• Anonym (Bryter samman)

    Otroheten knäcker mig

    Jag upptäckte att min man var otrogen, konfronterade honom och visste varken ut eller in. Han bedyrade att det var mig han älskade och försökte visa det men han kunde inte lova mig att detta aldrig mer skulle hända. Jag sa då att om han inte kan lova mig det så kommer jag inte vara kvar och då lovade han mig att det inte skulle hända igen. Detta resulterade i en hemsk osäkerhet hos mig, lovar han detta eller säger han så för att jag ska stanna kvar...........

    Tiden gick och han tjatade om att få ett svar om jag skulle stanna kvar men jag kunde inte lova någonting mer än att jag finns här och nu men vad som sker längre fram får tiden utvisa. Det gick ytterligare en tid och jag upptäckte att den han strulat med var gravid. Oron fanns där om det är han som är pappan...... under våren upptäckte jag att han googlat upp bebisbilden på nätet och det var som ett slag i magen men jag bet ihop och fortsatte kämpa. 

    Sommaren har gått och det har varit lugnt, Tills häromkvällen då ett SMS dök upp som avslutade med hälsningar "B" som är första bokstaven i den han var otrogen mot mig med. Han började fjäska och bete sig konstigt och jag reagerade direkt och magkänslan sa mig att det var hon som skickat meddelandet. Utan bevis så kan jag ju dock inte vara säker på det men detta har fått mig att ta ett steg bakåt och jag mår så sjukt dåligt av allt det här!! När ska allt liksom få ett slut och hur ska jag tolka allt, vad händer och sker egentligen. Hur ska jag kunna få tillbaka tilliten när det känns som att han inte är ärlig mot mig eller ens försöker ge mig en förklaring utan han bara säger åt mig att ge upp samtidigt som han säger att han älskar mig över allt annat Hur mycket orkar man som människa och när och hur ska man veta att förhållandet är över och att man eg borde ta steget och lämna?? 

    Här är min själsfrände och jag älskar honom över allt annat men jag orkar inte må så här dåligt längre

  • Svar på tråden Otroheten knäcker mig
  • Anonym (Barnet)

    Fråga om barnet och får du det bekräftat så kasta ut aset.

  • Anonym (byebye)

    Har ni barn?
    Om inte, vad väntar du på, kasta ut han omgående.

  • Anonym (Bryter samman)

    Barnet är inte hans sägs det men tanken finns där ändå!! 

    Ja vi har barn tillsammans och ganska många barn dessutom, hade vi inte haft dem så hade jag redan varit långt borta från honom men nu är det flera att tänka på i denna situation

  • Anonym (Bryter samman)

    Jag har nu fått svar svaart på vitt av både den han strulat med samt hennes sambo om deras förhållande och allt min man sagt är lögner, lögner och ännu mera lögner, Han har haft flera chanser att berätta ärligt men han har fortsatt ljuga.

    Jag har fått veta att de träffades på en otrohetssajt och att de under 3 månader träffats och haft sex, att de fortsatt haft sms och facebook kontakt trots att min man lovat att så inte är fallet. 

    Just nu är 3 av våra barn hemma hos mormor och på onsdag ska jag kolla på en lägenhet. Jag är helt tom, fattar ingenting och vill bara gå och gömma mig i en mörk håla och försvinna för all framtid. 

  • Anonym (Snart skild)

    Du är inte ensam! Det gör ooooont så länge... Tröstkram från en som kommit lite längre i processen.

  • Anonym (Bryter samman)

    Herregud så ont det gör, det är helt sjukt!!!!

    Han vägrar prata med mig och nu så har jag berättat för våra tonårsdöttrar om läget, ena dottern tog det ganska bra medans den andra bröt ihop och det gör så djävulskt ont i mitt hjärta att utsätta dem för detta men jag orkar inte mer, orkar inte bli lurad och bedragen, orkar inte med mer lögner, jag vill få må bra också!!

    Sa till mannen att han får ringa banken och fick bara tillbaka "jaha gör det då" och när jag sen sa att jag ska kolla på lägenhet i morgon så blev han helt tyst. Nu tittade han argt på mig och sa "jag åker nu" och om han menar att han åker till jobb eller om han menar att han inte kommer komma hem vet jag inte. 

