barnpassning ...

Jag tycker inte det.
Min svärmor fick en stroke för några år sedan som gör att hon inte har samma ork som förr och inte samma "koll". Hon är världens bästa och klarar av att vara barnvakt under vissa förutsättningar men inte alls som förr. Därför har vi haft den taktiken att inte fråga så ofta längre, för vi vet att om vi frågar så säger hon ja. Fast hon egentligen inte alls borde eller har ork. Men hon är så förbaskat snäll. Så av hänsyn till henne frågar vi bara när vi vet att hon har support så att farfar också är hemma eller så att det blir kortare stunder.

Vore det min svärmor som hade diabetes så skulle jag tala med min man om hur jag upplevde det. Kanske bestämma att vi drar ner på tillfällena under en period, och kortar ner dem för att se hur det går. Om allt löper på utan problem kunde det kanske bli tal om att öka på lite igen. Farmor måste kanske ändå ges en chans. Om vi säger att det bara var en engångsgrej?

Jag har försökt berätta för mannen hur jag känner det, och jag känner att man inte kan lita på barnens farmor ang detta eftersom hon inte skötte det, nästa gång kanske det går ännu värre, (skrev inte det ovan men det var väldigt nära att hon tappade ett av barnen). Och är hon helt själv vet vi inte hur det går/har gått.