Panik, tankar och funderingar

Tjej som livet har haft drastiska ändringar för sista 2 månaderna. Gått från att vara sambo i över 2 år, till att det tog slut, bara nån vecka efter träffade jag en ny kille och blev pangkära.. Ytterst oplanerat! Sedan alla försök att få behålla mitt hus som jag älskar, vilket innebär ett ganska stort lån. Sedan har jag även under dom här 2 månaderna fått en fast anställning på jobbet, yeey! Och nu för nån dag sedan även fått reda på att jag är gravid. Hur mycket ska det mänskliga psyket klara inom loppet av 2 månader?!
Jag har lite smått panik, gjort en abort 2010, och alltid sagt att jag aldrig kommer göra om detta då det var en väldigt jobbig tid för mig (fick göra dubbel abort)
Men nytt förhållande, nytt lån själv på huset, djur, precis fått fast anställning, och lite annat.. Hur ska man resonera? Samtidigt älskar jag barn, alltid velat ha barn, har definitivt platsen, mognaden och kärleken för ett barn.. Men.. Ja ni förstår.. Nån som vart i liknande situation? Hur resonerade och gjorde ni?