    Det är helt sjukt det här, hur ska jag orka.............. Jag vet knappt hur man begär skilsmässa ens

  • Anonym (Snart skild)

    Åh vad jag känner igen mig! Smärtan kommer tillbaka även till mig när jag tänker på hur du har det nu!

    Jag är ungefär ett år före dig. I vårt fall så ska mannen flytta ut och han har förhalat det så länge han har kunnat, så han kommer att flytta nu snart först...det har varit ett helvete många gånger och våra barn mår inte alls bra. Vid flera tillfällen har jag funderat på självmord eller att försöka få bli inlagd på psyket ärligt talat. Jag tror det blir lättare om man snabbt flyttar isär.

    Men nu ett år senare när allt snart är verklighet, är det lite bättre. Min kapacitet på jobbet är åter nästan normal. Jag har fått tillbaka en lust att träffa vänner och göra saker. Jag känner åter en nyfikenhet på livet, att det kommer att bli spännande med ett nytt steg (vissa dagar i alla fall).

    Vi har inte delat upp våra saker än så det finns mycket jobbigt kvar, men nu känner jag i alla fall att jag kommer att klara av det, jag kommer att ha det bättre än att bara överleva.

    Jag kan inte alls ge nåt bra råd utom att tilllåta dig bryta ihop då och då - för mig har det funkat att verkligen hänge mig åt misären ett par timmar och gråta så jag blir helt utmattad, efter det ser man saker med nya ögon ett tag.

    Gå till en parterapeut - bra att reda ut saker och ting mellan er med ett proffs som håller tråden osv.

    Gå till en egen terapeut - dyrt men såååå värt det. Jag har gått en gång i månaden förutom när det var väldigt jobbigt i början, då gick jag varannan vecka.

    Gör saker ensam med barnen och försök då att koncentrera dig helt på dem, prata inte om situationen om inte de tar upp det. KRAMA barnen om de gillar det, har hjälpt mig mycket även om det låter konstigt.Jag tycker det är OK att visa för barnen att man är ledsen, men absolut inte att prata illa om den andre eller prata om att han varit otrogen osv. Våra barn är helt ovetande om vad han gjort och jag kommer hålla det så. De vet inte heller om att han träffar andra nu.

    Var snäll mot dig själv, ät vad du känner för, ligg i sängen jättelänge om du känner för det, strunta i allt en dag (men inte längre)

    Om du har nån riktigt bra vän, prata med henne/honom.

    Berätta på jobbet (för din chef) om du orkar jobba så han/hon förstår varför du inte är på topp. Jag tror att de flesta chefer fattar att det är en jobbig situation och är villiga att anpassa ens arbetsmängd osv ett tag. Min chef sa att det är bättre att jag hänger på jobbet och gör nåt halvdant än att jag är hemma och gräver ner mig (när jag ett tag kände att jag kanske inte alls klarade av att jobba).

    Ja det var några tips i alla fall...Ta en timme i taget nu.

  • Anonym (Bryter samman)

    Anonym (snart skild) Tack för dina peppande ord och för att du delar med dig! 
    Jag är hemma idag från jobbet men det är för att ena sonen är sjuk och i morgon är jag ledig. Hur jag sedan ska kunna göra ett bra jobb resten av veckan fattar jag bara inte Läkaren ville sjukskriva mig redan i våras pga allt detta men jag vägrade men just nu känner jag att det kanske vore en bra ide så jag i lugn och ro kan leta bostad och fixa allt som måste fixas. 

    Jag tror att ju snabbare vi flyttar isär desto bättre för alla parter. Våra yngsta barn är helt ovetande men våra stora tonårsbarn vet om vad som sker, de har varit helt ovetandes tills nu. 

    Jag skickade iväg ett långt sms till mannen där jag skrev om hur jag mår, känner och upplever saker och ting och att nu är bollen hos honom att antingen läggs alla kort på bordet eller så flyttar jag och barnen och skilsmässan är ett faktum och då ville han att vi ska prata ikväll men utan barn i närheten så just nu fixar jag så någon kan ta barnen och de stora ska till kompisar och vara där. 

Svar på tråden Otroheten knäcker mig