När abort blir ett val

Det låter verkligen som om du och din partner hamnat i en jobbig situation. Vad jag har förstått så har du bestämt dig för att abort är rätt beslut?

Jag har varit i en liknande situation som dig, dock med skillnaden att jag ännu inte har några barn. Jag och min sambo studerade under tiden jag blev gravid och insåg att vi inte skulle klara av det ekonomiskt. Så vi gjorde en medicinsk abort (i vecka 8). Själva aborten var inga problem, gjorde den på sjukhuset och fick rätt mycket smärtstillande.

Dock har det varit extremt jobbigt psykiskt efteråt. Jag kan inte riktigt rättfärdiga att jag valde bort ett barn som jag längtar efter bara för att våran ekonomiska situation inte skulle ha varit perfekt. För trots allt vet jag att vi hade fixat det, bara vi hade prioriterat rätt.

Nu har ju ni ett barn och vet vad det innebär att få ett barn, så det är kanske lättare för er att göra en bedömning av hur det skulle fungera. Om ni har sparat alla bebissaker så skulle ni ju inte behöva köpa en massa nytt, så det skulle ju inte behöva bli en så stor kostnad (förutom förlorade arbetsinkomster). Om du får arbeta mer nu fram till att barnet föds så skulle du ju kanske kunna få en okej föräldrapenning? Din partner kanske kan söka något annat arbete som ger mer betalt och mer jobb?

Jag ber om ursäkt om det låter som om jag försöker övertala dig om att behålla. Antar att jag på något sätt vill "rädda" andra från att hamna i den situation som jag hamnat i. Bara ni kan känna vad som är rätt beslut för er! Har du blivit gravid två gånger så talar ju allting för att du kan bli det igen!

Jag och min sambo är helt bestämda. Att skaffa ett till barn i vår situation känns inte rätt. Med den kampen vi hade när vår son föddes, och efter var jobbig. 

Ingen av oss har körkort, vilket idag inser man att det verkligen behövs, vi hade tur som fick en son som aldrig behövde åka in till akuten massa gången gånger och så. Men vem vet hur nästa barn blir. 

Du ska inte be om ursäkt :) Jag förstår dig. Jag kommer troligen må dåligt efteråt, men det känns inte rätt och sätta vår son i denna situationen igen. Han är värd att ha en familj som kan stå på benen. 

Vi har en del sparat, men de kostade inte något för oss förra gången heller, då vi fick massa. Men de är massa annat som kostar som man inte tänker på. 

Mitt humör är som en berg och dalbana just nu, men de får det vara. Jag har bestämt mig vilken metod jag ska ta. För minsta traumatiska upplevelsen så blir de kirurgisk. Det känns så skönt och skriva av sig lite. 

Nästa år då kanske det känns tryggare att göra ett till barn :)

Om du är så pass säker på ditt beslut som det låter så tror jag att det också är rätt beslut! Om ni vill ha barn sen så har ni ju en del mål ni kan försöka uppnå innan ni skaffar nästa barn såsom körkort och att få ännu bättre ordning på ekonomin! Ett barn ska ju vara vara förknippat med övervägande positiva känslor, inte bara ångest över hur det ska gå.

Jag hoppas att aborten går bra! Om du känner att du tycker att det är jobbigt så tycker jag att du ska gå och prata med en kurator. Jag ångrar iaf att jag aldrig gjorde det. Även om en kurator knappast hade fått mig att må bra över mitt beslut så hade det varit skönt att prata med någon utomstående om mina känslor. Försök komma ihåg varför du tog det beslut du tog efter aborten, det blir nog enklare då.

Lycka till med allting nu! Styrkekramar!