• Äldre 25 Oct 13:29
    1511 visningar
    9 svar
    9
    1511

    Farsa kommenterar mitt utseende

    Trots att jag säger att han inte ska göra det så fortsätter han, även om han säger att han ska "försöka" att inte säga något och att han i efterhand säger att han "uttrycker sig dåligt". Han har kommenterat min längd, min rygg och senast mina fingrar på ett sätt som är negativt till semi-negativt.

    Han är semi-sträng och är en sån som babblar utan att tänka, vad som helst kan han i princip slänga ur sig. En gång uppmanade han han en teleförsäljare att  byta jobb. Det i kombination med att han är 60+ och utseendefixerad, han kommenterar oftast om utseende, så antar jag att det inte går att ändra hans personlighet eller beteende vid det här laget. Till slut kommer han väl ha att kommenterat varje kroppsdel och gett mig en negativ syn på mig själv. Går det att undvika?

  • Svar på tråden Farsa kommenterar mitt utseende
  • Äldre 25 Oct 13:32
    #1

    Hur reagerar han om du gör likadant tillbaka? Tar han det då som en åsikt bara eller blir han månne sur?


    If it is important to you, you will find a way. If not, you'll find an excuse. /unknown
  • nr52
    Äldre 25 Oct 13:37
    #2

    Alla i min omgivning (vänner, släkt, familj, osv) har varit mer eller mindre negativa i sina uttalanden om mitt yttre. När jag var yngre fick det mig att känna mig jättedålig till mods flera månader efteråt.

    Som jag ser det så har man två val. Antingen hugger man emot för minsta lilla, eller så slutar man att bry sig om andras problem som bottnar i utseendefixering. Alla har sina "skavanker" om man nu har bestämt sig för att leta efter dem....

  • Äldre 25 Oct 13:41
    #3
    Themis skrev 2014-10-25 13:32:37 följande:

    Hur reagerar han om du gör likadant tillbaka? Tar han det då som en åsikt bara eller blir han månne sur?


    Säger jag något liknande tillbaka brukar skämta bort det, han är ganska härdad.
  • Äldre 25 Oct 13:59
    #4

    Min pappa är likadan och för oss höll det på sen barndomen med kommentarer och att han jämförde oss med varandra utseendemässigt och begåvningsmässigt. Han har själv aldrig verkat berörd av sådana kommentarer riktade till honom. Han ser på kroppen och ens talanger på ett väldigt tekniskt sätt och inte alls på att det kan påverka en psykologiskt. Allt pekar för övrigt på att min pappa har asperger så jag är inte arg på honom för det längre, jag var dock det tidigare. Jag hade ätstörningar hela tonåren och social fobi perioder och min lillasyster har emotionell instabilitet (borderline). Mitt i den känsligaste tiden i livet så uppmuntrade han oss till skönhetsoperationer och liknande och det var inget fel på någon av oss utseendemässigt. Jag vill dock skydda mina barn från dessa egenskaper hos min pappa och kan bli riktigt sträng med regler om vad som får sägas framför dem när han är med. Jag har dock valt en helt annan väg i livet som gjorde min pappa besviken på så många sätt med hur jag förvaltar mitt utseende. Jag går med slöja och täcker allt utom händer och ansikte med tältliknande kläder och bär inte smink ute och väldigt sällan för övrigt, så min pappa har nog gett upp på mig, men det kommer smygande kommentarer då och då i alla fall, men nuförtiden mest om mina kläder och det stör mig inte alls. Han kan inte hjälpa det. Han kan också säga helt fel saker i fel sammanhang för övrigt och har ingen förmåga att förstå ironi. Min farmor var likadan och jämförde min mamma med andra kvinnor ihop med min pappa framför henne och klagade på hennes utseende, så sådana onda uppfostransmönster måste brytas av den första som inser att det är fel. Men fortsätt försöka att få din farsa att förstå att han sårar dig

  • Äldre 25 Oct 14:02
    #5
    nr52 skrev 2014-10-25 13:37:37 följande:

    Alla i min omgivning (vänner, släkt, familj, osv) har varit mer eller mindre negativa i sina uttalanden om mitt yttre. När jag var yngre fick det mig att känna mig jättedålig till mods flera månader efteråt.

    Som jag ser det så har man två val. Antingen hugger man emot för minsta lilla, eller så slutar man att bry sig om andras problem som bottnar i utseendefixering. Alla har sina "skavanker" om man nu har bestämt sig för att leta efter dem....


