Är graviditet och barnafödandet så jobbigt och totalt ändrar livet som alla säger??

Graviditet och förlossning tycker jag inte har varit jobbigt alls. Omställning är det att få barn och det kan man inte riktigt förbereda sig på. Det blir ändå inte som man tänkte sig.

Min första graviditet var jättelätt, mådde inte illa eller nåt och enda graviditetskrämpan var att jag fick liiite foglossning de sista två månaderna sen. De kommande tre graviditeterna mådde jag däremot illa men spydde aldrig, fick foglossning tidigt, sura uppstötningar och akne. Inte så farligt mao. Fjärde och sista graviditeten var däremot psykiskt väldigt påfrestande. Fick hemsk akne, tandköttet började blöda direkt, gick upp massor, såg höggravid ut redan efter halva tiden och hade hemsk foglossning. Magen var till slut så stor att främlingar glodde och mammakläderna blev för små snabbt över magen. Blev deprimerad.

Alla förlossningarna har varit väldigt lätta och snabba och har inte haft några problem med underlivet efteråt.

En uvi är helt klart drygare ;) kanske lite för att man inte har kärleksfulla känslor för sin uvi..?

Att få barn är självklart jobbigt många gånger. Men när man vaknar av att sin bebis gråter mitt i natten, känns det i hela kroppen att man bara vill hjälpa den där lilla hjälplösa varelsen av hela sitt hjärta. Det är långt ifrån så jobbigt som man tror. Tack vare sina starka känslor.

Att vakna av sin uvi däremot.. Fyfan..

Kör på! Jag väntar andra barnet, kommer om en vecka. Har en treåring redan så jag vet att varenda krämpa/vaken minut är värd allt. Ändå så får jag ångest ibland. Över vad vi gett oss in på nu igen. Det är nog ett sunt tänkande. För det är ändå ett liv man sätter till världen. Som man ska bara orolig för och över. Eftersom det är det allvarligaste man gör i sitt liv. Men oxå det bästa :)

Du tänker nog sunt :) lycka till!

oroar mig också för att bli så förändrad i kroppem och ha svårt att acceptera det.. bristningar, hängmage å hängbröst. Både min mamma o mina systrar har fått mycket bristningar och ...*host host* fula hängmagar med tillhörande mjölkpåsar... :( dessutom foglossning och besvär med det efteråt...även fast dom är smala!!

Låter ytligt men vill kunna känna mig hel i kroppen, inte degig och slapp runt magen å brösten, röra mig obehindrat och slippa problem med foglossning..

vet att barnen väger upp allt sådant. Men det känns så skit att man ska behöva få SÅNT också förutom att stå ut med förlossningen å alla krämpor...

Har förvisso mycket bristningar men ingen hängmage, och har ammat mina fyra längre än "normen" och visst fan syns det på dem. Men de ser inte alls så illa ut ändå.

Jag fick varken hängmage, bristningar eller hängbröst (jag har ammat i drygt ett år med bägge). Däremot har jag fått större fötter. ????

För mig var inte det jobbiga att vara gravid och föda bebisen. Det jobbiga är tiden innan bebisen/barnet får bra sovrutiner och man är så trött att man knappt vet vad man heter. Mina graviditer har varit lätta. Illamående i några månader, men annars inga problem alls. Väntar barn nr 3 nu.

Låter som en barnunge nu men vad skulle ni jämföra en gravitation med och en förlossning med? i jobbighet alltså.

Som ett exempel skulle jag jämföra att pierca tungan med att ta ett blodprov i armvecket, själca sticket då och sen en rejäl blåsa i munnen, men att tungan blir uppsvullen efteråt också å lite otymplig att äta med. Det var det besvärligaste med de hela...

graviditet såklart, inte gravitation ;)

Min första graviditet: Som att ligga på en brits i Karibien och bli matad med vindruvor medan två snyggingar fläktar mej med palmblad. Hade sånna otroliga humörsvängningar och pms innan första barnet. Under graviditeten började jag må bättre än någonsin. Därav karibienkänslan ;) Lite foglossning i slutet men inget som hindrade mej i vardagen.

Andra graviditet: Inte Karibien direkt. Illamående i två månader i början. Exakta känslan som att vara bakis, i två månader. Sjuukt drygt! Sen gick det över. Och än så länge är det lyxliv igen. Mår bra i kroppen och i hjärnan. Lite foglossning. Men påverkar inte vardagen något speciellt.

Förlossningen: Jaa.. Att pierca tungan jämförde du något annat med..? Ta den piercingen gånger 1 miljon ungefär, samtidigt som du har en svärm getingar i munnen som sticker dej överallt. Smärta alltså.. Som inte alls går att förklara. Rejäl mensvärk som får dej att stanna upp mitt i ett steg, gånger 1 miljon. Som gör att allt(!) stannar upp runtom dej. Smärta.

Graviditeterna har varit enkla.. Förlossningen gjorde ont. Men det spelar lixom ingen roll.. Det är ju få som låter bli att skaffa ett andra barn pga förlossningsvärken.

Har bristningar på magen, fast inte ränder. Mer som rynkor.. Men ingen hängig degmage. Mina bröst har alltid varit fasta och inte alls hängiga. Dom ser exakt likadant ut efter amningen som dom gjorde innan, hoppas på samma tur den här gången.