Hej! Detta är 3dje månaden jag och min man försöker få barn, får inte veta förrän 1v om det lyckades denna gång. Men sitter och läser om gravidsymtom och på de flesta forum berättar kvinnan att hon hade ömmabröst, menssmärta, trötthet och/eller illamående. Men jag känner inget alls. Är det vanligt att inte känna något? Kan ni berätta om er symtom/inga symtom. Och känner/kände ni samma rädsla/hopplöshet om att det kanske aldrig ska fungera?? Tacksam för svar.
Så tidigt som en vecka före beräknad mens är det ingen som har äkta gravsymtom. Ägget har precis fäst ifall man är gravid så det är inte möjligt. Riktiga gravsymtom måste man inte ha ö.h.t egentligen förutom utebliven mens i början och sen stor mage. Vissa har inte ens det utan föder barn utan att veta nåt. 
Ta det lugnt bara,är du gravid så är du. 
Jag har aldrig haft graviditetssymptom, förutom utebliven mens och att jag så småningom fick stor mage. Vi har fått två barn och väntar vårt tredje. Däremellan har vi totalt sett haft fem missfall. Det har inte varit någon skillnad i symptom mellan missfallen och de som överlevt.
Tre månader är otroligt kort försökstid.
Nej, verkligen inte. Hade inte jag.
Nej absolut inte! Jag har två barn och har inte haft några tidiga symtom alls!
Tack för era svar :) gjorde ett gravtest precis och visade inget tecken på barn :/ trots att jag får höra att 3 månader är kort försökstif så blir jag lika rädd och ledsen varje gång. Och denna gång kände jag att hoppet försvann då vi använde ägglossningstest, folsyra till mig, zink till mannen, avstod alkohol. Och sov med sperman i efter samlag. Trodde verkligen det skulle gå den gång då vi gick all in. Men känns hopplöst nu 
Tack för era svar :) gjorde ett gravtest precis och visade inget tecken på barn :/ trots att jag får höra att 3 månader är kort försökstif så blir jag lika rädd och ledsen varje gång. Och denna gång kände jag att hoppet försvann då vi använde ägglossningstest, folsyra till mig, zink till mannen, avstod alkohol. Och sov med sperman i efter samlag. Trodde verkligen det skulle gå den gång då vi gick all in. Men känns hopplöst nu 
Jo jag vet att man ska söka hjälp efter ett åt och att snittet är 7månder. Men man blir ju ledsen och känner hopplöshet för det :/
Ja du måste ha gravidsymptom annars kan man omöjligt vara gravid. Och herregud ni har försökt tre (!) gånger. Visst blir man besviken men hallå, tre gånger.
3 månader är kort tid. Men du kan inte ta ifrån mig mina känslor.. Det är så jag känner. Min största rädsla är att jag inte kan få barn, så rädd blir jag varje gång vi inte får ett plus. Och det med symtom är naturligtvis innan mensen. Alltså de absolut allra första veckorna.
Nu var jag ju sarkastisk att man självklart kan vara gravid utan symptom. Självklart blir man besviken, vet jag också. Var min största rädsla också. Så gräv ner dig i det istället för att försöka se det från den positiva sidan, dvs att det bara är tre försök och inte alls behöver betyda att ni på något sätt skulle ha svårt att bli gravida.
Ingen kan säga hur du ska känna men vi försöker bara att få dig att se på det i ett annat perspektiv. Om du mår så dåligt redan hur ska det då gå om ni behöver väntar 1½ år tex? Du kanske ska hitta nån att prata med angående din rädsla. Innan man har BIM är det väldigt ovanligt att man har symptom. Efter BIM kan de börja komma men det kan ta ett tag innan de blir så starka att man tänker på det.
När vi skaffade första barnet så blev jag gravid efter en månad när jag hade slutat med piller och jag hade ömma bröst mens veckan och när mensen inte kom på 4 dagar så visade det ett starkt plus. Allt kan hända och 3 månader behöver inte alls vara kort tid!
Försök att tänka på hur otroligt många saker som ska klaffa för att det ska bli en graviditet. Läs Lennart Nilssons "Barn blir till" så blir det kanske mer konkret. Därefter kan du lägga till att det är lika mycket till som ska klaffa för att det så småningom ska komma ut ett levande barn. Då blir det kanske lättare att greppa att 3 gånger är väldigt lite för att få till hela processen som leder till ett levande barn.
Jag tycker mig ha läst någonstans att även fast allt fungerar "som det ska" så är chansen att bli gravid typ 25%, när man har ägglossning. Så försök att tänka så ist så kanske det hjälper? Bara det att du vet om att du har ägglossning borde ju kännas jättebra. Ifall du ätit p-piller innan så kan det ju ha varit så att du inte ens haft ägglossning förrän nu (för vissa kan du ju ta bra mycket mer än 3 månader att bara få igång sånt igen). Sen när det gäller symtom så hade jag hemska PMS symtom precis när jag slutade med mina piller, jag trodde verkligen att jag var gravid för att jag hade så mycket känningar. Sen månaden efter, ingenting och då plussade jag! Lycka till för er!
Ja visst kan man bli gravid på första försöket, det har jag varit med om också. Det vet väl de flesta att det GÅR. Men det kanske inte är det vi vill framhäva, att har du sex en gång så är det inte alls ovanligt att bli gravid direkt. Om inte så är det något fel. Klart det händer men snittiden innan man blir gravid är knappast 1 gång..
Du blir inte lättare gravid av folsyra-det minskar risken för fosterskador och mannens zink kan du skippa för det har noll effekt. Zink och folsyra tillsammans i mycket höga doser kan förbättra spermierna om man har konstaterat få el. dåliga,men zink bara för att till en man gör inget alls. Inte ligga kvar heller,stående sex är liksom ingen p-metod. 
Vi är också inne på tredje försöket :) Men det har gått mer än 3 månader för jag har långa cyklar. Jag förstår att man blir lite orolig, det blir jag med, men att bli så där rädd när det bara gått tre månader är nog bara onödigt. Tror faktiskt att kroppen känner av och blir påverkad av rädslan. Detta kanske låter löjligt men försök slappna av med t ex lite mindfullness. Försök fokusera på annat. Välj bort att söka på graviditetssymptom t ex på nätet och sök på roliga gifs eller annat. Då går tiden fortare och du kommer bara att må bättre. Att gå runt och vara rädd och orolig för någonting som man inte ens vet existerar är så onödigt.