    Vilket alternativ brukar du själv gå efter? Men det beror väl också på personligheterna, varken min morsa eller mina vänner kommenterar inte om mitt utseende och inte jag om deras. Han brukar inte förstå att det är negativt förrän jag säger till, men vill samtidigt inte vara en försökskanin tills, eller om, han lyckas behärska sina utseendeuttalanden.
    Att undvika prat blir nog jobbigt efter en stunden, men att dra ner på det kanske vore nåt
  • nr52
    Äldre 25 Oct 14:09
    #6
    Bret skrev 2014-10-25 14:02:05 följande:
    Vilket alternativ brukar du själv gå efter? Men det beror väl också på personligheterna, varken min morsa eller mina vänner kommenterar inte om mitt utseende och inte jag om deras. Han brukar inte förstå att det är negativt förrän jag säger till, men vill samtidigt inte vara en försökskanin tills, eller om, han lyckas behärska sina utseendeuttalanden.
    Att undvika prat blir nog jobbigt efter en stunden, men att dra ner på det kanske vore nåt
    Jag själv bryr mig faktiskt inte längre. Jag är själv av uppfattningen att man aldrig ska göra sig lustig över andras utseende, förutom en själv om sitt eget.

    Dem som slentrianmässigt häver ur sig en dåligt vald "komplimang" om någon annans utseende, är antingen sjukt utseendefixerad själv eller saknar tillräkligt hög EQ.
  • Äldre 25 Oct 14:14
    #7
    ummiiii skrev 2014-10-25 13:59:08 följande:

    Min pappa är likadan och för oss höll det på sen barndomen med kommentarer och att han jämförde oss med varandra utseendemässigt och begåvningsmässigt. Han har själv aldrig verkat berörd av sådana kommentarer riktade till honom. Han ser på kroppen och ens talanger på ett väldigt tekniskt sätt och inte alls på att det kan påverka en psykologiskt. Allt pekar för övrigt på att min pappa har asperger så jag är inte arg på honom för det längre, jag var dock det tidigare. Jag hade ätstörningar hela tonåren och social fobi perioder och min lillasyster har emotionell instabilitet (borderline). Mitt i den känsligaste tiden i livet så uppmuntrade han oss till skönhetsoperationer och liknande och det var inget fel på någon av oss utseendemässigt. Jag vill dock skydda mina barn från dessa egenskaper hos min pappa och kan bli riktigt sträng med regler om vad som får sägas framför dem när han är med. Jag har dock valt en helt annan väg i livet som gjorde min pappa besviken på så många sätt med hur jag förvaltar mitt utseende. Jag går med slöja och täcker allt utom händer och ansikte med tältliknande kläder och bär inte smink ute och väldigt sällan för övrigt, så min pappa har nog gett upp på mig, men det kommer smygande kommentarer då och då i alla fall, men nuförtiden mest om mina kläder och det stör mig inte alls. Han kan inte hjälpa det. Han kan också säga helt fel saker i fel sammanhang för övrigt och har ingen förmåga att förstå ironi. Min farmor var likadan och jämförde min mamma med andra kvinnor ihop med min pappa framför henne och klagade på hennes utseende, så sådana onda uppfostransmönster måste brytas av den första som inser att det är fel. Men fortsätt försöka att få din farsa att förstå att han sårar dig


    Illa, men att han har en sjukdom förklarar ju en del.
    När jag tänker efter så var min farmor ungefär likadan, hon förstod sig inte på psykologi och sade saker som fick en i min släkt att få ätstörningar, och farsan har säkert påverkats av sin uppväxt.
  • Äldre 25 Oct 14:40
    #8
    nr52 skrev 2014-10-25 14:09:13 följande:
    Jag själv bryr mig faktiskt inte längre. Jag är själv av uppfattningen att man aldrig ska göra sig lustig över andras utseende, förutom en själv om sitt eget.

    Dem som slentrianmässigt häver ur sig en dåligt vald "komplimang" om någon annans utseende, är antingen sjukt utseendefixerad själv eller saknar tillräkligt hög EQ.
    Håller med dig helt där. Till viss del bryr sig väl alla om sitt utseende, man brukar ju inte låta skägget växa till tills det blir till en mossäng.
    Men utseendefixering är en annan sak, och kommentering av andras utseende är egentligen inte någons business/ensak.
  • nr52
    Äldre 25 Oct 15:22
    #9
    Bret skrev 2014-10-25 14:40:40 följande:
    Håller med dig helt där. Till viss del bryr sig väl alla om sitt utseende, man brukar ju inte låta skägget växa till tills det blir till en mossäng.
    Men utseendefixering är en annan sak, och kommentering av andras utseende är egentligen inte någons business/ensak.
    Precis så är det.
Svar på tråden Farsa kommenterar mitt utseende