• Anonym (sjuk?)

    Hypokondrin förstör mitt liv

    Jag skulle vilja få prata med andra som också lider av hypokondri, hälsoångest, som förstår hur hemskt det är och hur mycket det förstör för en.

    Jag har genom åren blivit utredd för reumatiska sjukdomar, hjärntumör, kollat hjärtat osv osv. Jag har en hel del psykosomatiska symtom, som jag givetvis tolkar som livsfarliga sjukdomar. För hur ska jag kunna veta vad som är psykosomatiskt och vad som är "på riktigt"?.

    Just nu är det sexuellt överförbara sjukdomar jag oroar mig för. Har nyligen träffat en helt underbar man, som jag är livrädd för att förlora. Därför bygger min hjärna upp katastrof-scenarion, att jag har könssjukdomar som jag måste berätta för honom om/ev har smittat honom med, vilket leder till att han blir äckad av mig och lämnar mig. För ett par veckor sen tog jag test för hiv, hepatit och syfilis. Jag hade nämligen alla symtom på hiv, sår i munnen, feber, svulln lymfkörtlar. Testerna var negativa. Först tänker jag att jag säkert testade för tidigt, att jag måste testa igen om några veckor. Sen snöar min hjärna in på kondylom och jag sitter med spegel mellan benen 20 ggr/dag för att leta efter förändringar, vilket jag givetvis hittar!! Jag brukar inte studera mitt underliv ingående, därför kan jag ju inte veta vad som är normalt..och utgår från att allt jag ser är tecken på sjukdom.

    Ja, jag har haft kontakt inom psykiatrin under många år, både för detta och annat, så det är ingen idé ni säger att jag ska söka hjälp.

    Känner mig otroligt ensam i detta, och samtidigt som jag önskar ingen annan behöver uppleva denna ångest, så kan det vara skönt att dela tankar med varann och känna att man faktiskt inte är ensam i hela världen att må såhär. Tar gärna emot tips från er som har, hur avleder ni ångesten? Har ni några knep för att stå ut när det är som värst?

  • Svar på tråden Hypokondrin förstör mitt liv
  • Anonym (jag med)

    oj du är inte ensam...jag har en hemsk hypokondri allt från
    cancer i äggstockarna/livmodern
    hjärntumör
    Stroke
    Hjärtsvikt
    Coloncancer
    Malignt melanom osv. Listan kan göras oändlig. Hela mina dagar går åt till att känna efter kroppens minsta lilla pirrning/smärta eller som känns konstigt. Spelar ingen roll att jag är totalfokuserad på annat eller att bryta på något annat sätt.
    Är också supertrött på att må så här.
    Har gått hos psykologer, kuratorer i KBT x flera och även i KPT och inget hjälper
    Har ätit ssri emellanåt och mår då superbra, inte alls lika nojig och rädd
    Snart dags igen för mig att äta ssri

  • Anonym (sjuk?)
    Anonym (jag med) skrev 2014-10-23 21:03:45 följande:

    oj du är inte ensam...jag har en hemsk hypokondri allt från
    cancer i äggstockarna/livmodern
    hjärntumör
    Stroke
    Hjärtsvikt
    Coloncancer
    Malignt melanom osv. Listan kan göras oändlig. Hela mina dagar går åt till att känna efter kroppens minsta lilla pirrning/smärta eller som känns konstigt. Spelar ingen roll att jag är totalfokuserad på annat eller att bryta på något annat sätt.
    Är också supertrött på att må så här.
    Har gått hos psykologer, kuratorer i KBT x flera och även i KPT och inget hjälper
    Har ätit ssri emellanåt och mår då superbra, inte alls lika nojig och rädd
    Snart dags igen för mig att äta ssri


    Tack för ditt svar! Lider med dig, vet verkligen hur hemskt det är... När ångesten blir som värst för dig, hur hanterar du den då? Senaste dagarna har jag varit på vippen till ordentlig panikångest. Börjar hyperventilera och vet inte vart jag ska ta vägen för att jag är så rädd. Tittar mig mellan benen konstant för att leta på tecken på könssjukdomar (vilket är det jag snöat in på nu, av rädsla för att förstöra relationen jag just inlett) Hur ska man ta sig ur detta??
  • Anonym (jag med)

    Jag får ångest/blir rädd/ledsen direkt när jag känner att något i kroppen känns fel, blir då stel som en pinne, hjärtklappning, yrsel, svettas och mår illa. Sen går jag ofta under flera timmar och känner efter hur jag mår igen. Gör inget speciellt när jag får ångesten. eller jag vet inte om jag ska kalla det ångest. Jag blir rädd men sen gråter jag mest. Min läkare säger jag är deprimerad och att alla mina kroppsliga symtom beror på depressionen. Hade ångest från början men allt har övergått till depression och jag har svårt att känna annat än nedstämdheten. Har fått ssri utskrivet igen men är rädd för biverkningarna.

  • Anonym (sjuk?)
    Anonym (jag med) skrev 2014-10-23 23:02:58 följande:

    Jag får ångest/blir rädd/ledsen direkt när jag känner att något i kroppen känns fel, blir då stel som en pinne, hjärtklappning, yrsel, svettas och mår illa. Sen går jag ofta under flera timmar och känner efter hur jag mår igen. Gör inget speciellt när jag får ångesten. eller jag vet inte om jag ska kalla det ångest. Jag blir rädd men sen gråter jag mest. Min läkare säger jag är deprimerad och att alla mina kroppsliga symtom beror på depressionen. Hade ångest från början men allt har övergått till depression och jag har svårt att känna annat än nedstämdheten. Har fått ssri utskrivet igen men är rädd för biverkningarna.


    Kanske är det värt det med lite biverkningar (om de inte är alltför svåra givetvis) för att få må bättre. Har ätit Cipralex i flera år, hjälper mot depression men inte mot detta tyvärr..
  • Anonym (En till hypokondriker)

    Nu svarar jag lite sent kanske, men jag har precis samma problem. Började väl förra sommaren och har bara blivit värre och värre. Blev inte bättre av att mitt ex var otrogen för några månader sen med vem vet hur många tjejer. Är mest rädd för herpes, för att det smittar så lätt, man blir aldrig av med det, gör ont, osv. Men nu har jag kommit in på kondylom också. Skiftar från att jag GLOR i spegeln från alla möjliga vinklar i alla möjliga ljus och pillar tills jag faktiskt blir öm till att jag knappt vill duscha för jag vill inte känna efter... Det förstör mitt liv. Jag får ångest, blir alldeles kallsvettig, börjar nästan gråta, hyperventilerar... Tänker hela tiden att idag är det minsann dagen då det blossar upp och blir en infektion. Sex är uteslutet just nu. Tänker på det lite HELA TIDEN. Jag har dock aldrig sökt hjälp men snart är det nog dags innan jag driver mig själv till vansinne. 


    Kan ju tillägga att jag inte haft många sexpartners alls och att jag bara haft sex utan kondom med 2 pojkvänner (som jag litat på och som inte givit mig anledning att inte lita på dem). Det här är så obefogat och så SJUKT. 

Svar på tråden Hypokondrin förstör mitt liv