Hon sover i vår säng och sover bara där när vi lagt oss.

Det kommer. Hon är så liten ännu och sover ju mycket på dagen. När hon blir större kommer hon antagligen minska ner sovandet på dagen och somna tidigare på kvällen istället. 

Vad skönt att läsa, detta oroar mig lite nämligen.

Rutinerna för såna små barn kan ändra sig från vecka till vecka. Det som funkar nu kan vara helt fel om 2 veckor. När barnet blir ett halvår eller så kommer det troligen ha stabiliserats lite och förskjutits mer mot en lång nattvila och mer vakenhet på dagen.

Ni kan ju prova med att alltid ha en snuttefilt vid hennes kid när hon ska sova, med tiden kommer trygghet att föras över på snuttefilten. Gosa gärna in dig lite i den så den luktar som du, så kanske lillen nöjer sig med den med tiden. :) Som ovan nämnt är hon så liten än att det nog kommer att ge med sig så småningom.

Jag blir alltid förvånad när föräldrar som väljer att samsova med sina barn trots att socialstyrelsen avråder ifrån det, sedan är förvånade att barnet inte vill sova ensam och det blir ett stort problem sen.

Ja självklart vill ert barn göra det ni lärt henne/honom!

Därför att hon behöver den närheten och vill vara nära oss sen hon föddes, det är tryggt. Hon vägrade sova i vagn/säng och jag tänker inte låta henne skrika, aldrig! Samsova funkar jättebra och är smidigt, v ad socialstyrelsen säger skiter jag i. Det är många fördelar med att samsova och inte farligt om man samsover säkert!

Sova ensam gör hon på dagen i sin vagn, men vill inte på natten. Så hon KAN sova ensam.

Fast råden handlar om att undvika psd - inte att barn ska lära sig sova själva. Efter 3 månader avråder inte socialstyrelsen från samsovning längre.

Vi samsov i början, på den tiden fanns inga rekommendationer att låta bli. Vi hade en spjälsäng med borttagen sida intill vår säng, där sov barnet ibland, men efter första amningen brukade hen bli kvar intill mig. Barnet sov vid mitt bröst nästan hela tiden med andra ord. Jag sövde med bröstet också.

När barnet var 4 månader började jag få sömnproblem och vaknade för minsta lilla rörelse barnet gjorde om barnet var i samma rum. För att få någon sömn alls var jag tvungen att sluta samsova. Det gick hur bra som helst. Jag ammade till sömns i soffan på kvällen, och barnet fick sova i famnen varvat med att amma under 1-2 timmar medan vi föräldrar kollade på film eller tv-serier. Det var jättemysigt. Sen la jag barnet i spjälsängen i barnrummet och hen sov så fint där från början. Jag fick gå upp och amma då och då, men jag kunde sova bättre.

Så fortsatte vi till året ungefär, då jag slutade amma (förövrigt också helt på barnets initiativ). Då bytte vi till madrass på golvet och låg hos barnet tills hen somnade. Övergången gick hur bra som helst. En period runt 18 månader var sömnen en katastrof, och då fick barnet samsova med sin pappa medan jag sov i barnets rum. Sen gick det plötsligt bra i barnrummet igen. någon gång mellan 2 och 2,5 år ville barnet en kväll att vi skulle gå ut när hen skulle sova. Sen dess läser vi en saga, ger godnattkram och sen går vi ut, barnet somnar själv.

Så jag skulle vilja påstå att det är ren bullshit att barn gör som man lär dem och att det är omöjligt att ändra på. Att man lyssnar på barnets behov och ger närhet de första månaderna betyder inte att man kommer amma en 15-åring till sömns. Barn utvecklas. De är inte statiska varelser.

Samsovning är många gånger inte ett aktivt val, utan det enda sättet för föräldrarna att få någon nattsömn överhuvudtaget. Eller vad är alternativet tycker du, att låta ett spädbarn ligga och skrika ensam i en spjälsäng och du själv klarvaken halva natten av någon sorts principskäl?

Så gjorde min bebis också. Var med oss i soffan på kvällen, omväxlande vaken och sovande, och la sig sen med oss. När hon var typ 9 månader-ett år började vi kunna lägga henne i spjälsängen på kvällen, och sen fick hon komma till vår säng vid första nattuppvaket.

Min bebis gjorde precis samma sak, men det går över, säger dom. Dom har sagt det i 8 år nu, men någon gång går det nog över, kanske när han blir tonåring.

Fast en åttaåring borde man väl kunna styra lite mer? Han förstår ju i alla fall, det gör inte en bebis.

Det är inga problem att lära ett spädbarn att sova själv, trots att man har samsovit förut. Man är väl inte fullärd vid ett-två år?

Det finns gott om tid att hitta nya vanor och rutiner, TS. Oroa dig inte.
Det är lite svårt ibland att lägga ner en baby som sover utan att de vaknar upp igen, men det går med lite träning. Svep en filt om henne och lägg ner henne i filten så att inte armar och ben flaxar ut liksom.

Skojar du? Du har inte provat att prata med din åttaåring?

Jag vägrar att tro att åttaåringar sover i mammas och pappas säng om det inte är så att mamma och/eller pappa tycker att det är kul.

Ts oroa dig inte, det där kommer ändra sig massor. Vårt andra barn sov i knäet hos oss i soffan på kvällarna tills vi la oss, smidigt och bra för alla! Sen runt 8-9 månader började vi lägga honom i sin säng på kvällarna, inga problem.

Jag har samsovit med bägge barnen oavsett rekommendationerna.Jag följde mig själv om vad som kändes bäst.Barnen sov,och jag med hela nätterna gott när vi samsov.På dagen sov de i vagn eller sin säng.