag vill ju så klart inte ha det så här.. 
Hur jag än tar upp det så låter jag ju som nån hysterisk, svartsjuk person (jag vill ju inte förbjuda honom att umgås med någon, men han beter ju sig inte "normalt"). Jag önskar bara jag kunde få honom att förstå. Det är ju inte huruvida han är otrogen eller inte om är problemet, det är ju alla lögner och oärligheten.. Det jobbigaste nu är att han troligtvis har fortsatt att umgås med henne efter att jag sagt att jag inte vill att han ska ha någon kontakt med henne och att han fick välja mellan henne och mig.
Jag vill ju få det att fungera, men JAG kan ju inte göra något. 

Det allra jobbigaste är ju så klart att han är beredd att kasta bort sitt äktenskap för någon han har känt i typ en månad, som han dessutom påstår är lesbisk. 

nej ts du låter inte som en hysteriskt svartsjuk person, det där är bara något som människor med tvivelaktig moral försöker befästa som en slags sanning (både här på forumen och andra)

du liksom många andra har ju konkreta saker att gå på, låt er inte luras att tro att det är er det är fel på, för det är det inte

Ja, jag vet ju att han ljuger och går bakom ryggen på mig, men förutom det så vet jag ju inte om han gör något som egentligen inte är okej. 
Det är ju som om han skulle ljuga om att han inte svängde förbi ica och köpte mjölk på vägen hem. En lögn, men inget som är fel att göra. Fortfarande helt stört att ljuga om och jag förstår fortfarande inte varför.. Sedan kan man ju diskutera hur mycket lögner i sig gör, oavsett om man ljuger om något man gjort fel eller om struntsaker... 

Nu är det kanske inte struntsak att han ljuger om henne när den sista lögnen egentligen betyder att han väljer henne framför vårt äktenskap, i och med att jag bad honom välja sist vi hade en diskussion om det. Vad han svarade då spelar ju egentligen ingen större roll..det är ju vad han väljer i praktiken som avgör... =/

Hade någon annan skrivit ett liknande inlägg så hade det ju inte varit svårt att veta vad man skulle svara, men när man själv sitter i samma situation så är det inte så lätt.. Allt är inte svart eller vitt och det finns ju mycket mer än bara dom här problemen. Det hade varit så mycket lättare om allt hade varit katastrof.. 

Om man ser ett förhållande som en kedja är det alltid EN länk som är svagast. Alla länkar måste hålla för att kedjan inte ska brista. Det spelar ingen roll hur starka alla andra länkar är. TS har onekligen en svag länk i sin kedja.

Jag har aldrig sett det på det sättet, men du har ju helt klart en poäng här