Står du dina syskon väldigt nära?

Syskon kan vara på både gott och ont. Det beror nog en del på hur man är som människa.

Jag har två äldre systrar, den ena 7 och den andra 12 år äldre. Min äldsta syster bor utomlands och vi är väldigt olika så henne har jag inte träffat på 20 år. Min andra syster bor 40 mil bort, men vi pratas vid ett par gånger i veckan och ses ungefär 4 gånger om året. Vi är väldigt lika som personer så vi har mycket gemensamt.

Min syrra är 11 år äldre än mig o vi är totalt olika på alla sätt. Många gånger har vi fått frågan om vi verkligen är helsyskon (ja).

Vi har inget gemensamt o träffas sällan trots att vi bor på samma lilla ort. Dock är hon den enda jag har sen våra föräldrar dog för 16 år sen.

Nej,jag har en syster och vi har aldrig varit nära. Hon är 11 år äldre (halvsyskon) och flyttade hemifrån när jag var 5 år,vi har bott långt ifrån varann sen -89 och till råga på allt är hon alkis. Vi har extremt lite kontakt,nån gång per år i telefon,träffas vartannat år,har inget direkt utbyte,känns som att prata med en 8-åring trots att hon är 57...

Ja, vi står varandra nära och har alltid jätteskoj och trevligt ihop när vi ses, mycket att prata om. Älskar mina syskon väldigt mycket, dom finns alltid där och jag finns alltid där för dom. Dom bor båda två 50 mil bort men vi pratar ofta och ses några gånger per år utöver jul och sommar iaf. Dom ses betydligt oftare då dom bor i samma stad och dessutom jobbar i samma bransch så dom har många gemensamma vänner med. Vi är tätt i ålder, 87a, 88a och 90a, så vi har mycket gemensamt i själva livssituationen också med först plugg och sen jobb :)

Har ett helsyskon och vi har fem års åldersskillnad men har alltid stått varann ganska nära. Har fem halvsyskon och vi har kontakt men träffas nästan aldrig då vi bor i olika länder. Vi står inte varandra nära då vi inte vuxit upp tillsammans och inte har haft mycket kontakt som barn. Men de få ggr vi träffas umgås vi som vilka syskon som helst.

Jag har två adoptivsyskon som jag inte haft kontakt med, sedan jag var i tonåren. Är 45 i dag. 

Ja. Vi ses nån gång i månaden. Älskar dem

Vi träffas en gång om året och jag älskar min bror mer än allt annat i hela världen. 
Den här kärleken folk påstår att man bara känner för sina barn - jag har inga barn, tänker inte skaffa heller, men min bror och jag är så sammansvetsade att vi vid upprepade tillfällen rent ut läst varandras tankar.

Dessutom räddade han mitt liv för strax över sju år sedan, med en flygbiljett och en bil, så...min bror är det finaste jag har i hela världen. 

Nu lät det här som att jag ville göra folk utan syskon ledsna, men det finns gott om folk som aldrig haft något positivt från sina syskon med. Jag har bara haft oerhörd tur <3