• Äldre 25 Oct 11:12
    2827 visningar
    17 svar
    17
    2827

    Ni med morgonpigga barn...

    Jag vet att man inte är ensam, men ibland känns det så.
    Jag har varit mamma i 5,5 år, men vänjer mig aldrig vid dessa tidiga mornar och blir som ett monster när jag inte får sova på morgonen.
    Hur vänjer man sig? Jag har nästan ångest för att jag vet att ena sonen alltid vaknar tidigt.
    Hur tidigt vaknar era barn? Jag vill höra fler som tycker det är jobbigt, kanske känns det lättare då,.

  • Svar på tråden Ni med morgonpigga barn...
  • Äldre 25 Oct 11:22
    #1

    Här är en av fyra barn som kan sova länge, till åtta halv nio kanske o de andra stiger upp vid sex halv sju.
    Man är rätt van nu tycker jag, men visst man gå ju o lägger sig vid tio på kvällen men ha inget behov av att va vaken längre heller

  • Äldre 25 Oct 11:38
    #2

    Har en dotter som är 4år, vaknar vid fem nästan varje dag. Sovmorgon ( som inträffar kanske en dag / vecka) hos oss är till kl sex...
    Vi tar med täcket o ligger o vilar i soffan, då får hon leka bredvid oss. Men är ju såklart inte samma som att sova.

  • sextio­talist
    Äldre 25 Oct 13:25
    #3

    Min tonåring har alltid varit morgonpigg, fram tills han var 6-7 år vaknade han mellan 5 och 6 varje morgon, vardag som helgdag, gärna närmare 5 än 6. Nu är även jag morgonmänniska, så det gick
    Men det var många mornar man halvsov i soffan med något tittbart på tv. 
    Jag välsignade vällingen, för lat som jag var (ja, jag har hört att endast lata mammor har välling här på FL Flört) så var det skönt att bara skaka ihop vällingen, grabben drack den och jag fick vakna i min takt

  • Äldre 25 Oct 14:15
    #4

    Nu är min dotter snart tre år och vaknar lyckligtvis inte lika tidigt längre(mellan fem och sex oftast). När hon var mindre vaknade hon mellan kvart över tre och fem..... Och vaknade i perioder en gång i halvtimmen också...
    Jag begriper inte idag hur vi överlevde, men det gjorde vi ju. Vi byttes av, turades om att få sova, gjorde det bekvämt för oss och parkerade ungen vid barnkanalen/favvofilmen så att man fick vakna till lite/slumpra vidare i soffan. Vi lade oss i tid. Vi sov middag när vi kunde och försökte komma ihåg att det inte varade för evigt och det gjorde det ju inte heller..


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Fjäril­slarv
    Äldre 25 Oct 14:33
    #5

    Man vänjer väl sig om man måste?
    Min mamma sov 3-4h/dygn i flera års tid för att ena brodern är morgonpigg och den andra är kvällspigg.

  • Äldre 25 Oct 14:53
    #6
    Fjärilslarv skrev 2014-10-25 14:33:58 följande:

    Man vänjer väl sig om man måste?
    Min mamma sov 3-4h/dygn i flera års tid för att ena brodern är morgonpigg och den andra är kvällspigg.


    Fast det gör jag ju inte. Jag vänjer mig inte. Hade jag sovit 3-4h per natt hade jag nog vart död nu. Problemet är inte antalet timmar för den delen heller, för killarna sover hela nätterna, men det är de tidiga mornarna jag inte pallar.
  • Äldre 25 Oct 14:59
    #7

    Jag trodde inte heller att jag vande mig. Men nu i efterhand, när det är bättre, kan jag nog se att jag ändå vande mig en aning i alla fall. Vaknar dottern strax efter fyra nu så kan jag känna "snälla skjut mig" medans fyra för ett år sedan hade varit en bra tid.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Fjäril­slarv
    Äldre 25 Oct 15:02
    #8
    GrönaDruvan skrev 2014-10-25 14:53:19 följande:
    Fast det gör jag ju inte. Jag vänjer mig inte. Hade jag sovit 3-4h per natt hade jag nog vart död nu. Problemet är inte antalet timmar för den delen heller, för killarna sover hela nätterna, men det är de tidiga mornarna jag inte pallar.
    nej du hade inte varit död.
    och man vänjer sig så är det, måste man så gör man det.
    Ditt barn är ju 5,5 år, då kan han/hon väl ta lite frukost själv och slå på tvn?
  • Satflä­sk
    Äldre 25 Oct 15:08
    #9

    Jag har faktiskt inget råd för hur du ska vänja dig vid tidiga morgnar. Du borde ju redan vara van så att säga :P

    Min dotter kan sova till en okej tid på morgnarna men min bonus vaknar galet tidigt och oftast väcker han såklart min dotter. Oftast vid 5-6 men i veckan vaknade han så tidigt som strax efter 4. Då skulle jag iofs och jobba men ändå. Jag går alltid upp med bonusen då jag är van vid att gå upp tidigt i veckorna när jag ska till jobbet. Min man klarar inte av att gå upp tidigt med barnen. Gör han, mot förmodan det, så måste han sova middag sen hehe.

