• Potatis

    avliva eller inte? hur ska jag göra?

    Hej!

    Jag har en mops på 8 år som har fått två alternativ av veterinären.

    1. Väldigt mycket träning hos en sjukgymnast som i slutändan kanske ändå inte hjälper

    2. Avlivning om träningsmöjligheter ej finns

    Hon har dels opererats för Patella luxation för ett par år sedan samt opererats för en akut livmoderinflammation.
    I dagsläget har hon tydligen en ryggmärgsskada orsakat av ev diskbråck, missbildning mm som i sin tur gör att nerverna inte fungerar som dom ska.
    Hon har även fått artros i hennes vä knä som enligt vet. kommer att bli förstörd inom ca 2 år.
    Hon visar nu förlamningssymtom pga allt detta och har i princip noll muskulatur bak.

    Det lutar mer och mer åt avlivning för att:

    1. Vill inte att hon ska lida och ha ont då sjukgmnastiken heller inte har någon garanti.
    2. Förändrade familjeförhållanden då en liten finns med i bilden (dvs så har jag inte möjlighet att åka 5 mil enkelväg 2-3ggr i veckan)
    3. Kostnadsfråga såklart. Hela kalaset lär sluta på ÖVER 10000kr då försäkringen "bara" täcker rehab upp till 3000kr och då är det långt ifrån säkert att hon ens blir bra och hon kommer ALDRIG bli helt återställd enligt veterinären.

    Veterinären har full förståelse för ev avlivning och det är även vad hon rekommenderar eftersom det kommer krävas så sjukt mycket tid till träning, vilket inte alla har råd eller möjlighet till. Och ja, jag vet att det kostar att äga djur, så någon "predikan" behöver jag inte i denna svåra stund!

    Jag går snart i bitar. Vad ska jag göra? Hur hade DU gjort? Mitt hjärta säger "somna in", medan mitt ego säger "tänk om..." Fastän jag vet att hon bara har drygt 2 år kvar oavsett... För någon operation är inte aktuellt om 2 år. Hon har varit med om nog många operationer och smärtor. Mitt lilla hjärta.

  • Svar på tråden avliva eller inte? hur ska jag göra?
  • Tecum

    Helt klart avliva, det är den största tjänst du kan göra din vän. Veterinären vet vad hon talar om, det finns många skrämmande fall där djurägare framhärdar in i det sista och på så sätt plågar både sig själva och husdjuret.

  • Axo

    Lyssna på ditt hjärta! Det är för hundens skull aom du låter den somna in. Låter som att den stackaren har fått ge igenom tillräckligt och om den ändå inte kommer bli bra så är det snällast att låta den somna in.

    Det är det tuffaste beslutet man kan ta, men man måste släppa sina känslor och tänka utifrån hundens bästa.

    Jag lider med dig.

  • Potatis

    Tack för era svar ??

    Ja precis. Man måste tänka på hundens bästa.

    Dom ord som fortfarande gnager i mig från veterinären är: "hon kan bli bättre av träning, men helt återställd kommer hon aldrig att bli".... Och då är ju frågan, är det ett värdigt liv att "bli bättre, men aldrig helt återställd"?

  • sweetcandy

    Var o samma sits med min häst, att hon kaaaaaanske kunde bli bra, och fungera som sällskap.

    Tog det fruktansvärt jobbiga beslutet att låta henne somna in! Jag kände mig som en hemsk människa och som en mördare! Men när hon väl somnat in så kände jag i hela hjärtat hur rätt det var!

    Stor kram till dig i ditt tuffa beslut <3

  • Potatis

    Jag tänker samma som dig, att jag är en mördare för hon är ju så glad och mår bra i övrigt.

    Hade veterinären sagt på en gång att avlivning är det enda så hade jag nog inte tvekat så mycket men eftersom det ändå finns en chans till att hon kan bli bättre så kan jag inte låta bli att älta detta... Men som jag skrev innan så OM hon nu blir bättre så kommer hon ändå inte få ett värdigt liv enligt mig eftersom hon aldrig kommer bli 100% igen, sen att hennes knä kommer förstöras och förmodligen behöva opas eller avlivas om 2 år så känns det bara som man "förlänger" plågorna så att säga.

