känslan och rädslan att bebisen har autism tar över hela mitt liv

Varför tror du att ditt barn är autistiskt? Det förstår du väl själv att man inte kan se det hos en 1-veckas gammal bäbis? Det sitter ju i ditt huvud enbart! Det du måste göra är att se till att prata med en psykolog och utreda orsaken till detta. Det handlar inte om din bäbis det handlar om dig. En fixering hos dig.

Hon är väldigt kort i sin ögonkontakt och har varit det sen hon föddes. Tittar 1-2 sek och flyttar sedan blicken. Alt vrider bort huvudet. och för var dag som går hittar jag nya tecken. Dåligt joller. Följer inte pekning el liknande. Gillar när man busar ex kittlas men har aldrig ögonkontakt under tiden. Slutar jag busa tittar hon inte på mig för att 'be om mer' tittar inte på mig när jag pratar med henne och lyssnar inte till sitt namn.

Jag tror du först och främst behöver acceptera möjligheten att ditt barn är autistisk, för att kunna släppa oron.

Är det ditt första barn? Har du något att jämföra med eller jämför du med andras barn eller google eller böcker? Har någon läkare/Bvc någonsin uttryckt att din oro är befogad på något sätt?

Jag har flera barn varav mitt yngsta just nu är 7 månader. Ditt barn och mitt barn är väldigt lika och jag är verkligen inte det allra minsta orolig att det ska vara något fel! Njut av ditt barn istället för att oroa dig! Snart är hon flera år och du har gått miste om den underbara bebistiden bara för att du är orolig. Som jag säger, detta handlar om dig inte om din bäbis och du är ansvarig för att ta reda på vad din oro kommer ifrån och att bearbeta den. 

Jag försöker det men blir så oerhört ledsen av tanken så det är svårt utan hjälp. Jag ser ju hur tydligt hon avviker i sitt beteende. Får nog bättre hjälp med det när hon fått diagnosen men det är ju fruktansvärt länge kvar

Du har sedan dottern var 1 vecka (!!!!!) gammal sett symtom på autism. Detta är omöjligt. Du har bestämt dig för att dottern är autistisk. Herregud. 

Det är tredje barnet men en sladdis så jag minns inte hur de stora betedde sig. Jag jämför med jämnåldriga läser och googlar i sinnet dagarna i ända. Fast jag vet hur dumt det är hoppas jag hitta nått som motbevisar min teori.

Anonym Varför: känns oerhört skönt att de finns fler som beter sig liknande.!

Bvc och barnläkare säger bara att det är för tidigt för diagnos och utredningar. Ingen säger varken att hon är normal eller ej utan att man får vänta och se. Vet inte riktigt om det betyder att dom ser nått som avviker men inte vill säga det ännu.

Någon mer som har tankar??

Tankar kring vad hon ev kan ha har jag inte - OM hon öht har nån diagnos (återstår ju att se då). Tanke som slog mig var att om du inte lugnar ner dig o dina tankar så för du snart över ditt illamående på bebisen som garanterat får symtom på icke-välbefinnande. Nu måste du sätta fokus på er vardag, njut och försök vara positiv. Lättare sagt än gjort då man fått för sig att nåt är "fel" men... Alla barn är ju sina egna individer - varför tror du hon har autism, nåt du läst om eller? finns ju så mycket annat, varför funderar du just på autism? Har du jobbiga tankar om andra saker också eller är det enbart kring hennes avvikelser du funderar?