Kan man som smal/normalviktig aldrig förstå hur skitjobbigt det är för en överviktig person?

Jag tror att den som stämmer med normen i samhället har svårt att förstå hur utsatta de som bryter den är. Man tror inte att det är så illa helt enkelt. T ex berättar mina mörkhyade vänner att de väldigt ofta blir illa behandlade i t ex affärer, de får inte hjälp för att expediten inte tror att de har pengar att handla där eller de blir misstänkta för att stjäla.

På samma sätt är det med överviktiga som både i media och privat blir utsatta för en massa påhopp och fördomar om att vara dumma, lata etc och det blir inte en normalviktig även om den inte är nöjd med sin kropp.

Dessutom kanske man som normalviktig behöver fundera över varför man är missnöjd med sin kropp istället för att vara tacksam över allt som fungerar bra. En med anorexia tycker ju t ex också att den är tjock fast den inte är det så det kanske är det psykologiska man behöver jobba med då istället för att fokusera på några extra kilon som inte påverkar hälsan negativt.

Ett citat som jag tycker beskriver det ganska bra om hur det är att vara smal är detta:

"Även om du inte accepterar dig själv, så gör samhället det"

Så det är 2 olika saker du pratar om enligt mig. Dels hur man själv känner sig i sig själv, vilket inte har med vikt eller något annat att göra, och dels hur samhället ser på en utseendemässigt. 

Jag gick från underviktig, till överviktig (enligt BMI), till normalviktig men åt det tyngre hållet och nu är jag väldigt smal igen.

Och jag kan ju på sätt och vis förstå dem, för man blir annorlunda behandlad när man kommer in i en klädbutik till exempel, man blir annorlunda behandlad på Arbetsförmedlingen och på krogen och vid arbetsintervjuer.

Jag hatar body shaming av smala, verkligen avskyr det. Men det är ändå inte en del av ett strukturellt problem som det är för överviktiga.

Jag har varit överviktig hela mitt vuxna liv, kämpat med vikten så många gånger och på så många sätt och är så sjukt less på det.

Men det jag brukar tänka på när jag tänker på skillnaden i att vara smal eller tjock är att jag alltid är otroligt kroppsmedveten. Jag tänker på hur jag håller huvudet för att inte få dubbelhaka, att kläderna inte ska sitta fel, kort sållas utifrån vilka jag ser tjock ut på, jag är otroligt medveten om mina lår när jag sitter på jobbet i en möte i stolar som framhäver fel saker osv. Alltså jag funderar på hur min kropp ser ut i så många tillfällen och lägen som jag upplever att många smala inte gör.

Smala kan liksom dra på sig utklädningskläder, gå på maskerad och driva med sin kropp, det kan inte jag. De kan kämpa på gymmet utan att fundera över hur de ser ut i spegeln, det kan inte jag. De bara är, på ett naturligt sätt.

Osv.

Har man aldrig varit överviktig själv kan man aldrig förstå och sätta sig in i hur det känns och hur samhället bemöter en, nej. Det stämmer mycket bra. Har varit både smal och gravt överviktig och vet precis skillnaden i hur folk ser en. Sen dessa "välmenande" råd från folk som aldrig lidit av övervikt om hur man gör för att gå ner... Snälla, vore det i praktiken så enkelt skulle alla vara normalviktiga -.-

Det man aldrig varit drabbad kan man självfallet aldrig förstå! Att otrivas med några kg "övervikt" går ju inte jämföra samma år som en med 110 kg övervikt (har en sån bekant). Inte heller går det jämföra att en stukat foten 3 ggr och en annan brutit ryggen rejält. Eller en som fick "kämpa" hela ett år för andra barnet medans vissa kämpar tio år med första. Jag avskyr när folk säger "jag förstår" när de faktiskt inte gör det!  Har du varit drabbad/genomgått det själv-ja,då fattar du,annars begriper du ingenting faktiskt.

Det är ju iofs sant, men man kan ju må dåligt över sin kropp även om man är smal och det måste överviktiga också förstå.

Ja,absolut,jag hatar min kropp,men jag är likafullt normalviktig och skulle aldrig få för mig att säga till min vän som väger 180 att jag "förstår"! Det är rent ut av oförskämt tycker jag att påstå nåt sånt.

De förstår mycket väl att smala kan må dåligt över sina kroppar - men skillnaden är att då är det "bara" de själva som gör det - i tjocka människors fall så är de både de själva - och i princip alla andra som mår "dåligt" av dem. 

Det är helt enkelt så att det är inte lika accepterat, välkommet, TOLERERAT att vara tjock. 

Precis som det finns smala som inser och de som inte inser att det är ett strukturellt problem med fat shaming, så finns det givetvis överviktiga som inte förstår att smala kan må dåligt över sina kroppar. 

I övrigt håller jag med dig.