Har GAD och daglig ångest. Oron och ångesten har ökat sista tiden. Mår i övrigt bra om jag bortser från oro och ångest. Inte nedstämd, nöjd med livet osv.
Tidigare tagit Sertralin men slutade för ett halvår sen. Funkat jättebra. Har Lergian att ta vid behov men hjälper inte, blir bara sjukt dåsig och astrött.
Vad finns det som lindrar ångest och oro? Tänkte om det finns nåt icke-farmakologiskt?
Känner igen det där. Men jag vägrar att stoppa i mig massa skitpsykofarmaka. Jag började motionera med långa, raska promenader och såg till att jag fick massor av frisk luft och det funkar faktiskt. Mår mycket bättre. Testa det.
Lider av samma sak. Vägrar också mediciner. Motionerar regelbundet, löptränar flera ggr i veckan oavsett väder året runt. Det hjälper säkert lite, men jag mår väldigt dåligt ändå.
För mig hjälper det med listor. Jag skriver ner vad jag oroar mig för, innan jag ska gå och sova. Sen stryker jag det som jag inte kan påverka/ förändra just nu. Därefter skriver jag 3 positiva saker med dagen. Det kan va något så litet som att jag gått till jobbet.
Ja, heja oss. Det är ett rent helvete det här. Jag får mest ångest av att vara nära andra människor, grubblar ihjäl mig över hur dom upplever mig, vad jag sa etc. Förjävligt.
Kämpa.
Och vad är det för fel med att ta medicin då?? Jag menar om man mår skit och kan må bra av en medicin skulle jag hellre påstå att man är korkad om man låter bli! Som ovanstående skrev; "kämpa" men varför ska man göra det till en kamp om man inte måste??? Som om man inte har nog med problem ändå lixom... Jag äter klomipramin och har gjort sen jag var 16. Slutat två ggr men panikångesten har återvänt, senast slutade på psykakuten och de fick e mig lugnande. Tänker aldrig i livet sluta mer!
Och vad är det för fel med att ta medicin då?? Jag menar om man mår skit och kan må bra av en medicin skulle jag hellre påstå att man är korkad om man låter bli! Som ovanstående skrev; "kämpa" men varför ska man göra det till en kamp om man inte måste??? Som om man inte har nog med problem ändå lixom... Jag äter klomipramin och har gjort sen jag var 16. Slutat två ggr men panikångesten har återvänt, senast slutade på psykakuten och de fick e mig lugnande. Tänker aldrig i livet sluta mer!
Fram o tillbaka med ångest o oro hela mitt vuxs liv. "Självmedicinering" med mat träning alkohol. . Liksom aldrig i normal dos. Känner nu att psykofarmaka kanske e min ända utväg?
Förstår ändå inte. Vad är det för fel att vara beroende? Det är ju inte som droger eller cigaretter att man får abstinens om man missar ett piller eller två, jag är inte beroende men jag vet att jag mår piss om jag slutar. Varför har man gett upp när man unnar sig själv att vara frisk?
Jag har också GAD och daglig ångest, eller inte, sedan jag började med Venlafaxin för 1,5 år sedan. Jag har gjort ett försök att minska på medicinen men kände att det inte var hållbart.
Jag förstår inte varför det är så negativt med medicin heller. Jag har ett fungerade liv tack vare Venlafaxin, med arbete, hus, barn m.m.
Tråden verkar ha misstolkats lite.
Jag är alltså inte emot psykofarmaka. Tog själv Sertralin under flera år och det var en räddning och ett måste för mitt mående. Till slut kände jag dock att jag mådde bra och ville testa att sluta, vilket gick jättebra.Jag menar, varför ta en medicin om man inte måste?
Anledningen till att jag efterfrågar icke-farmakologiska lösningar till att lindra oro och ångest är att jag nu ammar, samsover och om inte allför länge planerar ytterligare graviditet.
Så, jag är inte emot psykofarmaka. Det är jättebra att det finns för de som är i behov av det så att alla får chansen att leva välmående och välfungerande liv.
Men Gud vad det misstolkas. Jag skrev att JAG inte vill använda medicin. Jag har mina skäl och du har dina till att du antingen vill eller inte vill. Hade jag skrivit "använd inte medicin det är skit" ja då hade jag förstått ert stirr. Fokusera på att ge ts goda råd istället.
Jag har haft gad hela mitt liv ð??? Men fick inte min diagnos förrän för två och halvt år sedan när jag ammade min minsta. Det enda som funkade var, att komma ut, skriva lister och intala sig själv "det är bara kemisk ångest" jag har inget riktigt ångest. Kunde dock äta atarax
Efter jag slutade amma började jag med cymbalta. Här nöjd och glad, 99% av ångesten är borta och jag har få biverkningar . Min läkare tror att jag aldrig kommer bli medicin fri pågrund av att jag var obehandlad för länge.
Hur länge tror du att du kommer amma?
Jag har haft gad hela mitt liv ð??? Men fick inte min diagnos förrän för två och halvt år sedan när jag ammade min minsta. Det enda som funkade var, att komma ut, skriva lister och intala sig själv "det är bara kemisk ångest" jag har inget riktigt ångest. Kunde dock äta atarax
Efter jag slutade amma började jag med cymbalta. Här nöjd och glad, 99% av ångesten är borta och jag har få biverkningar . Min läkare tror att jag aldrig kommer bli medicin fri pågrund av att jag var obehandlad för länge.
Hur länge tror du att du kommer amma?