    Fyfasen så jobbigt beslut. Tänk att man är så väl medveten att denna dag någon gång kommer att komma, men att man ALDRIG är förberedd på det.

    Jag gruvar mig att ringa telefonsamtalet. Att gå därifrån med bara ett koppel. Och vad kommer hennes syster att göra? Hon som har haft henne vid sin sida i över 6 år (tog hon (den skadade hunden) på foder då hon var 2 år).

  • LindaJohanna

    Jag är i liknande sits. Jag har en 10årig schäfer som har en tumör i mjälten. Den kanske går att operera. Men hon är inte ung längre och har dessutom problem med öron, hud, allergier och höfter. Frågan är om hon ens skulle klara en operation eftersom allmäntillståndet är så dåligt.
    Det är ett hemskt val, det känns som jag dödar mitt älskade husdjur. Men veterinären sa en sak som gjorde det lättare att ta beslutet. "Tänk att detta är en fördel som bara djur har, dom kan slippa allt det där lidandet. Det är det största tecknet på kärlek, att du när det inte finns mer kvar än lidande låter henne gå och slippa smärta!"

    Jag tror ni måste låta er hund gå med, för hennes skull! Vad gäller hennes syster så kommer hon säkert att sakna henne men med lite extra omsorg så kommer hon över det.

  • Potatis
    LindaJohanna skrev 2014-10-22 21:15:37 följande:

    Jag är i liknande sits. Jag har en 10årig schäfer som har en tumör i mjälten. Den kanske går att operera. Men hon är inte ung längre och har dessutom problem med öron, hud, allergier och höfter. Frågan är om hon ens skulle klara en operation eftersom allmäntillståndet är så dåligt.
    Det är ett hemskt val, det känns som jag dödar mitt älskade husdjur. Men veterinären sa en sak som gjorde det lättare att ta beslutet. "Tänk att detta är en fördel som bara djur har, dom kan slippa allt det där lidandet. Det är det största tecknet på kärlek, att du när det inte finns mer kvar än lidande låter henne gå och slippa smärta!"

    Jag tror ni måste låta er hund gå med, för hennes skull! Vad gäller hennes syster så kommer hon säkert att sakna henne men med lite extra omsorg så kommer hon över det.


    Oj vad jobbigt. Jag lider med dig oc förstår dig till 100%!

    Vad din veterinär sa är ett par väl valda ord.

    Ja, det tror jag med.... Men jag kan INTE släppa orden från veterinären. Jag citerar ett mejl från henne:

    "Nej, det finns inga garantier att hon blir bra med träning. Jag tror hon kan bli bättre med träning, men säkra kan vi inte vara.

    Jag misstänker att artroserna i hennes vänstra knä kommer att fortsätta att försämras. Hennes knä är troligen förstört om 1-2 år.

    Ryggmärgen är fortsatt skadad, men nervbanorna kan ibland återfå en del funktion med träning.

    Jag har full förståelse för att Ni kanske måste ta ett tungt beslut......"

    Nu då jag har läst detta mejl om och om igen blir allt mer klart...
  • Fanny b
    Potatis skrev 2014-10-22 20:17:39 följande:

    Tack för era svar ??

    Ja precis. Man måste tänka på hundens bästa.

    Dom ord som fortfarande gnager i mig från veterinären är: "hon kan bli bättre av träning, men helt återställd kommer hon aldrig att bli".... Och då är ju frågan, är det ett värdigt liv att "bli bättre, men aldrig helt återställd"?


    Jag tycker inte det. Jag har själv hundar och vet hur jobbigt det är att ta detta beslut men frågan som jag ställer mig i en sådan situation är om jag behåller hunden för min egen skull eller för hundens skull.


  • Zuzanne

    Vår hund har artros, vi kommer att ta bort honom inom en månad. Vi borde ha gjort det för längesedan för han blir bara sämre. Nu skall jag bara ringa och boka tid. Han är 8 år. Låt du hunden somna in.

Svar på tråden avliva eller inte? hur ska jag göra?