    Du är väl antagligen ingen morgonmänniska helt enkelt. Kanske inte finns så mkt att göra åt tyvärr...

  • Äldre 25 Oct 15:20
    #10
    Fjärilslarv skrev 2014-10-25 15:02:45 följande:
    nej du hade inte varit död.
    och man vänjer sig så är det, måste man så gör man det.
    Ditt barn är ju 5,5 år, då kan han/hon väl ta lite frukost själv och slå på tvn?
    Tur du vet hur jag funkar
  • Barbam­ama08
    Äldre 25 Oct 16:08
    #11

    Vi som har kvällspigga barn får alltid höra att vi gör fel. Precis som att vi kvällspigga blir straffade för att vi inte tycker om att gå upp tidigt på morgonen. Det här får man väl aldrig höra som förälder till morgonpigga barn antar jag...

    Jag tror inte man kan göra någonting. Om barnen sover mitt på dagen kan det förstås bidra till att barnen får sömnproblem under natten, men om de inte gör det så är det bara så dygnsrytmen är.

  • Äldre 25 Oct 16:25
    #12

    Båda barnen har varit galet morgonpigga. Typ vaknat kl 4 i långa perioder.

    Vi gick och lade oss vid senast 21 när det var så. När vi var lediga gick jag upp tidigt och mannen sov några timmar till. Sen sov jag ett par timmar efter frukost.

    Jag brukade slå på en film, ta fram vällingen och sen försöka slumra lite i soffan.

    Nu sover äldsta (8 år) till 7-7.30 på helgen och yngsta till ca 6. På vardagar väcks de oftast vid strax efter 6.

    Både jag och mannen är egentligen kvällsmänniskor, men har vant oss vid en annorlunda dygnsrytm. Jag är dock även hyfsat morgonpigg. Det är inte mannen. Han hatar att stiga upp på morgon, men gör det när han måste.

  • Äldre 25 Oct 18:35
    #13

    Båda jag och mannen är morgon människor och gick aldrig upp senare än 8.30 på helger. Innan barn men visst 06.00 och ofta tidigare varje dag i drygt 4 år tar ju knäcken på en i synnerhet när lillebror behagar vara vaken och skrika några timmar varje natt, sjuka är att då vår dotter sover över hos mormor händer det att hon sover till 7.30 vilket aldrig händer annars. Enda trösten är att aldrig behöva väcka,

  • Äldre 25 Oct 21:47
    #14

    Min 5-åring sover sällan längre än till 6-6.30, inte ens om han fått vara uppe senare. Undantaget är om vi varit lediga länge, tex på sommaren, då kommer han in i en annan rytm och är vaken senare. Då kan han sova till framåt 8 om man har tur.
    Vi tar varsin sovmorgon på helgen. Den morgon jag går upp försöker

  • Äldre 25 Oct 21:49
    #15

    jag småslumra i soffan medan han tittar på tv. Visst är man sjukt trött ibland men jag tröstar mig med en sovmorgon i veckan... Och med tanken på att det kommer en dag då han kommer sova längre - även om det kanske dröjer... Sen går jag upp runt 5.30 när jag jobbar så man får försöka se allt senare än det som sovmorgon.
    Jag föredrar att ha det som vi har det framför ett barn som är uppe sent o sover länge. För mig är det viktigt med egentid på kvällen.

  • Äldre 25 Oct 22:36
    #16

    2 av 4 är morgonpigga. Nummer 1 och 3.

    Äldsta är och har alltid varit självgående så från 6 års ålder så steg hon upp själv på morgonen och fixade frukost och såg på tv tills vi andra behagade stiga upp.

    Numera håller hon och lillebror varandra sällskap från 6:30 till kanske 8 då vi andra tycker det är drägligt att gå ur sängen.

    Jag har varit ganska tydlig med att före 6:30 är det inte morgon då får de ligga tysta i sängen. Efter det kan de få gå upp men då får de vara uppe själva ett tag för jag gör inte morgon så tidigt på helgen.

    Sen kommer de ju ganska ofta in när de är mindre och ska mysa och fråga något så man sover ju inte ostört sen de stigit upp men bara att få ligga kvar och slumra tycker jag har varit mycket värt och numera kan jag sova rätt bra även om de är vakna. Nu är de 10 och 6 de morgonpigga rackarna.

  • Äldre 26 Oct 08:40
    #17

    Det är ju inte så många år man måste gå upp eller engagera sig för att de vaknar tidigt. Om min femåring hade kommit till mig klockan sex på morgonen hade jag sagt lägg dig här å va tyst eller gå nån annanstans, jag sover. Hon är ju liksom fullt kapabel att fixa frukost, klä på sig, leka själv, starta tv eller minecraft eller vad hon nu vill syssla med, kl sex på morgonen bryr jag mig inte vad hon gör

Svar på tråden Ni med morgonpigga barn...