Hatar vara ensam med mitt barn
Lever i en parrelation och har ett barn som bor hemma. Vi är väl som par är för det mesta med både upp och nedgångar, fast i grunden är vi trygga och älskar varandra.
Vi fick vårt efterlängtade barn som nu hunnit bli några år. Det fungerar bar utom på ett plan, och det är när jag är själv med honom. Det går bara inte. Efter bara någon halvtimme blir han rasande och gråter, skriker och är allmänt inte glad helt enkelt. Jag har försök med allt. Sitta och prata med honom, krama honom, ignorera, försöka leda bort hans tankar på annat ja, tro mig... har försökt allt!
Har frågat honom varför han blir så när han är själv med mig och inte när han är det med sin pappa eller med någon annan men han vet inte säger han. Jag känner mig misslyckad som mamma. Jag älskar ju honom över allt här i världen och ändå kan jag inte göra så han mår bra, när vi är själva.
Vi har även försökt ta hjälp utifrån och de har pratat med honom, försökt få honom att förstå att ibland måste vi vuxna göra saker som kan verka tråkiga för barn, som att laga mat etc. Fast han verkar inte förstå det när vi väl är där i stunden.
Det känns som att han kräver att jag ska göra precis som han vill när han vill och det brukar vara just nu... liksom.
Det har gått så långt att jag bävar för att vara själv med min egen son. Gör allt för att han ska ha någon att leka med då för det är alltid roligare och trevligare för honom.
Vad gör jag för fel??????
